Breggo Cellars

Anderson Valley ligger nära kusten i Mendocino County ungefär 16 mil norr om San Francisco. Här finner man magra jordar, ett svalt tempererat klimat, och vingårdar som inte sällan ligger i sluttningar. Kanske inte så konstigt att det var hit champagnehuset Louis Roederer valde att förlägga sin amerikanska verksamhet, eller att de dominerande druvorna är pinot noir, riesling, gewürztraminer och chardonnay. Vi åker igenom dalen på väg ut till kusten - en fantastisk körning på slingriga vägar genom stora redwoodskogar. Jag kunde såklart inte låta bli att kasta ett öga på vilka producenter vi skulle passera innan vi lämnade Wine Country för Highway 1. Valet blev Breggo Cellars, vars viner fått lysande recensioner i WA senaste knappa året där Parker utnämnt dem till "a remarkable discovery". Vi hittar det gula huset strax efter att vi har passerat Boonville - en klockren håla med rodeoarena. Det närmar sig stängningsdags, men en kort provning hinns med.

Breggo Cellars ägs av det äkta paret Douglas och Ana Lucia Stewart. Enligt hemsidan verkar Douglas haft en lite brokig karriär inklusive tio år på en glassfabrik, men drömmen var alltid att bli bonde. Målsättningen är att odla sina egna druvor, och man har börjat plantera lite rankor på ägorna. Än så länge köper man dock in frukten från några av de bästa lägena i Anderson Valley. Vinmakare är Ryan Hodgins från Hanzell Vineyards.

2007 Breggo Pinot Gris Wiley Vineyard ($25).
Blekgul färg. Stor, fruktig doft med gula äpplen, mogna päron och blommor. Inga burkchampinjoner trots att jag letade. Kraftig smak med fetma, nästan lite vaxig. Härlig intensitet, men samtidigt fräsch. Vinet fångar ens intresse, och man vill gärna ta en sipp till. Lång, fin eftersmak. Hyggliga syror, även om de gärna hade fått vara ännu högre. Fantastiskt gott!

2007 Breggo Gewürztraminer ($25).
Genomskinligt vattengul. Stor, mycket aromatisk doft med massor av blommiga toner, apelsinskal, honung, litchie och tropisk gulfrukt. Återigen hög smakintensitet utan att falla över i tröttande tyngd, men inte riktigt lika mycket i min smak som föregående vin. Liten grapebitterhet i eftersmaken. Gewürz är en druva jag har svårt för; jag får tvålassociationer oavsett hur välgjorda vinerna är, men det här är inte så dumt.

2007 Breggo Sauvignon Blanc Ferrington Vineyard ($25).
Otroligt blekt i glaset, som vatten. Gröna äpplen, gräs och en gnutta pepprig känsla. Högsta syrorna hittills, med läskande citrustoner i slutet. Aningen anonym, men det hänger lite parfymerade toner kvar från föregående vin som grumlar intrycken en aning. Vi skulle nog kunna få påfyllning, men nu väntar det jag är mest nyfiken på - deras Pinot Noir.

2006 Breggo Pinot Noir ($38).
En blend från tre vingårdar: Donnelly Creek, Ferrington och Savoy.
Härlig rödfrukt möter näsan med mosade jordgubbar och körsbär. Riktigt fin kryddighet med kanel och muskot. Slank munkänsla med bra lyft och pigga syror, kanske lite kort i slutet men välgjort och gott.

2006 Breggo Pinot Noir Ferrington Vineyard ($55).
Ljusröd i glasen. Samma påtagligt fina kryddighet som i föregående vin, men doften är större. Jordgubbarna och körsbären går igen, men helheten är mer komplex med ganska underbara drag av sous-bois och höstskog. Kroppen är rundare, och frukten skiner starkare med tydligare fokus och precision. Intensiteten känns högre, och det finns någon sorts lyckobringande energi invävt i vinet - jag kommer på mig själv med att stå och le. Bra längd, som fortfarande rymmer en del uttorkande tanniner. Liten antydan av bitterhet i efterklangen.
Nu är vi inne i ett nästan väl ambitiöst prissegment, men det här levererar en hel del. Jättegott! Det hade varit kul att få kalibrera sig med en god Bourgogne som jämförelse.

2006 Breggo Syrah ($55).
Färgskifte i glasen - mörkt blårött med svartvinbärssylt, björnbär, körsbär och lite lakrits. En diskret rökig slöja, och så lite kaffe, men varken tobak eller örtighet. Mörkfruktigt i munnen, med bra syra vilket jag tycker går igen i alla viner här. Det vin i provningen som känns mest präglat av sin ungdom - knutet i mitt och slut med en rejäl smäll av fina tanniner i slutet. Som provningsledaren sa "once you have the syrah there's no turning back". Lite skön köttighet stiger ur det tomma glaset. Bra.

Sammantaget en riktigt trevlig bekantskap. Goda viner med genomgående intensiv, ren frukt uppbackad av bra syror. Precis en sådan producent man skulle vilja ha i sin portfölj. Oh, kom igen - erkänn att ni också ibland har mer än lovligt naiva funderingar på hur det skulle vara att ha egen importörsfirma? Jag frågade faktiskt om de hade någon svensk distribution på gång, men fick bara svaret "no - are you interested?". Nja, jag har inga planer på att byta yrke, men det vore trevligt att se dessa viner på monopolets hyllor i framtiden...