onsdag 25 februari 2015

Nyfiken orange


Jag hade kanske inte trott det själv för några år sedan, men nu har det varit på gång ett tag och det är lönlöst att förneka det längre. Jag har upptäckt att jag faktiskt gillar orangevin. Sannolikt kan det bara gå utför härifrån.

Länge tyckte jag de mest var konstiga, med udda aromer man inte är van att hitta i vin. Riktiga avvikare med tanniner trots att de var gjorda på vitvinsdruvor. Absolut inte gott. Och trots allt snack om naturliga viner - var de inte framför allt väldigt mycket mer påverkade av framställningsmetoden än viktiga saker som druva, terroir och årgång? Precis som en övermogen, ekchippad cabernet från varsomhelst där solen skiner.

Ja, jo. Allt det där stämmer väl egentligen fortfarande. De är onekligen lite udda fåglar i vinvärlden. Väldigt förenklat kan man ju kalla dem för vita viner gjorda på samma sätt som röda, där man låtit druvornas skal macerera med musten - skalkontakt - vilket bidrar till både den orangea färgen och tanninstrukturen. Och nog är det så att framställningsmetoden talar sitt tydliga språk med hög röst.

Visst finns det lite motstånd. Första gångerna jag drack Gravner, Princic och Trinchero förstod jag ingenting. Är det här vin? Tack, men nej tack. Jag tror många av kursdeltagarna på stockholmsmunskänkarnas trebetygskurs i höstas fortfarande ryser vid tanken på den 2010 Princic Jakot som dök upp. Själv kände jag att det här är ju inte så dumt egentligen.

För ni vet hur det är - ju mer man provar något desto mer förstår man. Det är egentligen inget konstigt. Jag höll på att kräkas av mitt första ostron som barn i hamnen i Cancale i Bretagne, men senast vi beställde en plateau de fruits de mer åt jag nästan två dussin och njöt av varenda ett. Det är få personer som älskar John Coltranes sena period vid första lyssningen, men ge musiken fler chanser och ni kommer att vara fast för livet. Samma sak med opera, eller varför inte sherry och oxiderade viner från Jura? Acquired taste är inget konstigt, men kräver lite nyfikenhet. Och att man vågar prova saker flera gånger.


Senaste tiden har bjudit på flera sköna orangea upplevelser. I måndags provade jag igenom nystartade lilla italienimportören I Vini dello Stivales sortiment på Hornstulls Bodega. De har redan flera sköna producenter i sin portfölj. Monteraponi har jag redan bloggat om; jag gillade också bottitraditionalisten Cascina Luisin med sina vingårdsbarbareschi och blev blixtförälskad i de spralliga, amforajästa grejerna från Guttarolo. Med på provningen fanns också en trio från producenten Skerk i Carso. Samtliga har fått fyrtio dagars skalmaceration och har ett litet skönt tanninbett. Fast skall man vara ärlig blev det kanske inte riktigt orange förrän i deras 2011 Ograde som hade en härlig färg från andelen Pinot Grigio. 2011 Malvazija hade viss kraft och den för druvsorten så typiska parfymerade blommigheten, medan min favorit 2011 Vitovska mest handlade om citrus och gnistrande stenighet. Och lite tanniner.


Ikväll dricker vi Radikons 2012 Slatnik som dök upp i släppet häromdagen. Här handlar det om 80% Chardonnay och 20% Tocai Friulano, men druvtypicitet är kanske inte det första man tänker på. Istället handlar det om skalkontakten som sätter profilen. I doften aprikoser, gula äpplen, nypon och citrus tillsammans med öljäst, en örtkvist och lite kokt kött. Smaken ger fina syror, mogen gulfrukt, ett skönt tanninnafs och en del kraft med en gnutta värmekänsla i svansen. Helheten hade gärna fått vara en smula svalare, men gott är det.

Missförstå mig inte nu - jag är väldigt glad att inte alla viner görs i den här stilen. Men det här är smaskens att sippa på, rent av lite kontemplativt, och motiverar sin plats i den alltmer intressanta och vildvuxna vinvärlden. Det får helt enkelt bli lite mer grejer i orange kulör i framtiden.

PS. Vill man prova själv är väl just Radikons nysläppta en bra ingångsport. Osvalvat, naturjäst, skalmacererat och orange så det räcker, men ändå en förhållandevis snäll och tillgänglig version. Dessutom "icke prisvärd" enligt Allt om Vin, en rekommendation så god som någon numera...

PPS. Besök Radikon tillsammans med Billigt Vin. Klicka sedan vidare, det finns mycket orangea grejer där. Bland mycket annat.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Känner igen det där. Tyckte länge att orangevin bara kändes sökt och fånigt, men håller verkligen på att trilla dit rejält nu. Blir mer och mer intresserad av orangeviner som matviner också.

Ingvar Johansson sa...

För mig var det faktiskt precis tvärtom. Jag blev helsåld redan vid första smakprovet, verkligen träffad av blixten. Med oxade Jura viner, Islay-whiskey och sena Coltrane har det däremot tagit tid.

Radikons "S"-viner, som f ö är sonen Sasas projekt, har inte helt övertygat mig. Lite varma som du säger men framförallt saknar jag djupet som finns i pappa Stankos viner. I senaste släppet finns 2006 Oslavje på halvlitersflaska. Prova den ! Ett fullständigt makalöst vin.

Henrik sa...

Ingvar, jag har hittat Oslavje 2007 på halvflaska i BS, är det den du menar?
Och ja, att jag har lärt mig uppskatta är helt och hållet Ingvars fel ...

Björn sa...

Grym bloggpost, Franko! Den sammanfattar det mest väsentliga i livet för den som anser sig vara en Sybarit, även om mina preferenser av fullt naturliga skäl är något annorlunda. Jag önskar att fler av mina barn var påverkbara/nyfikna (=öppna för "Acquired taste"), så att vardagsmatlagningen kunde bli lite roligare. Tillsvidare får jag nöja mig med att två av dem är det :)

Ingvar Johansson sa...

@Henrik 07 var det

Johannes sa...

Mycket fint skrivet.

Första gången jag drack Ardbeg 10 så smakade det saltvatten. 6 månader senare så var jag en inbiten whiskynörd. Sherry fattade jag inget alls av men är nu älskare av nästan allt oxiderat. Orangeviner fastnade jag direkt för. Finns så otroligt mycket spännande där ute!

För övrigt så jobbar jag fortfarande på sena Coltrane och Miles Bitches Brew och framåt.

Janne sa...

Som vinnovis vill jag bara stämma in i att Radikon Oslavje är en riktig höjdare som jag föll för direkt. Fantastiskt gott och det blir beställning av ett par flaskor i helgen. Annars finns det en del aquired taste jag inte fått som till exempel sherry och jura-viner:) Orangea viner däremot har hittat sin plats hemma hos oss.