lördag 24 maj 2008

2001 Brunel Les Cailloux


Det kommer med jämna mellanrum rapporter från konsumenter att Brunels viner lider av både flaskvariation och påtaglig snabbmognad. Kanske är det så att bascuvéen inte är ämnad för längre lagring, vilket jag inte har några större problem med. Alla viner behöver ju faktiskt inte klara tjugo år i källaren. I vilket fall som helst förefaller fler och fler nollettor närma sig drickfärdighet och vi är nyfikna på att se hur det stämmer för Les Cailloux. Förväntningarna är rejält uppskruvade efter nolltreans upprepade smakfyrverkerier.

Ett helt transparent vin med ursnygg brunröd färg och lite orangea reflexer fyller dekantern. Doften är underbart komplext sammansatt med i det närmaste burgundisk parfym och varierande halter av precis allt jag vill ha i en sydrhônare. Det är bara att bocka av finaste rödfrukt med vildhallon, mosade mogna jordgubbar och kirschiga körsbär. Lite citrustoner minglar i hörnet. Därefter gör sig djurriket påmint med järnig bloddoft och både grillat och rått kött. Växtriket bidrar med barr, kåda, en kärve garrigue och en bukett lavendel och violer. Från kryddhyllan kommer en gnutta peppar och kanel och som pricken över i har någon tänt rökelse i bakgrunden. Sånt här kan jag sniffa på hela kvällen. Smaken är elegant och slank med en kärna av ganska hårt tvinnad kirschig körsbärsfrukt som öppnar upp sig mer och mer under kvällen, men som aldrig riktigt helt fyller ut mittregistret. Vinet känns mjukt och ganska syrligt med en elegant lång bara aningens vattnig eftersmak med påtaglig mineralton. Fint att dricka nu, men snarare på uppgång än over-the-hill; vinet blev egentligen bara bättre och bättre under kvällen.

Underbar balans och elegans. Jämfört med nolltrean finns fler mognadstoner samtidigt som helhetskänslan är både svalare och lite tunnare, men nolltrean flödar ju av mogen frukt. Jag föredrar nog nolltreans charm och drag en aning, men det är hårfint. Det är något med Brunels viner som verkar passa min smak perfekt.

5 kommentarer:

MMM sa...

Svårt att veta vad man skall tro om uppgifterna om flaskvariationer som verkar gälla nästan alla CnDP för tillfället (om man läser på Bob's forum).

En sak är säker - det fanns inga sågningar av Clos de Papes 2003 på Cellartracker före "diskussionerna" om batch 057MELO. Jag tycker det luktar självsuggestion lång väg...

Frankofilen sa...

Visst kan det vara så - man gillar inte stilen och måste leta fel. Fast flera av skribenterna i tråden är trovärdiga med långt track record när det gäller att skriva noteringar om Rhôneviner så tusan vet...

Finare Vinare sa...

Alltså, nu måste vi ju bara ha ett smakprov på Brunels vin. Påminnelserna börjar komma alltför tätt....

Frankofilen sa...

Ett smakprov av nolltrean kan vi väl ordna vad det lider. Tyvärr hade vi bara en flaska av nollettan, bagaget var fyllt av mycket annat den resan...
Men ni kanske stöter på vinet när ni åker till Provence snart? Har ni vägarna förbi har Vinadéa nollfemman för €19,50...bland mycket annat. Det går ju att dricka mycket gott på plats även om man tar flyget hem.
(www.vinadea.com)

Finare Vinare sa...

Jo, Vinadéa utövar ju en svårartad lockelse. Förutom 2005 Les Cailloux - vad sägs om 2005 Clos du Mont Olivet för €15,50 och 1998 Clos du Mont Olivet för €21. 2005 Pégau för €34. 2004 Pure för €32. Slurp...