fredag 6 juni 2014

2004 Terredora Taurasi Campore Riserva


Handen på hjärtat - hur många av er lägger undan viner ni aldrig har smakat? Själv erkänner jag mig skyldig. Men det var värre för drygt tio år sedan. "Hoppsan, 2001 Castello di Fonterutoli får 95 pinnar av Per Bill? Bäst jag köper ett sexpack." Sedan blev det Parker och i viss mån Tanzer för hela slanten. Av någon anledning litade jag aldrig på Wine Spectator. Kronstam kändes trött och fast i sitt eget prisvärdhetsfängelse redan på den tiden.

Numera försöker jag alltid smaka själv innan jag lägger undan för lagring. Det är förstås inte alltid så lätt, speciellt inte när det handlar om dyra och svåråtkomliga flaskor, men inget slår att själv få se hur vinet är. Det är dessutom väldigt få skribenter jag litar blint på nuförtiden. Letar man bara tillräckligt noga verkar varenda jädra vin därute ha fått minst nittio poäng av någon, nånstans. Och är det något jag lärt mig efter alla år jag varit besatt av vin så är det att det inte finns några måsteviner. Det kommer alltid nya årgångar, nya chanser.

Kvällens vin handlar om en klockren studie i ekorrbeteende. Här åkte flera flaskor direkt in i källaren utan att passera gå. Säkert bidrog Antonio Gallonis lysande recension, liksom de positiva upplevelserna av nollettan. Men faktum kvarstår - vinet fyller snart tio och det här är första smakprovet. Var det här värt att slösa lagringsutrymme på? Och är det gott?

Redan i karaffen får vi ett tämligen mörkt och ogenomträngligt vin med rubinröda drag. Jag brukar tycka att aglianico ofta får nebbiololiknande drag, men här handlar det snarare om 60% modern sangiovese och resten Bordeaux. Helheten är otvetydigt italiensk med surkörsbär och rostade örter, men det finns också en hel del tobak, cassis, kryddor och fatig stallighet, speciellt med lite luft. Vinet har nått en ganska fin första mognadsfas med läder, farinsocker lite katrinplommon även om här fortfarande finns en hel del spänst. Efter hand dyker järnfilsspånen upp. Sammantaget en rätt stöddig doft som inte är så dum. Skönt gubbvin om man så vill.

Smaken möter upp med italienska syror, finmaskiga men stöddiga tanniner, och en slank och tobakstonad eftersmak. Här finns rejäl struktur som behöver mat för att komma till sin rätt. Balansen sitter där den skall i nuläget, och eken lirar fint med helheten, men känslan är att man inte vill att frukten skall lägga sig innan tanninerna gör det. Och det är nog precis vad som kommer att hända på sikt.

Så. Svaren på frågorna ovan blir ja och ja. Det här är gott och användbart. Inte minst landar det extra bra hos hustrun som alltid vill ha mer Bordeaux och som tycker att vi dricker alldeles för mycket konstiga kalifornier och osvavlat surtjut för närvarande. Vinet lär hålla ett gäng år till, men personligen ser jag ingen anledning att lagra så mycket längre. Drickes till stadig mat över närmaste åren.

14 kommentarer:

Ulrik sa...

Jag har några Montus 2005 liggande. De fick höga poäng......

Italienska viner sa...

För att inte tala om alla ek-stinna italienare som de där "Finare Vinare" har tipsat om genom åren. ;)

/Patrik

Finare Vinare sa...

Franko - just det här exemplet var väl inte så märkligt ändå? Vi var ju många som gillade 2001 Campo Re, och så kommer den här versionen från "säker" årgång, ett vin som också fick tummen upp av Galloni (liksom ett förkrossande antal andra viner i och för sig ;) Dessutom testade du ju syskonvinet 04 Fatica Contadina direkt vid släpp och gillade skarpt, så... det här var väl knappast någon chansning?

frankofilen.blogspot.se/2011/03/2004-terredora-taurasi-fatica-contadina.html

Om det nu får vara lite ek - och det får det absolut ibland, särskilt när det vankas biff - så är väl aglianico en jättebra kandidat? Tobaken och de trevliga stalltonerna från faten har som sagt vissa likheter med bordeaux. Inte fel med lite gubbkeps emellanåt...

Ulrik - ek och tannat är väl också en av de mer kassaskåpssäkra kombinationerna? Ta fram dina 2005 Montus om fem-tio år och lura dina vänner att det är en mogen pauillac. Det funkar, vi lovar!

Frankofilen sa...

IV - det finns nog en och annan svallande hyllning till odrickbara grejer på den här bloggen också...

FV - nej, det kändes ju som en no-brainer då. Men ändå. Idag hade jag garanterat smakat först. Och även om det är gott är det knappast omistligt. Skulle jag lägga undan igen? Fanken vet. Det finns så mycket vin därute. Hade du köpt alla de där flaskorna Montus igen? ;)

Finare Vinare sa...

Franko - sedan har vi priset. Hur mycket vin av den här kalibern kan du egentligen köpa för 249 spänn? Den aspekten lär väl ha spelat in vid inköpsbeslutet?

Samma sak när det gäller Madiran. En flaska Montus kostade 150-170 pix när det begav sig, och levererar för betydligt mer när den är lagom mogen. Så nej - vi ångrar inte att källarsaldot står på 40 buteljer Brumont. Men vi behöver inte direkt mer heller. Problemet är ju att väntan på att de ska mogna färdigt är så galet lång...

Frankofilen sa...

Håller med till viss del - men låt mig ändå vara djävulens advokat. För egentligen är ju det där samma argument som Kronstams tjat om prisvärde. Om flaskan levererar för mer än de 170 spänn den kostade är väl egentligen ointressant? Frågan är väl om man gillar 15,5-procentig tannat eller inte? Eller om man gillar barriqueaglianico?

Sedan har vi ju frågan om glidande smaklökar som vi diskuterat så mycket. Kommer den trettionde flaskan av Cascina Cuccos visserligen goda godisbarolo att hyllas lika mycket som de första?

Nåja, det här smakprovet föll ju rätt väl ut, även om Mastroberardinos Riserva landar lite bättre hos mig. Och som du skriver, det kändes knappast som något högriskprojekt. Men det finns fler flaskor som ligger till sig som jag aldrig smakat. Till exempel en del nollnior från Rhône och Bourgogne som köptes i nån sorts allmän årgångshype. Ju mer jag smakar från detta år desto mindre gillar jag. Och så ser jag speciellt fram mot 2004 Argiolas Turriga ;)

Frankofilen sa...

En annan sak apropå er 2002 CFE igår. Lagring är överskattat. Är det gott så är det, drick då. Man behöver inte ligga på allt som en gammal höna. Det kommer alltid nya viner. Önskar jag hade druckit upp mina CFE när de fortfarande kändes goda och spännande...

Finare Vinare sa...

Franko - instämmer helt om CFE-02. Lagringen har trollat bort mycket av det som gjorde vinet upplevdes så bra 2008. Men å andra sidan... Lichtles 2004 Riesling Goldert GC hade utvecklat väldigt läckra mognadstoner när vi drack den i påskas. You never know... och det är väl det som gör det så intressant.

Och så det här med priset. Att det skulle vara irrelevant är bara struntprat, så länge vinbudgeten är begränsad (vilket den lär vara för alla utom ett ytterst litet fåtal). Inte minst Frankofilen är väl en ytterst prismedveten vinköpare som sorterar bort mängder av vin för att det är för dyrt? Vi är nog rätt många som håller utkik efter vintyper som känns intressanta att dricka OCH ger bra pang för pengarna. Som till exempel den aktuella aglianicon...

Förresten... mogen tannat håller väl aldrig 15,5%... men det vi gillar där är känslan av "redigt vin". Osött och motsträvigt. På så sätt helt otrendigt. Liksom den aktuella aglianicon...

Frankofilen sa...

Vi är ju egentligen överens...poängen är väl att man först måste gilla stilen och vintypen. Annars är det irrelevant om vinet levererar mer än förväntat för priset. För egen del känns Madiran iskallt, tyvärr precis som mången Bordeaux. Men det är bara min smak.

Alkoholen försvinner väl inte med lagring? Förhoppningsvis sticker den inte ut som en sårig tumme med mognad bara. Att jag skrev så var att jag var tvungen att se om Montus fortfarande fanns i sortimentet. Blev lite överraskad att de hade sådant tjong...

Finare Vinare sa...

Stilen och vintypen är alltid numero uno!

Men som sagt: 2000 Montus har lyckats lurat flera trebetygare till Pauillac cirka 3e cru... och vad kostar en sådan? Fast vill man inte ha vare sig det ena eller det andra så kvittar det ju ;)

Hoppsan, någonting har uppenbarligen hänt... på 90-talet höll madiran ofta så lite som 12,5%. 15,5% plus en massa ny ek har ju en tråkig tendens att sätta sig i pannbenet...

Frankofilen sa...

Ja, vill man ha ett billigt substitut för 2003 Pauillac så får man väl ta lite skallebånk ;)

Nej nu släpper vi Montus.

Frågan är om man inte skulle prova även 2004 Fatica
Contadina snart? Den är ju visserligen mindre ekad. Har ju druckit 06 och 07 från ordinarie sortimentet och tyckt de varit på en lägre nivå.

Finare Vinare sa...

06 Fatica Contadina kändes som ett klockrent fall av "Versione Svedese". Undrar hur många flaskor som plötsligt skulle trollas fram inför introduktion i ordinarie?

Det är väl lika bra att knäppa en av varje 04 i sommar och kolla läget...

Vinosapien sa...

cibi hade en ny trevlig aglianico del vulture...musto carmelitano är hantverkaren och serra del prete vinet. stål + cement. bra aglianico-karaktär. runt 150 dkk. väl värt att gå vidare med.

http://www.mustocarmelitano.it/en/index.php

Henrik sa...

Apropå Bordeaux. Jag har öppnat en av de 2005:or jag köpte, resten gick straight to vilohemmet. Sedan dess har den här lönan lärt sig att inte på alla ägg ... Smaken, på glid som en lavin i alperna, har t ex fått mig att öppna flera eniga toscanare jag tänkt ligga på längre. De lirar till Bisteca i alla fall.