lördag 27 september 2008

2006 Domaine la Barroche Pure


Ständigt denna Barroche! Nåja, vi gör väl som vanligt och koncentrerar oss på det mest väsentliga, nämligen etiketten. Ny för denna årgång och visst har den viss attityd? Enligt uppgift var det så här etiketten ursprungligen var tänkt att se ut, men Julien Barrot var rädd att den skulle uppfattas som för kaxig och fegade ur i sista stund. Pastellorgien på nollfyran och nollfemman var alltså en nödlösning. Men nu får man anta att tuppkammen har växt till sig på den unge Julien.

2006 Pure är rödsvart i glaset. Vi följer vinet under ganska många timmar och sparar dessutom en skvätt till imorgon. Första intrycket är inte helt öppet, och som förväntat händer en hel del bra saker med luftning. Och vips så sitter man med ett stort leende igen. Jag vet, jag tycker också det börjar bli tröttsamt att behöva dra fram superlativen när man dricker Barroches viner, men vad skall man göra? Det känns återigen som att man har lyckats pressa in essensen av södra Frankrike i en tung, överdimensionerad flaska. Härlig doft av solmogen grenachefrukt med kirschlikör, crème de cassis, jordgubbssylt och hallon. Rena kryddboden också såklart, med en stor knippe herbes de Provence, muskotnöt och anis som leder över i lakrits. Precis som hos nollfyran är det bara att i tur och ordning bocka av kaffe, gräddkola och nygrillat kött. Helheten känns ganska ung och primär, även om det bjuds på mycket.

Vi smakar och leendet kommer igen. För en gångs skull tycker jag smaken är överlägsen doften. Jäklar, vilket drag! Massor av kirschig frukt och en mineraltonad avslutning som skulle göra vilken pastis som helst stolt - lakrits, örter och anis. Det känns som att Julien har tagit den slampigaste, glycerolfeta, solmogna frukt han kunnat hitta, tryckt ihop allting i en stram, slank korsett av uppstagande syror och ren elegans, hällt en dunk raketbränsle över hela alltet och sedan tuttat på. Schwooosh! Tanninerna har ingen chans. Den varma, glödande eftersmaken inbjuder till en metafysisk diskussion kring oändligheten...

Fantastiskt gott! Skall man jämföra med nollfyran är likheterna stora, men kvällens vin känns ändå snäppet bättre. Lite mer energi och stuns, och ett drag i smaken som slår det mesta. Här kommer att krävas karaktär av stål för att låta bli resterande flaskor...

48 kommentarer:

Finare Vinare sa...

Snabb som vinden, Franko! Ja, varför vänta när man kan få allt genast. Etiketten gör sig bra, inte en minut för tidigt att byta. Den eldfängda, korsettklädda slampan blir en bra bild att ta med sig ner i sängen. Hörde vi någon säga sexigt... ;-)

Mina Vinare sa...

Grattis du han först! ; )

Nu blir man allt sugen. Jag som inte direkt gillar 2004an känner mig trygg med din beskrivning. Ännu skönare att läsa att smaken är överlägsen doften. Alltid det viktigaste med ett stort vin. Dofta gott gör många viner men smaka bra gör färre. Läste att Julien fått proklamera skördestart vid den årliga ceremonin i CndP. Han är stor nu!

Nyss hemkommen från Gallerinatt i Malmö och endast bjuden Bag in Box kändes det befriande att läsa din post.

Ha det bra!

Björn sa...

Smack, smack, smack:-D Härlig läsning och vi får väl se hur länge man kan hålla sig.

Mina Vinare sa...

hann först stavas det ju (det dracks även pilsner).

Claes sa...

Va bra! Då behöver man inte sväva i okunnighet om huruvida det är värt att öppna en redan nu.

Tack för det.

Henrik sa...

Etiketten är onekligen kaxig i all sin ödmjukhet. Less is more, men ändå ett typsnitt som markerar.
Själv funderajr på att hänga upp delar av träportföljen jag fick hem mina flaskor i på väggen.
Statement, liksom.
I övrigt får dina notes mig att längta ännu mer efter kommande helg då det blir tid nog att göra denna flaska rättvisa.
För övrigt, i beskrivningen, ingår vad som hände dagen efter?
Jag hade tänkt mig dekantering, luftning i tre, fyra timmar och det låter närmast som ett minimum, eller?
Till sist, min vanliga fråga, vad åts det till? Känns som att man ska hålla sig till något enkelt här, något som lyfter vinet istället för tvärtom.
Än en gång, jag längtar och det har jag gjort ända sedan jag hämtade vinet.

Vintresserad sa...

Detta låter verkligt lovande! Har du ngn uppfattning om hur länge Pure06 utvecklas? Det låter väldigt ungt... men drickbart.

MMM sa...

Låter väldigt lovande! Har ni köpt vinet via Bristlys privatimport? Antar att man är för sent ut att beställa...

Frankofilen sa...

Träportföljen var faktiskt ganska snygg. Och praktisk med handtag.

Jo, det blev en tidig påtitt. Vi var sugna på något extra ikväll, och det passade bra att prova det här vinet innan vi drar till staterna. Maten lade vi inte så mycket krut på - lammkotletter med massor av vitlök och herbes de Provence, ratatouille och så en baguette från Petite France som fått krispa till sig lite extra på låg värme i ugnen. Enkelt, bondskt och ett säkert kort till Rhônevin.

Angående luftning så gör det inte ont med en pop'n'pour om man har flera timmar på sig. Så jäkla slutet var det absolut inte från början, men visst vann man en dimension med några timmar i dekantern. Skall man tro experterna verkar 2006 vara en årgång med tidig tillgänglighet i större utsträckning än 2005, men jag tycker sydrhônare oftast är goda även som unga. Vad som händer dagen efter får vi svar på ikväll. Försöker skriva en rad om jag orkar efter barnkalaset i eftermiddag - jag misstänker att man är rätt mör efter åtta partyglada fyraåringars framfart...

Vad gäller framtida utveckling skall man nog fråga någon annan. Stilen känns ganska snabbmognande med tidig tillgänglighet, och det finns säkert mer långlivade châteauneufer. Parker tycker man skall dricka inom 12-15 år, det är väl en bra gissning.

Frankofilen sa...

MMM-vin - jo, visst är det privatimport. Och jag tror tyvärr flaskorna redan är slut trots att Bristly fick hit dryga 5% av den totala produktionen.

Björn sa...

Strykande åtgång har det garanterat varit, och för att säkra tillgång till kommande årgångar, tänker f.n. i första hand på den redan upphaussade 2007, får vi nog hitta på något drastiskt. Konkurrensen om dropparna, som sannolikt kommer att bli betydligt dyrare än hittills, kommer nog att växa betydligt. Inte bara här hemma i Sverige, utan även internationellt och frågan är om Bristly framöver kan få en motsvarande tilldelning. Själv skulle jag gärna abonnera på en låda (väska) om året för ett antal år framöver om det kunde säkra tillgången och hålla ner priset det minsta. Samtidigt är jag högst medveten om att vi just nu bidrar till den hype som kommer att pressa upp priset:-(

Henrik sa...

Franko: Jag misstänkte att det var det så det var. Men, i det här fallet är det enkla också det geniala. Kolla Råttatouille, vad är det som får den ogine restaurangkritikern att smälta?
Alltså, jag går gärna på någon rundsmörjning på t ex Lux eller så, men modern, trestjärnig matlagning är för mig lika mycket gimmick och kejsarens nya kläder som något som verkligen fyller en funktion.
Lammkotletter med ratatouille, pesto med pasta, vilt med trattkantareller, nybakat bröd med smör - vad kan gå fel?

Finare Vinare sa...

Gabriel/Bristly från tråden om 2005 Fiancée: "Som svenska konsumenter kan ni möjligtvis förvänta er en liten prishöjning av nollsjuorna från Barroche, men den blir marginell handlar kanske om en 20-lapp." Hurra för det!

Den som besöker ch9 framöver bör inte missa lammkotletten med ratatouille på adressen nedan. Så otroligt gott - vilket kött, vilka tillbehör! Krögarna har tidigare drivit stjärnkrog men ville ägna sig mer åt den typ av matlagning som du beskriver, Henrik. Utsikten västerut mot Rhône funkar också...

http://www.vergerdespapes.com/

Björn sa...

Hur hade jag missat den infon? Eller hade jag läst och förträngt? Kanske dröjer prishöjningarna något år ytterligare, men vi får nog slåss om de flaskor som hittar till Sverige:-)

Finare Vinare sa...

Teckningslistan gör ju i alla fall att eventuell risk för handgemäng minskar betydligt ;-). Och så slipper vi den eländiga kön som slår orättvist mot alla dem som är tvungna att vara kvar på jobbet eller bor utanför storstäderna...

Björn sa...

Jo men samtidigt är det trevligt att stå och småprata med likasinnade. D.v.s. innan handgemänget kommer igång och man slår någon, som man tidigare pratat, med på käften för att de försöker slita en raritet ur händerna på en;-)

Jag hittade tråden ni nämnde ovan och kan bara konstatera att jag missade infon från Gabriel eftersom jag hoppade av den för tidigt. Att läsa igenom allt Mina Vinare skrev gjorde att jag fick en oväntad lust att låna av min frus ADHD-medicin. Inget ont om vår vän från Skåne, jag läser hans blogg flitigt, men det blev lite väl mycket på en och samma gång.

anders wennerstrand sa...

En scout report från förtrupperna, underbart! Min träportfölj har inte kommit ur hallen än... (Utom magnumflaskan som förklarade varför locket såg så konstigt ut.) Jag är inte ett dugg förvånad, men ändå glad över att läsa att raketen fortsätter mot stjärnorna. Kul att den verkar vara så pratbar redan, i kontrast till en massa 2005-CdP som kommer att ta upp plats länge framöver. Vi hejar på Gabriel och hoppas att amerikanerna inte knuffar honom ur kön i framtiden.

Om den här är bättre än vidunderliga 2004... Mina förväntningar blev just fullkomligt orealistiska.

Mina Vinare sa...

Hej Björn!

Jag har en post färdig om den märkliga anti Parker predikan under Clos des Papes vertikalen men vågar inte trycka på publicera knappen med risk för att ångra mig. Gör jag det – kommer det inte att räcka med din frus ADHD-medicin!

Fast kanske jag ska ta den när jag hör och läser alla dumheter om Parker.

Har varit på garanterat Parker-fri provning ikväll. Vingårdsbesök och prov av Nangijalas 2007 Silex och 2006 Latitud.

Inte Pure kvalitet men seriöst och gott.

Ha det bra!

Björn sa...

Shoot, jag tror att vi alla har fattat poängen. Jag måste nog t.o.m. erkänna att jag själv insett att jag behöver vara lite mer open minded när det gäller kritiker i allmänhet, och kanske Parker i synnerhet. Jag har bl.a. varit lite rabiat emot Röttorp och varit med i diskussionerna kring Kronstams intressanta påhitt, men faktum är att de får skylla sig själva när de emellanåt bjuder upp till dans. De trampar faktiskt i galen tunna emellanåt:-)

Björn sa...

By the way, det verkar nästan uteslutande vara så att det är Julien Barrots viner som genererar riktiga kommentarsföljetonger i den svenska vinbloggosfären. Visst är det något magiskt med killen. Vi kanske borde starta en fan-club;-)

Mina Vinare sa...

Lustigt att du tar upp det. Jag funderar faktiskt på vad som gör Barroche så speciellt. Visst är vinerna bra men det måste finnas något annat. Det görs mycket bra vin i distriktet och minst var tredje år dyker det upp nya förmågor eller gamla egendomar som väckts till liv. Varför just Julien Barrot får sådant genomslag är faktiskt lite lustigt. Även på Bulletin Board anar man likartade hyllningar och ända borta i Australien verkar ryktet nått. Fast det är klart – han lär ju ha varit där och lärt sig vinmakandets ädla konst ; )

Frankofilen sa...

Intressant fråga. Först och främst handlar det väl om bra viner, vilket genererat höga betyg och en massa buzz från alla håll och kanter ute i stora världen. Till och med Jancis verkar ha ryckts med; man kan nästan ana en klädsam rodnad under den strikta fasaden när hon pratar om "electricity" i 2006 Pure. Sen gillar väl alla storyn om den unge talangfulle vinmakaren som tar över familjedomänen och börjar göra vin.

Vad gäller svenska förhållanden skall man nog inte underskatta monopolets betydelse. Bortsett från fem minuters försäljning av Clos des Papes varje år är utbudet av châteauneuf inte superstort och många är kanske trötta på de ofta underpresterande trotjänarna Vieux Lazaret och Mont Redon. Plötsligt har vi på kort tid kunnat köpa flera årgångar av standardcuvéen, Fiancée och Pure i BS, släpp och genom privatimport. Vilken annan producents viner är så tillgängliga? Dessutom finns kanske en tendens att dricka samma viner i bloggosfärens lilla incestuösa del av det stora vinsverige. Man tipsar varandra och blir nyfiken på att prova. Det har ju faktiskt varit så gott som knäpptyst i de stora etablerade publikationerna, och man kan ju undra hur välbekant Barroche är bland andra vinintresserade i landet.

Mina Vinare sa...

Du har så rätt med din slutkläm. Faktiskt är att mig veterligen har det inte skrivits mycket (eller kanske inget alls) om Barroche i svensk press. Namnet Barroche nådde ut innan vinerna knappt lanserats i BS och i mitt tycke var de 2004or som då lanserades inte speciellt stora omtumlande viner i kvalitet jämfört med mycket annat som finns på marknaden. 2005orna är ett bra kliv upp i mitt tycke och tolkar jag dig rätt är 2006 också bättre. Inte många producenter lyckas med detta konststycke och dessutom i en prisklass som ligger i övre regionen. Jag tycker mig notera ett ständigt ökande intresse för distriktet och visst har vi varit lite svältfödda på bra viner från Chateauneuf du Pape men det förklarar ändå inte saken helt. I ett land som USA – vilket torde vara distriktets största marknad – är tongångarna de samma – och är det någonstans det finns tillgång till allt man vill ha så är det ju där. Det berättades från Danmark att Barroches 2005or knappt han upp på hyllorna innan de hittade nya ägare och precis som sina amerikanska systrar och bröder har även de danska vinkonsumenter ett stort och fint utbud att tillgå av vinerna från Chateauneuf.

Någonting är allt lite ovanligt i just Barroches fall och det är i och för sig kul med denna framgång. En varning borde dock vara på plats att inte glömma bort alla andra fina och bra producenter som Chateauneuf du Pape erbjuder. Man får hoppas att Barroche även ger lite draghjälp åt dessa.

Finare Vinare sa...

Intressant diskussion! Får vi lansera teorin att marknaden tänder på tidigare tillgänglighet?
Ch9 är ju en av världens mest traditionsbundna appellationer, vars viner är kända som perfekt ämnade för lagring. Upp dyker en ung kille komplett med avvikande modern grafisk profil - allt signalerar nytänkande och ambition. Och så har han haft den goda smaken att inte spola ut barnet med badvattnet, utan det önskvärda i traditionen finns med i karet. Vi är väldigt tilltalade av idén med en topp-châteuneuf som levererar även som ung. På en marknad där många saknar lagringsutrymme eller motivation att vänta på utdelning måste detta vara en hit.

Den tidiga tillgängligheten kan man associera till piemontemodernister som Elio Altare, fast utan varken rotofermenters eller barriques. Eller aussies som sagt, fast kanske med större komplexitet. Urskickligt av Julien att få fram så mycket i det unga vinet.

Mina Vinare sa...

Hej igen!

Ska inte påstå att jag legat sömnlös inatt men lite oroligt har jag allt sovit. Kan inte släppa funderingen kring Barroche helt. Björn! Nu blir det långt – men inte illsket. Du kan nog låta bli medicinen ; )

Tycker mig se ett allt växande intresse för Chateauneuf du Pape. Inte bara i Sverige utan även internationellt. Det känns som om det bloggas mycket om distriktets viner och följer man Bulletin Board dyker det upp minst en, ofta flera, trådar per dygn. Man skriver om provade viner, producenter och generella frågor i allmänhet. För bara två/tre år sedan var det inte allas samma fokus och aktivitet. När mitt vinintresse började för ca: 17 år sedan kunde man läsa att nästa stor berömda vindistrikt skulle bli Rhône. Man ansåg vinerna kraftigt underprisade och kvaliteten mycket hög så nu var det bara en tidsfråga innan det var för sent att hoppa på tåget. I viss mån fick man rätt – när det gäller Norra Rhône. I Södra har man inte riktigt sett samma utveckling fören möjligen nu de senaste fyra/fem åren.

Det känns som en ny generation vinentusiaster insett att det i Chateauneuf du Pape faktiskt finns ett distrikt som den stora allmänheten inte riktigt upptäckt. Dessutom är prisnivån fortfarande överkomlig. Man har haft flera mycket lyckade årgångar på rad vilket också ger en kontinuitet.

Den ”nya” genrationen vinentusiaster har både ett behov och ekonomiska resurser att bygga upp vinsamlingar – till skillnad mot många som började med vin på 70- och 80-talet.

De äldre generationerna har fått det mesta av sin kunskap via böcker och studiecirklar – kanske även Munskänkarna. Dessutom har de kritiker man följt nog mest förekommit i tryckt litteratur. Ett ganska långsamt media som förvisso kan sätta trender men inte över en natt.

Den ”nya” generationen inhämtar vanligtvis informationen via Internet. Här färdas nyheter med ljusets hastighet. Man kan följa en mängd åsikter från kritiker, bloggar, forum och sidor typ CellarTracker.

Mitt i detta skeende dyker så Julien Barrot upp med nya intressanta viner till rimliga pengar och en hög kvalitet. Dessutom en fin hemsida och smart marknadsföring samt en ”läcker” förpackning. Tre tydliga distinkta cuvéer som har sin särpräglade identitet. Snacka om timing. Alt har skett i precis rätt tid. Han kunde knappast ha önskat sig mera. Dessutom mycket publicitet av erkända kritiker som alla lovordar hans prestationer.

Om man tittar bakåt så känns scenariot delvis igen för producenter så som Usseglio, Mordorée, Vieille Julienne, Marcoux, Clos du Caillou och Janasse för att nämna några av de mer kända. Skillnaden är nog att de slog igenom med sina nittiotals årgångar och nådde nog inte ut i samma media som Barroche. En del av de nya heta namnen som kommit under senare år har inte ens en hemsida. Barroche har som sagt en riktigt snygg och informativ hemsida.

För att hålla oss till Bristlys viner så kan man ta Cuvée du Vatican som exempel. Deras 2005 Reserve Sixtine är i mitt tycke ett bättre (och delvis mer typiskt, men modernt) vin än Barroches alla 2004or och även 2005or – med undantag för Pure. Visst har det bloggats om även detta vin och jag förstår att det även sålt bra men det känns inte alls så hett och sprudlande kring Jean-Marc Diffonty som det gör kring Julien Barrot. Tittar man bakåt på tidigare prestationer så känns Vatican minst sagt stabil. Ändå lyckas Barroche helt dominera scenen.

Nog handlar detta mycket om den gamla klyschan – På rätt platts, i rätt tid!

Jag hoppas att ingen missförstår mig – jag gillar Barroche skarpt och ser fram emot att följa vinerna i många år framöver men försöker att tänka ”nyktert” på att det finns en uppsjö av andra producenter som förtjänar samma uppmärksamhet och beröm.

Lev väl!

Björn sa...

Självklart är det en kompletterande faktor att Finare Vinare skrivit mycket om Barrots viner, men i synnerhet medverkade de till att många av oss fick en närmast personlig relation med Julien Barrot genom deras förnämliga reportage (ja, för det var precis vad det var) på plats. Tack vare dem känns det numera som att man är kompis med Julien, vilket jag tackar för.

Även dubbelprovningen av Pure fick ett fantastiskt genomslag, vilket kan bekräftas av Gabriel på Bristly, och hade jag varit det minsta konspiratoriskt lagd så hade jag anat ugglor i mossen;-) Å andra sidan spelar det ingen roll, för hittills har jag inte haft anledning att ifrågasätta ett ord som skrivs av Finare Vinare. Så länge de fortsätter att lämna från alster av samma höga kvalitet och trovärdighet har de Carte Blanche från åtminstone mig. Om de är proffs, halvproffs eller amatörer spelar liksom ingen roll.

För att inte stöta mig med någon, ni andra bloggare ska också ta åt er för jag läser många vinbloggar frekvent med stor behållning. Ingen nämnd, ingen glömd och ni behöver absolut inte höja ribban. Det är bara det att Finare Vinare spelar i en egen liga ur ett redaktionellt perspektiv, och vad lämpligt det då råkar vara att just de provar så många viner, ser sig omkring så ofta och låter oss läsa om det.

Finare Vinare sa...

Tack för berömmet, Björn! Men när det gäller Barroche är vi bara glada deltagare i en våg av intresse som vi märkte av lika tydligt hos cavister i Frankrike. Robert Parker är förstås orsaken till hela den här kalabaliken, som vanligt ;-) För oss var nollfyran av Pure del i ett projekt vi gick in för i våras: att smaka många viner från appellationen på kort tid, just för att mycket (inte minst nollfemmor) fanns tillgängligt då. Och när nollfemman dök upp strax efter passade det ju bra att testa dem ihop.
Resten av skriverierna är bara följden av hur imponerade vi blev då ;-)

Björn sa...

Ständigt denna Parker, men ni kan inte svära er fria från rollen som opinionsbildare för svenska vinnördar;-)

Mina Vinare sa...

Björn!

Min poäng var just att det närmast överallt talas om Barroche – inte bara i den svenska bloggsfären. På Bulletin Board skrivs det som du vet massor om Pure och som du också så riktigt påpekar är 2007an närmast ikonförklarad innan vinet ens är i butelj! Utan att någon journalist eller kritiker så vitt jag vet hunnit ut med någon bedömning

Om inte detta är Internets förtjänst vet jag inte vad det är. Idag reser vinentusiaster på besök till vingårdar, provar vin, skriver om sina intryck och vipps är det ute i vinkretsar. Det finns ju ett par tre stycken ihärdiga personer som brukar göra inlägg på Bulletin Board om sina frekventa besök i distriktet. Är man sedan först ut med lovorden så ökar prestigen. För tio år sedan hade du inte haft en aning om vad de tyckte – nu vet du allt.

Självklart har Internet förändrat hela systemet. Idag tror jag varenda vinentusiast har datorn igång under vindrickandet och parallellt söker information om vad det är i glaset. Ibland kanske endast före – ibland bara efter.

Min poäng är att titta på några av de namnen jag angav i den tidigare kommentaren så har de alla följt samma mönster som Barroche - men för tio år sedan. Idag räknas de till de etablerade och stora namnen men inte för 10/15 år sedan. Många har helt missat den vågen som kom då och har idag nästan bara fokus på det senaste, hetaste och fräckaste. Lite som om det gällde musiktrender. Ingen vill ju komma dragandes med gammal hits.

Det som händer med Barroche nu sker i en tid då informationen sprids med raketfart. Den som själv är ”ung” och smart (som Julien Barrot verkar vara) drar ju självklart nytta av detta. Surfa runt bland CndP producenterna och tipsa mig om den producent som har en bättre och ”häftigare” sida än Barroche.

Nu är det ju inte hemsidan som säljer vinet. En bra produkt i flaskan är nödvändigt och det har man ju onekligen. Men visst är även utsidan viktig ibland.

Det dystra i ärendet är väl närmast att det i vinkretsar blir så stort fokus på en producent baserat på hörsägen och schabloner. Risken är ju uppenbar att vi till slut står där igen med en oemotsagd ikon som får representera det ultimata CndP vinet. Precis som i Parker debatten. Vi älskar att skylla allt ont på vissa kritiker men när vi själva iför oss kritikerrollen går det snabbt att ta till superlativen och följa John leken börjar. Då är vi snart tillbaks där allt började. En stor massa som leds av några få personers bedömande.

Om vi ska vara lite mer nyanserade så är det ett vin hittills som orsakat hela uppståndelsen – 2005 Pure. Då räknar jag förvisso inte med det som skett i svenska bloggsfären där berömmet gällt över hela linjen.

Nu tror jag i och för sig att 2005 Pure blev startskottet även internationellt och att framgången bara kommer att fortsätta med 2006 och 2007. Har svårt att se varför den inte skulle göra det. Att avråda någon från Barroches viner vore ganska korkat. Tvärtom så önskar jag att alla kunde prova och bilda sig en egen uppfattning.

Björn sa...

Håller givetvis med, och det som hänt Barroche är lite för smart/bra för att bara vara en mans verk. Att ta fram varumärke, etiketter m.m. på det viset tyder på att det ligger mer än bara Julien själv bakom. Det spelar för mig mindre roll för jag är imponerad ändå.

Sedan om konsekvensen blir högre priser på sikt får man söka ett nytt stjärnskott, för stjärnor kommer och går. Så länge vinproduktionen i världen volymmässigt ökar i någorlunda takt med världens totala BNP kommer genomssnittspriserna på både bra och sämre viner ligga någorlunda jämnt över en längre tidsperiod. Därmed kommer sporten i det hela att hitta bra vin till överkomligt pris inte att försvinna. Vi får dock räkna med mindre tröghet och ett par mindre lyckade årgångar för en viss producent kommer oåterkalleligen att få ordentligt genomslag, kanske till och med för Mouton Rotschild med flera 1er Cru i Bordeaux. Allt detta tack vare internet och de vinnördar, inklusive du själv, Parker och Finare Vinare, som fortsätter att förse alla oss andra med kritisk information.

Frankofilen sa...

Mina Vinare - det ena utesluter väl inte det andra? Jag tycker det tjötas rätt mycket på eBob om de producenter du nämnde som exempel också. Jag tycker inte Julien Barrot är Guds gåva till châteauneufälskare (möjligen till kvinnorna ;-)) och jag tycker flera av de där producenterna känns lika upphetsande som Domaine Barroche, liksom många äldre domäner. Problemet är bara att det till skillnad från Barroche är förbaskat svårt att få tag på vinerna, åtminstone här uppe där det är ganska långt till den danska gränsen. Och många av oss köper ju samma viner i släppen, därför blir det väl lite monopol över inläggen också. Men visst är det roligt med nya spännande producenter, speciellt när vinerna är bra? Det får gärna surra lite extra kring Barroche tycker jag.

Björn sa...

Ja, nog hade det varit livat om dubbla årgångar da Capo kommit till Sverige inom loppet av ett halvår.

Om vi hade fått chansen att köpa dem för en femhundring per flaska vill säga;-)

Å se där, ännu ett trick för att haussa det egna varumärket, att bara ge ut specialcuvéer vissa år på Champagnemanér. Jag blir inte förvånad om det dyker upp mer sådant nu när vingårdsviner börjar bli vardagsmat. Hade Guigal t.ex. fått sådant enormt genomslag för sina lala-viner och hade DRC kostat så snuskigt mycket pengar idag om ett utvecklat internet funnits för 25 år sedan i kombination med det fantastiska utbudet på både viner och information? Jag är rätt säker på att svaret är nej. Totalt sett måste alltså internet anses vara en positiv faktor, eller?

Björn sa...

Måste korrigera mig själv innan någon annan gör det. Visst hade Gugials viner fått genomslag, men jag är tveksam till om de bättre årgångarna betingat de priser de gör idag.

MMM sa...

Det är ett sagolikt drag efter Barroche Pure i Danmark också - senaste dagspriset jag såg var på 900 DKK/flaska!

Jag tycker historien om Barroche i Sverige är en milstolpe. Detta att man kan handla dessa viner via privatimport har uppenbarligen blivit för svårt för de etablerade vinjournalisterna (läs Allt Om Vin). De är framdrivna i systemet med fast sortiment och kan inte följa med i det högre tempot. I detta fallet är det enbart Internet, och säkert till stor del vinbloggarna som står för all konsumentinformation.

När det gäller vinet har jag inte provat Pure än (har bara en stackars 2004 i källaren). Min enda rendez-vous hitills med 100% grenache slutade inget vidare (ren hallonbåtsorgie - inte min grej). Men jag har som sagt inte provat varken Pure eller Rayas.

Calle B sa...

Visst säger det väl något om den svenska vinjournalistiken att man inte har skrivit ett enda ord om en av de hetaste producenterna just nu i världen (om inte den hetaste) som också finns väl representerad i Sverige?

Dags att vakna kanske...

Mina Vinare sa...

Frankofilen,

Visst tjatas det om de andra på Bulletin Board också. Det tjatas dock mindre i Sverige. Alla utom möjligen Marcoux finns representerade i Sverige. Både som privatimport och som tillfälliga nyheter. Att det surras lite extra kring Barroche gör absolut inget. Killen verkar ju översympatisk och även Gabriel på Bristly är en genomsympatisk person. Inget problem alls. Det handlar om vinet. Jag litar helt till dina intryck av 2006an och ser med spänning fram emot att få prova den. Men handen på hjärtat: är alla de övriga så bra som intrycket blir av att läsa i bloggvärlden? Inget av vinerna är dåligt men visst finns det lite andra spännande saker att välja av? Ingen tycks nappat på betet med Vaticanen men nog är 2005 Sixtine ett lika bra eller bättre vin. Inte samma Rockstjärna som Barrot dock.

Anledning till min kommentar om Bulletin Board och Danmark var följande kommentar från Björn:

”By the way, det verkar nästan uteslutande vara så att det är Julien Barrots viner som genererar riktiga kommentarsföljetonger i den svenska vinbloggosfären. Visst är det något magiskt med killen. Vi kanske borde starta en fan-club;-)”

Jag försökte bara upplysa om att det uppenbart inte är bara i Sverige namnet Barroche hörs. Vilket gör fenomenet än mer intressant. Mediets kraft?

Det jag på ett inte helt tydligt sätt försöker säga är att när lynchmobben ena minuten jagar vinkritikern hyllar vi i nästa ” kommentarsföljetonger i den svenska vinbloggosfären” samme producent som dessa vinkritiker uppenbarligen också gillar. Jag får liksom aldrig ihop den bilden. Opportunistiskt skulle jag vilja kalla det – eller kappvändare på ren skånska.

Det förtar lite av trovärdigheten för mig. Jag vågar knappt ta upp det… men skit samma. Har vi hört om Graillot, Fonterutoli och Brolio förut? Nu spelar Barroche i en helt annan division enligt mitt tycke, så rent vinmässigt ska vi inte dra några paralleller.

Barroche är ett fenomen på det sättet att man lyckats förena kritiker och konsumenter i ren symbios medan samma konsumenter i nästa sekund fullständigt fördömer samma kritiker. Det är fenomenet som fascinerar mig med Barroche - inte att vinerna är bra och vi fått tillgång till dem i Sverige.

Troligtvis är det ingen som tror mig för en sekund när jag påstår att jag druckit många viner från det land som ligger mig närmast om hjärtat och som är så otroligt lika 2005 Pure. Lika goda lika yppiga och i stort samma druva. Fast att lyckas med konststycket att få svenska vinkonsumenter att ta bort skygglapparna och våga tro på det kommer nog varken jag eller kritikerna att lyckas med. Inte fint nog. Australien menar jag om någon mot förmodan undrar. Även Spanjorerna lyckas ofta med samma konststycke – men det är svårt att övertyga konsumenter uppväxta med oxiderade Riojor om detta.

Björn!

Självklart är Internet av godo. Det har öppnat en helt ny värld för egen del. Det är mer vad som skrivs man måste vara kritisk mot. Speciellt som det går så fort gentemot gamla tider.

Sedan tycker jag mmm prickar helt rätt med sin slutsats (om milstolpen).

Avslutningsvis kanske jag inte helt håller med calle b om att det är den hetaste producenten i världen men nog borde det ha stått något - i någon av alla våra vintidningar. Det är faktiskt ganska pinsamt.

Finare Vinare sa...

Den där lynchmobben, vilka är det som jagar vilken vinkritiker? Berätta mera, purlease ;-)

Mina Vinare sa...

Kan inte låta bli.

Ett vin som jag provade för något år sedan var 2001 Les Grenaches de Pierre från Domaine Giraud. 100% Grenache från 100 åriga stockar planterade inte långt från Barroches. Får 92 pinnar av Parker, samma som 2004 Pure och även priset var ungefär det samma. Nu tror jag vinet är slut men det var Divine som sålde det. Inte helt min typ av vin. Tyckte det var lite ”svårt” och tufft. Hur som helst frågade jag Divine för ett tag sedan om 2006an skulle komma hem och fick till svars att det skulle nog inte bli något med det eftersom det var så svårt att sälja vinet. Ingen bra respons från marknaden – svårsålt. Synd tycker jag eftersom 2006an enlig Bob verkar lovande:

”Readers looking for a modern day clone of the outstanding vintages of Rayas made under the late Jacques Reynaud should check out the 2006 Chateauneuf du Pape Les Grenaches de Pierre. One of the top wines of the vintage, (94-96 poäng)”

Känns bra konstigt att det inte skulle gå att sälja sådan produkt. Olika faller tydligen ödets lotter och ibland undrar man vad det är som gör skillnaden…

Så här skriver Divine på sin hemsida om producenten:

”Familjen Giraud äger runt 20 ha uppdelade på runt 60 plättar i Chateauneuf Du Pape. Snittåldern på deras vinstockar är 70 år och vissa delar är över 100 år gamla. Pierre Giraud började buteljera sina viner först 1999 efter att tidigare varit ansvarig för skötseln av Marcouxs vingårdar. Från och med 2001 tar sönerna över vinmakandet. Deras viner filtreras inte och Giraud är en av de nya spännande stjärnorna på Chateauneuf-himlen.”

Känns historien igen?

Som sagt jag slutar aldrig att förundras över Barrochesagan.

Björn sa...

Men vi klarar oss utan den svenska vinpressen. Jag kan faktiskt tänka mig att påstå att de inte ens är, eller vill finnas, till för oss vinnördar... utan snarare för kreti och pleti som vill ha något gott att dricka på fredagen eller till fina kalaset. Allt om vin är in mina ögon inte ett särskilt bra försök att ge oss något att bita i. Lite för "onördig" och populistisk, eller vad man ska kalla det, och det finns inte en chans att jag köper ens ett lösnummer annat än möjligen för en högst specifik och mycket intressant artikel. Och jag vill inte läsa om Barroche, för det har jag redan gjort här på nätet;-)

Mina Vinare sa...

Björn!

På den punkten är vi rörande överens!

Henrik sa...

Personligen tror jag att en anledning till att Barroche slagit så hårt är att jag tror att många vinnördar behöver försöka finna någon lindring för sin genetiskt betingade mentala defekt, den som kommer med innehavet av Y-kromosom.
Det är ungefär som med ett ungt popband som man av en slump råkar höra första singeln av samma dag den släpps. Det slår an en sträng i ens inre och man rusar på första konserten och ens världsbild förändras. Man följer bandet från pudelfrissa till flint och ingen, eller i alla fall ganska få, har talat så sant till ens inre.
Hur många producenter av den här klassen får man chansen att följa från början? Hur många producenter av den här klassen gör vin som går att dricka mer eller mindre på en gång utan att munnen blir en enda skrynkla?
Och jo, nu har även jag korkat upp och druckit Pure 2006.
Första doften avslöjar att, för att sno en takt av Nettare, här bor Platons idé om hallonpuré, här finns södra Rhônedalen med solsken, garrigue, lavendel, timjan, örter och avslappnad lycka på butelj.
Under den första timmen i karaff har jag svårt att skilja ut enskildheter, det är bara en doft så läcker att jag bara fastnar med näsan och drömmer - en gång var tredje minut ungefär.
Smaken håller vad doften lovar - hallon, örter, mineral, anis och 15-16% alkohol leker kurragömma.
Eftersmaken blir kvar i farstun och pladdrar glatt istället för att gå hem.
Det är helt enkelt för jävla gott.
Men här finns faktiskt också tanniner, inga som stör, bara sådana som ger ljuva löften. Det är tur det för annars är risken att jag skulle göra som man gjort med många älskade popband - spela skivan omåomigen tills den är tvärslut.
Det blir hänglås på åtminstone någon flaska - ack, ljuva korkskruvsångest.

Anonym sa...

(A): Hällde just en 04 i karaffen. Sitter bara och doftar (hallon). En första sipp är förvånansvärt mjuk i munnen och första intrycket är sötlakrits (kombinerat med hallon). Hade inte tänkt börja med maten ännu, men har svårt att vänta. Jag vill dricka vinet....

Får se hur länge jag kan vänta med att börja öppna 06:orna....

Styret sa...

Hey Franco,

Tänkte slänga iväg ett ex av nya Gourmet till dig med en investeringsguide för vin nu när börsen går sådär. Vart ska jag skicka?

Hälsn,

Per

Björn sa...

Tatatata, se där en liten reklamkupp minsann. Det var inte så lite genomskinligt av redaktörn.

Jos sa...

Tack för inspirerande recension. Ska ta med mig en 06a över till en polare i dag. Fråga; Ni som beställde 6 st flaskor. Fick inte ni heller dem i låda? Fick ju både 04 och 05 i låda men 6 st lösa flaskor av 06.

Anonym sa...

Mina 12 flaskor kom i 2st lådor. Det är nog någon på bolaget som tyckt lådan varit praktisk och snott din...
/Fredrik

Björn sa...

Enligt Gabriel på Bristly kan det vara lite si och så med hur lådan håller ihop, så det kan mycket väl vara så att den havererat.

Frommen sa...

Lådan var mycket stilig, men min var också väldigt skör och sprack på vägen ut ur bolaget. Det var bara ren tur att ingen flaska gick sönder...