söndag 13 juli 2008

2001 Elio Grasso Barolo Ginestra "Vigna Casa Maté"


Vi lagar rödvinsbräserad gotländsk lammbog à la Finare Vinare. Underbar slow food, köttet blir sönderfallande mört. Med receptet kom vinrekommendationen att ta något moget från "axeln". Nu har vi ju inte så många verkligt fullmogna viner, men den här Barolon befinner sig åtminstone i drickfönstret enligt både WA och WS. Jag har dessutom varit sugen på att prova en tid, och med tanke på att nollfyrorna hämtades ut häromdagen känns det som ett bra tillfälle att få en ögonblicksbild av vinet vid sju års ålder.

Snygg brunröd färg. Blyg och knuten doft som behöver några timmar i karaff för att vakna till. Lite småstickig med massor av aceton och nagellack. Dessutom menthol och en fin parfym av rosor och violer. Frukten känns rejält mogen med lite torkade inslag av både körsbär, katrinplommon och några russin. Snygg fatbehandling som bidrar med lite kaffebönor, chokladpraliner och vanilj. Tydlig tobak, och några pinjebarr precis märkbara i bakgrunden. Och som pricken över i lite mossa och solvarm höstglänta.

Munkänslan är slank och aningen stram med skinande ren frukt och riktigt höga syror. Känsla av något svalare frukt än i doften med körsbär, lingon, tranbär men också återigen lite russin. Rejäl koncentration som bygger på sig fint ut i den riktigt långa, syrliga eftersmaken med en matta av sammetssträva tanniner som ger en lite uttorkande känsla utan mat. Stor utdelning redan nu med luftning men ger fortfarande ett något knutet och oförlöst intryck. Kan bli ruggigt bra om några år.

6 kommentarer:

finare & vinare sa...

Mums! Gjorde maten och vinet hyggligt sällskap eller fick de rentav ihop det? Och prisvärdet, hur var det med prisvärdet? €53 är ju en bra slant, så förväntningarna blir automatiskt högre. Men som du skriver, det är förstås tiden som kommer växla in pengarna i njutning...

Frankofilen sa...

Fungerade utmärkt till maten, men de skyhöga syrorna hade passat ännu bättre till tex en riktigt krämig svamprisotto...

Ständigt detta prisvärde ;-)
Vinet är ett bra kliv upp från "standardbaroli" som vi alla druckit som tex Fontanafreddas Serralunga och Gianni Voerzio La Serra, men når inte riktigt upp till storheter som Aldo Conterno eller Scavino. Så ett pris mittemellan verkar lagom, och då landar vi väl på dryga 400. Priset för nollfyrorna är väl inte mycket att säga om med tanke på extrakostnader i BS för importören.

anders wennerstrand sa...

Körsbär, skyhöga syror och sammetssträva tanniner - that's my baby. Enda orosmolnet är väl russinen, som jag gott klarar mig utan i barolo. Och sönderfallande mört lammkött låter idiotgott.

Tack för kartläggningsexpeditionen. Jag låter mina vara ett tag, tror jag.

Frankofilen sa...

Det vore visserligen vansinnigt kul att höra vad du tycker om vinet, och det är inget slöseri att öppna nu, men att vänta något år till är nog ingen dum idé.

Russinen, ja. En känsla av torkad mörk frukt och här fick jag asociationer till just russin. Jag är inte heller någon vän av russin i vin, men det är absolut inte så det stör. Vi snackar inte amaronenivåer.

fredrik n sa...

Nyss hemkommen från Piemonte kan jag bara stämma in i lovsången om Elio Grasso, det höga priset gjorde dock mitt val lite enklare.

Grassos Langhe Nebbiolo från just Ginestra gick loss på 15 euro och fanns med i bagageluckan...

Frankofilen sa...

Mmm, det låter underbart. Fler Langhe Nebbiolo från riktigt bra producenter, tack! Provade ni deras Barolo från 2004 och kan ge ett förhandsintryck?