lördag 23 november 2013

2005 Domaine la Barroche Fiancée



Ahh, 2008. Minns ni? Vinbloggosfären bestod av blott en handfull rosenkindade entusiaster som snällt köade till monopolets nyhetssläpp, Beaujolais var ett räligt skumbanandoftande vin man helt kunde strunta i, och minst en gång i veckan dök det upp en hyllningspost till Julien Barrot och hans Domaine la Barroche. O, quae mutatio rerum...

Nåja. Sedan dess har det tillkommit några fantastiska vinbloggar jag läser flera gånger i veckan, och svenska vinälskare har äntligen kunnat ta de första stegen ut på en fri marknad och faktiskt köpa de viner de själva vill från europeiska handlare. Men om Julien Barrot är det förhållandevis tyst. Dags att se vad som egentligen blev av de där första hyllade årgångarna med lite tid på rygg.

Fast årgång 2005 är så klart inte lastgammal ännu. De flesta viner är ännu väl unga, och klassiska grejer som Clos des Papes och Pégau tänker jag låta ligga ytterligare en tid. Mycket riktigt har 2005 Fiancée också en ganska ungdomlig uppsyn fortfarande, även om det börjar smyga sig in lite mognadstoner av fikon. Annars handlar det mest om moderna fatiga intryck med cassis och kirsch, tobak och kött, lakrits och choklad. Men också en massa violer och garrigue som sätter ursprunget i södra Rhônedalen även om stilen i övrigt är rätt internationell.

Den här stilen är i ärlighetens namn inte alls vad jag går igång på nuförtiden, men man måste ändå applådera ett snyggt hantverk när man stöter på det. Det här sitter ihop rätt bra, med syror på plats och en matta av chokladiga tanniner. Kan säkert ligga åtminstone fem år till. Vi har laddat upp med en massa fett och protein i form av rosastekta lammracks och gratin saint nectaire, och vinet gör såklart jobbet. Gott, men utan pulshöjning.

Julien Barrot har slopat den här cuvéen i och med årgång 2007, till förmån för sin Cuvée Signature som därmed fått bättre fruktmaterial. Säkert ett klokt beslut, i ärlighetens namn var väl kanske den här blandningen av grenache från gamla stockar och fatad syrah från unga lite av en krystad allians. Jag lär få återkomma till nollsjuorna som ligger till sig, men man borde kanske kolla till dem. Frågan är som vanligt om det egentligen lönar sig att lagra. Just den här årgången var nog bättre i sin sprittande ungdom. Det tyckte åtminstone Frankofilen årgång 2008, men vi kanske alla var bättre förr...

4 kommentarer:

Finare Vinare sa...

Vi är ena otrogna jävlar och måtte det så förbli ;)

Trots svårslagna minnen från sommaren 2008 är 05 Fiancée fortfarande ett gott vin i sin moderna skepnad. Känns inte direkt problematiskt att återse... det gäller bara att välja tillfälle. Vid grillen 2014?

Henrik sa...

Som Roxy Music och Bryan Ferry sa här redan 1975:
If there is something that I might find
Look around corners
Try to find peace of mind I say
Where would you go if you were me
Try to keep a straight course not easy
http://www.youtube.com/watch?v=y0UvZIZLUTo

Jag hann ju inte med på den här, men har ett par 07:or. 07:orna är inte helt enkla att få grepp på, tycker jag. Somliga är fina (St Preferts Classique, Bosquet-d-P), andra goda men inte i bästa form (Barroche Signature) och Boislauzon behöver lagring - eller hur Vinosapien?
CH9 är ännu ett distrikt som verkar följa devisen ungt eller moget, sällan mittemellan.
Pegau är dock unikt - fick 05 blint förra sommaren och den var sublim. God nu, blir inte sämre.
Så vad gör man då med Fiancée 07? En till grillen 2014 och en till ostarna 2017-2020?

Frankofilen sa...

Kollar nog in Fiancée 07 närmaste halvåret. Och som sagt, den här nollfemman håller länge än. Frågan är bara om jag personligen kommer att tycka att den blir "bättre".

Finare Vinare sa...

Söker man mognadstoner verkar det ju inte finnas så mycket av den varan än. Det är nästan på pricken ett år sedan vi ryckte förra flaskan, då kändes det ändå som att vinet kunde utvecklas till det "bättre".

https://www.cellartracker.com/classic/wine.asp?iWine=325060

Men gillar man inte stilen så spelar det ju ingen roll. Det lite som med Cuvée du Vaticans modernistiska fatbomb Réserve Sixtine, fast inte alls lika illa. Du kanske kan kränga av flarrorna på nån ljusskygg bakluckeloppis?