fredag 19 september 2008
2000 Mastroberardino Taurasi Radici Riserva
Vi fortsätter kvällen med det här vinet. Att stoppa näsan i glaset med 2000 Mastroberardino Taurasi Radici Riserva ger mig en ögonblicksbild av tät, mjuk, svartröd sammet som rullas ut. Lyxig doft med ursnygg välinfattad fatkaraktär av bittermandel och choklad. Likörmarinerade körsbär dominerar men en heterogen minoritet av hallon, katrinplommon och björnbär slåss för sina lika rättigheter. Det finns läder och lite tobak, men det är fjärran från den nedrökta nittioåttan. Efter hand dyker några fikon upp och mot slutet inbillar jag mig lite rå svamp. Smaken lever inte riktigt upp till den lysande doften -what else is new - men det är bra gott ändå. Slankt och medelfylligt med friska syror men där de pulvriga tanninerna fortfarande regerar i den långa eftersmaken. Lite allmänt kantigare än den lyxiga doften. Förstås ingenting som inte kvällens Karl-Johan-risotto klarar att avhjälpa, men på det hela taget känns vinet fortfarande ungt och det mådde bra av några timmar i karaff. Det här kan mycket väl vara den bästa årgång vi smakat av Mastroberardino, även om nittionian gärna får anta utmaningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Hej
Aglianico är gott. Speciell men karaktärsfull. Kaxig men personlig.
Mer rustikt än finsnickeri.
Tyvärr svårt att hitta lite variation på producenter.
Testade en d'Angelo (från Basilicata) i veckan - kolla här http://fredrik.mellbin.org:8913/MyTastings?Wine=,983.
Lysande till mat men svår på egen hand.
Det finns ju de som anser att Aglianico är söderns Nebbiolo - vad tycker du??
Angående Barolospåret var det faktiskt precis vad vi associerade till första gången vi drack något från Mastroberardino .
När jag sedan läste på mer om druvan och regionen dyker förstås snacket om Söderns Barolo upp överallt så det är svårt att inte ha med sig det i bakhuvudet när man dricker. Men jag tycker helt klart att det ligger något i det, även om det förstås finns egen profil och karaktär så det räcker.
Mer aglianico på SB - ja gärna det.
Förresten Vinosapien, såg på din sida att du smakat Amiot-Servelles Chambolle Villages nyligen. Kul att läsa lite om denna producent som jag faktiskt besök, väldigt trevligt mottagande. Det blev inte så väldigt mycket handlat tyvärr men inte för att vinerna var dåliga på något sätt. Men deras 2002 C-M Les Charmes ligger till sig. Har du någon fundering om drickfönster - gäller tidigt drickande även för deras 1er Cru?
Amiot-Servelle - snygga etiketter, trevligt bemötande, snygg provningslokal och naturligtvis goda viner. Kändes dock lite mer moderna (besökte de 2005) än vid tidigare visit (2001). Kanske gör att man ska sippa de lite yngre än tidigare...
När vi drack deras byvin för någon vecka sedan konstaterade vi att dessa ska drickas nu.
Deras 'enklar' 1er Cru kan man nog börja njuta av under det kommande året.
Deras Charmes är ju knappast enkel. Har du några stycken skulle jag testa en under året för att kolla läget.
När vi smakade var det mest färska nolltvåor som bjöds - svårt att bedöma drickfönster i den situationen med trevligt prat med producenten tycker jag. Men en 2000 Les Charmes öppnades för jämförelse och den var riktigt fin och hade kommit en god bit på vägen. Om de har några särskilda provningslokaler missad vi dem - vi ringde helt enkelt bara på dörren hemma hos dem och bad om ursäkt att vi störde. Provningen ägde rum i källaren. De var så trevliga att man nästan skämdes. Vilken skillnad mot tex Napa. Vi åker snart dit och jag håller på att styra upp lite provningar. Ibland känns det mer som Disneyland än vinkultur - Cliff Lede meddelade att de gärna tar emot oss, för "bara" $100 dollar får vi gå en sväng i vineriet och prova fyra viner med "artisanal cheeses". Gasp! Jag struntar helt i osten, vill hellre prata med vinmakaren i gummistövlar...
Lyckligtvis är det inte samma visa överallt - både Pride och Ridge Monte Bello har varit väldigt tillmötesgående och vänliga, och måna om att finna en tid som passar vårt schema.
Hinner ni med Sonoma....
Schysst liten stad faktiskt. Jättetorg med vilda västerna-känsla. Bra boende i ena hörnet.
Mycket kan ha ändrats, vi var där -97...
Torget i Sonoma kommer vi nog att se, men generellt är hela vintrippen en bonus utöver en masa andra familjerelaterade trevligheter på resan. Det blir rätt så glest mellan provningarna. Det blir en sväng med vinden i håret längs kusten på highway 1 också.
Tack för pricken på utvecklingskurvan. Fortfarande ung och stöddig, alltså. Den känns rätt långlivad, den här, no?
Jätteroligt att ni ska till Ridge. Jag ser mycket fram emot att läsa om det besöket. Och bergen är fantastiskt vackra. Men 100 dollar hos Lede är ju en riktig pungspark.
Vinosapien, vilda västern-känslan i Sonoma fanns i alla fall kvar 2001... Stor skillnad mot upplevelsefabrikerna i Napa.
Håller helt med om dina intryck när du provade förra hösten, inklusive den snygga eken. Inte purung, men visst, ganska stöddig. Borde absolut hänga med länge ännu, fast bra god att dricka nu också som du vet...
Vi får väl se om det blir någon post från Ridge ;-)
Vi gjorde en rundtur m SF som bas för 10 år sedan, mkt har säkert hänt sedan dess, men iallafall följande små tips:
1. Missa inte Yosemite om ni hamnar inom 1 dags färd. Större upplevelse än de flesta viner i vår bok.
2. Chateau Montelena i norra Napa var trevligt, likaså Kunde Estate i Sonoma. Rochiolis viner har jag druckit vid enstaka tillfällen efter det och det är några av mina allra bästa California-minnen. Värt att leta efter.
3. Hearst Castle (knappt halvvägs mellan SF och LA) är surrealistiskt men häftigt.
4. I lilla orten "Morro Bay" åt vi riktigt gott.
Nu är det som sagt var 10 år sedan - så ovanstående kan vara helt obsolet information, men det är ett himla trevligt område att resa i - så "Bonne Route"!
Tack för tipsen!
Frankofilen, vet inte om du köper Decanter men de hade en extra bilaga om Kalifornien i förrförra numret. En hel del trevlig läsning bl a om Pinot Noir och de olika stilarna. Intressant artikel med Jim Clendenen på Au Bon Climat...
Skicka en kommentar