måndag 13 oktober 2008

California Dreaming


Man känner sig inte direkt inspirerad att skriva när man är jet-laggad efter en sunkig transatlantflygning med United Airlines, men lika bra att smida medan järnet är varmt innan minnet bleknar. Vi har haft en underbar resa där tyngdpunkten förstås legat på min svågers bröllop, men där vi även hunnit med en hel del vinrelaterade äventyr. Här kommer några spridda viner till en början.

2005 Martin Estate Cabernet Sauvignon Bacchanal hade vi aldrig tidigare hört talas om när den dök upp i vinlistan på Terra. Sommelieren tyckte det var ett bra val men varnade lite för att den var gjord i gammal stil med förhållandevis markerad jordighet och tillbakadragen frukt. Aha, Gamla Världen-stil alltså frågade jag? Nja, snarare Old Napa style blev svaret och kanske kunde man ana ett litet överseende leende åt oss eurocentriska naparookies. I glasen fick vi ett vin med en snygg, intresseväckande doft med tydlig jordighet. Möjligen just den Rutherford dust man stöter på i skrift hela tiden - det är väl terroir om något tycker jag, även om jänkarna inte verkar använda det ordet så ofta - men vi har i ärlighetens namn för lite att jämföra med. Frukten kändes inte det minsta tillbakadragen utan stor, tillgänglig och mörk med massor av svarta vinbär och körsbär fint inramade av våt tobak och rostade fattoner av kaffe, choklad, vanilj och snygg krydda. Munkänslan var varm med något låga men absolut inte obefintliga syror. En viss eldighet i både doft och smak antydde att vinet gärna hade fått serveras aningen svalare, men trots det snygg balans. Lång, glödande eftersmak och riktigt gott.

En trevlig bekantskap i någorlunda måttlig prisklass med Napa-mått sett. Det finns en hel del att läsa på nätet. Vineriet byggdes redan 1887, men restaurerades av nuvarande ägaren Greg Martin 1996.

2006 Shafer Chardonnay Red Shoulder Ranch var blekgult silvrig i restaurangens skumma sken. Stor, fullmatad doft av citrus, gula äpplen, vit blommighet och tropisk gulfrukt som mango, papaya och ananas. Fyllig, rund, otroligt fruktpackad smak med rejält drag men ingen smörighet. Jag gissar att vinet inte genomgått någon malolaktisk jäsning, syrorna var spetsigt pigga och bidrar till att det hela inte kantrar. Visst finns viss ekprägel, men det är långt till popcornskålen. Lång, aningens grapebitter eftersmak där man absolut kan ana de 14,9% alkohol etiketten uppger, men samtidigt ett riktigt californiskt charmtroll som tjusade oss till både crab cake och kantarellrisotto med pilgrimsmusslor. Perfekt att dricka nu. California sun!

Slutligen blev det några olika smakprov på den stora barbecue som avslutade bröllopsfirandet - det var nämligen jag som stod för vinet. Svågern undrade om jag inte kunde plocka ihop en blandad låda med viner de flesta kan gilla i prisklassen upp till $20 men gärna lägre. Kul hedersuppdrag tyckte jag och körde över till K&L Wines som lätt placerar sig på topp tre över de bästa vinbutiker jag någonsin stött på. Vilket utbud! San Francisco-filialen har 2690 olika viner enligt websidan, och då handlar det såklart om flaskor som verkligen finns på hyllorna och inte bara om enstaka kvarglömda fellistningar. Att sedan priserna ofta ligger betydligt under vad vinerna kostar på plats hos producenterna uppe i Napa eller Sonoma gör inte heller ont. Det hade kanske varit enklast att plocka ihop några välkända europeiska kort, men självklart skulle vi ha amerikanska viner. De vita vinerna hade sådan åtgång bland gästerna i solen att jag knappt hann smaka, och några noteringar blev det överhuvudtaget inte.

2006 Château St. Jean Fumé Blanc La Petite Etoile Vineyard ($14) var druvtypisk med citrusfriskhet men ändå med typiskt californisk solmogen frukt. Inte alls så gräsig som en del Nya Zeeländska Sauvignon Blanc:er kan vara i samma prisklass. Torrt, fräscht och fin koncentration. Gott, men SB är inte min favoritdruva.

2006 Sbragia Chardonnay Home Ranch Dry Creek ($20) gick åt ännu snabbare. Rund, solmogen med tropisk fruktighet, viss smörighet och lite för mycket ek för mig - lite popcornvarning. Ganska maffig koncentration men kanske inte så minnesvärd. Skulle dock gärna smaka igen, och gillar man stilen är det säkert ett utropstecken för priset.

2005 Avalon Napa Cabernet Sauvignon ($11) har ju fått en del positiva omdömen här hemma, liksom av Parker. Divine importerar. Så billig att man knappt tror det är sant och visst vill man smaka. Syltig sötfruktig doft med svarta vinbär, lite slapp struktur utan så värst mycket koncentration eller längd, eken kändes lite utanpå. Nja. Övertygade inte under de förhållanden vi smakade. Visst, man kan inte kräva mycket för dryga 70 spänn, men här är det absolut värt att lägga på lite pengar, och för det svenska priset blir det definitivt pass. Då hade 2005 Robert Mondavi Napa CS ($20) mer djup, struktur och komplexitet, men det vinet får jag återkomma till.

Övertygade med besked gjorde dock 2007 Seghesio Sonoma Zinfandel ($17). Jag har gillat det här vinet i tidigare årgångar, men frågan är om inte det här är den bästa vi har smakat hittills. Wow, här snackar vi fruktbomb! Stor, varm, pepprig zin - rent buteljerat solsken med massor av björnbär, blåbär, hallon. Sötfruktigt så det skriker. 15,5% på etiketten sticker förstås lite både i ögonen och i eftersmaken, men det funkar absolut. Inget man vill dricka varje dag och gillar man inte alls stilen skall man kanske inte göra sig besvär, men härligt till en rökig grillad hamburgare. Även om det i ärlighetens namn var svårt att toppa isbadskall Anchor Steam och Sierra Nevada till barbecuen. Däremot kan jag meddela att varken vin eller öl funkar till rosa sockervadd med bubbelgumsmak - det var faktiskt rätt så vidrigt även utan dryck - men det var ett underbart ögonblick att se barnens blickar när maskinen startades upp.

Rosa sockervadd och fruktbomber... ja herregud. Qu'est-ce qui se passe? Kanske inte riktigt vad vi brukar dricka här hemma, men det är roligt att söka sig in på nya vägar. Och vi har druckit några riktigt goda viner. Rent allmänt är det inte svårt att förälska sig i Californien. Som svensk finns det så klart hur mycket som helst att störa sig på, men också så mycket att älska, och en sådan bredd och utbud att man gärna skulle dröja sig kvar länge. Fortsättning följer...

6 kommentarer:

anders wennerstrand sa...

Mais le fils perdu est revenu! Välkommen. Rosa bubbelgumssockervadd och solariezin i all ära, men visst är det en makalös del av världen? Ser mycket fram mot kommande läsning (jet lag kan ge lite extra skrivtid på nätterna). Och du har rätt, iskall Anchor Steam byter man ibland inte bort mot det mest högättade vin.

JW sa...

Välkommen tillbaka! Liksom Anders ser jag fram mot kommande läsning. Hur mycket tid tillbringade du på K&L Wines?

Frankofilen sa...

Tack. Det blev sammanlagt några timmar på K&L uppdelat på två besök. Som tur var kunde man förbereda sig lite. Hade de inte haft en så bra websida hade man nog kunnat gå hur länge som helst bland hyllorna.

Finare Vinare sa...

Skönt att ha er tillbaka i gamla världen igen! Nu får ni lära oss eurocentriska stofiler hur man rullar hatt i staterna.
Och det börjar ju bra...

Krug sa...

Lite kul med Sbragia, den gamle chefsvinmakaren för Beringer. Jag tycker hans home ranch är riktigt, riktigt sköna.

Sen gör det ju sitt till att han omnämns i en dikt av Charles Bukowski!

Frankofilen sa...

Jag skulle gärna prova om Sbragian. Vi drack för övrigt hans 2005 Cab Sauv Andolsen Vineyard före restaurangbesök en kväll i lägenheten. Den minns jag som väldigt trevlig. Bukowskireferensen känns absolut som ett par gratispoäng ;-)