2011 Jolie-Laide Syrah Phoenix Ranch

Jag har sagt det så många gånger förr, men Kalifornien kokar verkligen just nu. Det tycks inte finnas någon hejd på alla nya spännande producenter som poppar upp, och det är sympatiskt att se hur mycket man peppar och hjälper varandra. Passion och vision finns så det räcker, men oftast inte så mycket pengar. Alltså är det inte ovanligt att man delar med sig av utrymme och utrustning. Kvällens vin är till exempel gjort i samma faciliteter som Wind Gaps, Ryme Cellars och (tidigare) Arnot-Roberts grejer. Det finns en punkig, DIY-anda över alltsammans.

Vad är Jolie-Laide för något då? Bakom etiketten finns Scott Schultz, som från början är sommelier. Han arbetade på Thomas Kellers restaurang Bouchon i Yountville, men kände för några år sedan att han själv ville göra vin. Efter en tid hos Realm Cellars hamnade han hos just Pax Mahle på Wind Gap, där han fortfarande arbetar. Jolie-Laide är den egna etiketten med bara ett par årgångar under bältet. Han har fått mycket uppmärksamhet för sin Trousseau Gris och Pinot Gris, men gör också lite rött. Som vanligt handlar det om balanserade grejer med minimal intervention. Och som vanligt handlar det tyvärr också om ruskigt små volymer, bara 65 lådor av det här vinet.

Med någon timmes luftning i öppen flaska tar doften ut en alldeles lysande höjd. Enormt druvtypisk aromatik med mörka skogsbär, gummi, blåa blommor, enbär och timjan. Det finns en skön skogig känsla med barr, kåda och undervegetation, och så en finkornig, grusig mineralkänsla. God sniff!

Phoenix Ranch ligger i den södra delen av Napa Valley som skall vara svalare, men uttrycket känns en gnutta varmare än hos en del andra viner i den här nya vågen. Frukten har en generositet och renhet som känns smått unik för Kalifornien när den paras med sådana här syror och friskhet. Vinet har kraft nog att stå upp mot en rejäl köttbit, men samtidigt så mycket balans och elegans att man gärna dricker det på egen hand efteråt. God, fin eftersmak med lakrits och lite salmiaksälta, det här är verkligen urgott. Jag tycks inte kunna få nog av de här jänkarna.

PS. Inköpt nu i våras i New York hos eminenta California Wine Merchants på Bridge St. Typ 285 pix. Många sköna grejer där, missa inte denna butik nästa gång ni har vägarna förbi nedre Manhattan.

PPS. Vad skall man säga om etiketten? Jag gillar den, tycker den har klass, men frågan är om den skulle kunna säljas på monopolet? Visst finns det likheter med Ganevats onanihyllning "J'en Veux" men ändå inte. Alla elvor har motiv av SF-tatueraren Kapten Hanna. Tolvorna ser helt annorlunda ut, mer som en Sophie Zelmani-samling.. ;-)