lördag 5 juli 2008

2001 Le Vieux Donjon


Kan det blir mer klassiskt châteauneuf-du-pape än Le Vieux Donjon? Traditionell vinmakning, cementtankar och foudres, inga prestigecuvéer, inget tjafs. Bara väldigt bra vin. Årgång 2001 lovar mognad i glasen - brunrött med en ljusare kant som drar åt orange - och doften infriar alla högt ställda förväntningar man kan ha. Komplex, moget avrundad och alldeles underbar där en inte så lite burgundisk rödfrukt med Farmors rinniga jordgubbsylt, hallon och fikon får sällskap av en hel höstskog precis efter regnet. Massor av sous-bois, några svampar och någonstans finns det också ett glödande vedträ. Samtidigt har man lyckats få med en hel del tobak och garrigue liksom för att markera att vi minsann inte befinner oss i Côte d'Or. Doften kompletteras av peppar, rökelse och en komplex kryddighet som hämtad från en orientalisk bazaar innan allt avslutas med lite animalisk funkighet av ädlaste valör: blod, rått kött, elefantbur och jord. Härligt!

Men det är smaken som verkligen får mig sitta med ett fånigt leende. Med all slank rödfruktighet med fräscha höga syror får man även här svåra associationer till bättre Bourgogne. Och det är då vinet kopplar in efterbrännkammaren. Smaken bygger på sig och bygger på sig och vägrar sluta. Man sväljer och sväljer men kan varken sluta salivera eller sluta smacka. Fantastisk intensitet i frukten. Viktlös tyngd låter som något NASA-experiment, och det är förstås bara de allra bästa i axeln Bourgogne-Rhône-Piemonte som lyckas med detta. Underbar munkänsla, bravo!

Det här vinet befinner sig i ett riktigt härligt drickfönster just nu, men känns ändå på uppgång. Någon timmas luftning är bara positivt, och det finns en del sandiga tanniner kvar. Lätt den bästa nolletta vi har druckit hittills, och en riktigt härlig upplevelse.

17 kommentarer:

Vinosapien sa...

Gott att höra att Donjon levererar.

Har några 01:or liggande för framtida njutning.

Tycker det är skönt med producenter som fortfarade bara gör en cuvée. Charvin är en annan snubbe som inte fallit i fällan att dutta med för många varianter.
En rosé, en CdR och en fantastisk CdP.

JW sa...

Wow, låter fantastiskt gott. Bara att gratulera! Svischade den här årgången förbi på SB i vintras?
Jag får trösta mig med att jag fick tag på 2005 Domaine du Vieux Télégraphe, missade den förra gången den fanns på SB.

Frankofilen sa...

Vinosapien - Charvin ja, också en producent vars viner jag försöker köpa så fort man ser dem. Clos des Papes är såklart en annan som inte fallit för cuvéefrestelsen. Det är väl inget större fel på att göra en prestigecuvée, men håll med om att det finns någon sorts tjurskallig charm med de producenter som lägger all kraft på att göra ETT vin som är så bra som det bara går?

Har du fler flaskor av den här är det inte fel att korka upp en nu. Många på cellartracker som varit positiva vilket var en av anledningarna till att vi smakade nu. Känns som om många nollettor är på väg in genom pärleporten till drickfärdighetens paradis...

JW - den svischade förbi i december... 2004. Har tyvärr inte sett deras röda på Systembolaget sedan dess. Jag kunde inte heller låta bli några flaskor av Vieux Télégraphe. Blir säkert underbar runt 2012, sådär...Vi får fundera på vad vi skall skicka upp mot SQN, hörs.

Björn sa...

Suck, det är fantastisk trevligt att man får ordentlig lön för mödan någon gång emellanåt, att låta vinerna lagras menar jag då. Det är dessa stunder som tenderar att ta störst plats i minnet och inte alltid de allra "största" vinerna.

Jag saknar Le Vieux Donjon 2005, men den lär vi väl få se oss om i månen efter eftersom den tog plats strax bakom Clos des Papes i WS' topplista förra året om jag inte minns fel = förmodligen slutsålt i princip över hela världen.

anders wennerstrand sa...

Bara att gratulera och tacka för läsningen; alltid roligt när vinglädjen bara bubblar över på skärmen. Låter som allt man vill ha i en CdP. Viktlös tyngd är väl begreppet vi alla har jagat när det handlar om Châteauneufkänslan, kombinationen av intensitet och lätthet, smidighet kring 15-procentsstrecket.

Frankofilen sa...

Det går ju absolut att få till runt 15-procentsstrecket - även om det krävs mer avancerade trollerikonster för att dölja eldigheten på de nivåerna - men jag kunde inte låta bli att notera att etiketten uppger i sammanhanget blygsamma 13,5%. Kan bara påminna mig ha sett det på La Nerthes standardcuvée tidigare, annars brukar de flesta uppge 14,5%. Om man nu kan dra några som helst slutsatser av det - vad den egentliga alkoholprocenten ligger på kan ju som bekant variera oavsett vad som står på etiketten.

finare & vinare sa...

Smittande läsning! Det blir svårt att hålla fingrarna i styr när vi besöker Erik Sörensen Vin framöver...

Mina Vinare sa...

Först till Björn, saknar du 2005an så finns den i Danmark hos Erik Sörensen. Förvisso bara på halvflaska för 169,95 Dkr. men ändå.

Sedan en generell kommentar beträffande cuvéefrestelsen, menar ni då Barroche’s Pure?

Känns som det gått lite mode i att slänga sig med nedlåtande kommentarer om specialcuvéer. Själv är jag kluven. Visst är det befriande med bara en cuvée typ Clos des Papes, Vieux Donjon eller Chravin osv. men när man beaktar att prissättningen på många av dessa viner är lika hög och ibland högre än många specialcuvéer så faller det i ett annat ljus. Sedan har ju många som tidigare bara gjorde en cuvée börjat göra andravin (Vieux Telegraphe) vilket ju i förlängningen är samma sak som specialcuvéer. Även i Bordeaux görs ju både andra och ibland ett tredjevin som ju får prestigevinet (förstavinet) att framstå som just prestige och den som inte har råd får nöja sig med nästbästa eller tredjebästa alternativet.

Tycker man ska skilja på specialcuvée och prestigecuvée. Den förstnämnda kan ju ha sitt berättigande om druvorna hämtas från ett speciellt läge och vinner på att vinifieras och buteljeras separat. Finns många exempel på detta. Pure är ett bra sådant.

Prestigevarianten känns tråkigare eftersom det bara verkar handla om att krama ur så mycket juice och pengar som möjligt, vilket urholkar reguljärcuvéen. Denna variant har jag inte mycket till övers för.

Frankofilen sa...

Hmm nu blev det lite för nyanserat och eftertänskamt, kan vi inte bara återgå till att gläfsande skälla på alla som gör fler än ettt vin? Åtminstone tills vi dricker Pegau Da Capo eller liknande. ;-)

Skämt å sido, visst stämmer mycket av det du skriver. Fast jag skulle nog säga att trenden snarare är att hylla alla limiterade cuvéer och applådera vinmakare som gör dem. Det är alltid de vinerna som får högst betyg och som har störst efterfrågan. Jag är kluven liksom du. Det är förstås inget fel med att vilja göra så bra vin som möjligt och att få ut maximal potential av tex ett fint läge eller extra bra frukt. Ett så läckert vin som Pure skulle inte finnas om Julien envisades med att hälla alla druvor i Cuvée Tradition. Selekteringen medför att vi konsumenter kan köpa viner av högre kvalitet.

Mitt problem är att det precis som vinosapien skriver ibland kan bli lite duttigt. En väldigt utspädd standardchâteauneuf inte bättre än många CdR, och sedan en uppsjö av olika cuvéer i stigande prisklasser där kvaliteten inte nödvändigtvis följer med priset. Och sedan det absoluta flaggskeppet för några hundra dollar där vinmakaren tagit i från tårna och extraherat och extraherat för att sedan använda sig av all sköns moderniteter som nya barriques och liknande. Mörkt, ekigt och säkert 97 poäng från Parker, men i min mun synd på så rara ärter. Men det är såklart inte svartvitt.

Vinosapien sa...

Det jag syftar på med 'cuvéer till förbannelse' är att man riskerar att tappa bort TYPICITETEN i vinerna.

De producenter som väljer att göra 'växtplats-cuvéer' (Barolo etc) må vara ursäktade om man tar hänsyn till appellationens arv. Bånkar man på med nya lättrostade fat bara för att tillfredställa vissa poängslavar passar jag med lätthet dessa viner.

Att fortfarande kunns hitta olikheter i viner (druvorter, regioner) är fascinerande och charmen i dett livslånga intresse.

Att jämföra med Bordeaux är intressant eftersom man där har ett 1:a vin och de druvor som inte passerar kvalitetskontrollen förpassas/deklassificeras till 2:a och 3:dje vinerna. Precis så är det hos t ex Charvin. De druvor som inte håller måttet åker in i CdR-vinet eller hans rosé. Han vårdar appellationsvinet och därmed också CdP's varumärke.

finare & vinare sa...

Diskussionen är intressant, vi håller i stort sett med i allas åsikter ;-)

En lyckad variant av olika cuvéer finns ju hos Domaine La Barroche: Ett riktigt gott och direkt vin på unga stockar med 100% grenache (jämför Spinettas Nebbiolo Starderi). Vi köper 2006 Terroir för DKK160. En bra "domaine" med blandade druvor och vinifikationer - 2004 var mycket trevlig och balanserad nere i Frankrike. En modern cuvée med stor del syrah och fat: Fiancée 2005 är helt fenomenal och komplett (i klass med 2005 Pure) Finns hos Erik Sörensen, kommer på SB. Slutligen Pure - en växtplats, en druva, en vinifikation. Slutsats: inga stolpskott, inga sekunda produkter!

Mina Vinare sa...

Tror att vi är ganska eniga men utrycker det på olika sätt. Visst vore det underbart om det bara fanns en cuvée hos alla CndP producenter. Det skulle bli så mycket lättare att välja och köpa. Samtidigt är det väldigt kul att man som i Barroches fall bestämmer sig för att ta sitt äldsta material från ett ”unikt” läge och på så sätt utrycka något speciellt med sitt vin. Däremot känns det som mer spekulation att selektera sina fat och buteljera de bästa i en prestige cuvée och nästan tredubbla priset bara för det (typ Da Capo).

Det ryktas om en överenskommelse (tyst sådan kanske) mellan Laurence och Parker som går ut på att han får ge sitt omdöme om hennes tilltänkta Da Capo och om han anser den ha potential för 100 poäng så buteljerar hon – annars avstår hon. Det känns som mer spekulation och business än viljan att utrycka något med sitt vin.

Ta nu detta för vad det är, en vandringssägen, rykte eller halvsanning? Alltid kul med lite konspirationsteorier!

finare & vinare sa...

Visst, vi är med på konspirationståget! Firma Feraud vet vad de håller på med och den publikdrivna Laurence är knappast tappad bakom en vagn. Da Capo drar med sig Cuvée Reservée uppåt i prisklasserna. Pappa Paul när vi köpte tre flaskor "vet ni vad det kostar". Nästan som att han skämdes en smula... Inte för att det är skräp i flaskorna, och helt klart ett perfekt ämne för lagring. Men ändå, €15 extra jämfört med fina Pierre Usseglio och André Brunel...

Björn sa...

F&V, ni passade inte på att fråga pappa Paul vad han ville ha för en flaska da Capo 2005?

Finare Vinare sa...

Nej, det gjorde vi inte - för den finns inte! 2007 lär visst resultera i en ny årgång av Da Capo. De kostar nog ett par tusen även på egendomen...

Björn sa...

Ok, då har jag blivit lurad. Men samtidigt föklarar det varför det funnits så lite att läsa om da Capo 2005;-)

Björn sa...

Jag kunde inte släppa det där med da Capo och 2005... så jag gick tillbaka till källan, och det visade sig att Laurence Féraud tidigare sagt att en da Capo 2005 var tilltänkt under en period men att man skrinlade de planerna. Den tilltänkta cuvéen om ca 4000 flaskor blandades istället med standardvuvéen med motivet att det var lite för för kraftiga tanniner för att passa som da Capo.