lördag 24 maj 2014

2009 Domaine Saint Préfert Réserve Auguste Favier


Härom veckan gick det inte att skjuta upp längre. De nya inköpen hade sedan länge staplat sig på hög längst fram och blockerade nu framgångsrikt varje försök till åtkomst av de äldre grejerna. Helt enkelt hög tid att gå igenom och disponera om vinsamlingen.

Det blev som väntat en del kånkande. Samtidigt erbjuder sådana här genomgångar ett ypperligt tillfälle att plocka fram en del viner man nästan glömt bort. Och en del viner man önskar att man kunde glömma. Young Cellar Syndrome i all ära, men frågan är om inte det allvarligaste hotet mot vinälskarens njutningsupplevelser utgörs av de egna smaklökarna.

Ständigt dessa otrogna smaklökar. Det verkade som en så bra idé att lägga undan en massa sydrhônare för några år sedan. Jag tycktes inte kunna få nog av vinerna, och så gällde det förstås att passa på när nollsjuorna fanns på hyllorna. Nu för tiden blir jag sällan spontant sugen på en Châteauneuf-du-Pape, och det där saldot känns alldeles för stort.

Nåja, det är väl bara att börja tulla av dem. Det lär bli en del grenache vid grillen i sommar. Kvällens 2009 Réserve August Favier får sällskap av lamm med örter och vitlök samt säsongens första färskpotatis. Och det sitter faktiskt som den berömda kepsen.

Det här är nämligen en riktigt snygg châteauneuf, varm årgång och allt till trots. Nog finns här massor av varmblodig frukt, men den har en snygg rödtonad hallonkaraktär utöver en hel del terroirtoner av garrigue och kryddor. Lite choklad och kola från de gamla grenachestockarna. Doften har en fin, inbjudande höjd med rökelse, solvarma stenar och lite röd citrus.

De problem jag haft med sydrhônare senaste tiden har mest handlat om munkänslan. Hos det här vinet fungerar den rätt klockrent - varm och generös men ändå uppstagad och med de så viktiga syrorna. Smaken sitter helt enkelt ihop på ett snyggt sätt i den här rätt omedelbara, hedonistiska stilen. Visst finns lite värme, men inget som bränns.

Nämen, det här var ju kul. Och framför allt jäkligt gott. Vinet levererar klart över förväntningar och eventuella förutfattande meningar. Tankarna går närmast till 2006 Clarendon Hills Onkaparinga, en annan njutningsmissil med flödande hallontonad grenachefrukt. En skön påminnelse om varför jag blev så förälskad i de här sydrhônarna från första början. Dricks nu.

4 kommentarer:

Henrik sa...

Thanx man !
Härligt med test av en som jag faktiskt tänkt lägga fram på slaktbänken. St Prefert/Isabel Ferrando gör sköna grejer. Frågan r hur man ska göra med 2010 av den här ;-)

Frankofilen sa...

Jag köpte visserligen inga 2010, men du bjöd ju på en Charles Giraud. Tror de skall ligga en tid, klart annan karaktär. De här nollniorna däremot...det är klart att de håller en tid, men varför? Jag dricker nu.

Henrik sa...

Matmatchningen låter ju helrätt. Ung Ch9 och lamm med goda tillbehör, mmm. Varför vänta på det?

Vintresserad sa...

Provade den för ngt år sedan, kalasgod redan då! 09 Ch9 funkar när vinmakaren har rätt handlag. Att disponera om vinsamlingen innebär en hel del kånkande, och visst hittar men en del "ojdå, varför har jag 3 av detta vin?" - men samtidigt även några "kul att det fanns en kvar av detta vin!!!". Om du finner några 2001 bdx - kan jag reka dem, särskilt om de har lite Merlot i sig. 2001 Rauzan-Segla var grymt bra nere i Bdx häromveckan.