onsdag 17 september 2008

2005 Domaine Leon Barral Faugères


Aweeeeeeeeeeeeeee. Panegyriklarmet har stått och tjutit sedan i söndags hos Finare Vinare. Kan någon vara vänlig nog att stänga av oljudet tack, vi har fattat. Eller, förresten... låt det vara på. Det är härligt att få ta del av sann entusiasm, och viner som verkligen berör brukar bjuda på sällsynt inspirerad läsning. Som vanligt handlar det om en vilja att dela med sig; att inspirera snarare än att exkludera. Det är en av många anledningar till att jag tycker om er blogg så mycket. En annan är att ni generöst nog ger bort flaskor bara för att vi skall få smaka ;-)

2005 Leon Barral Faugères har en komplex doft där intrycken går in och ur varandra. Här finns nya saker att hitta nästan varje gång man återkommer med nosen i takt med att vinet luftas. Fin mörkröd sydfransk fruktighet med inslag av både lakrits och anis. Örter så klart, självklart garrigue men om man följer den gröna tråden vidare hittar man också lite rotfrukter. Snygg kryddighet med inslag av bland annat ingefära och kardemumma. Och så den mörkare baksidan av janusansiktet med lite vildare inslag av stallbacke, jord och rost. Hmm, vid något tillfälle förnimmer jag också lite stickiga volatila inslag men de försvinner. Smaken är saftigt syrlig och munkänslan slank, kanske rent av lite mager i slutet även om det finns en bra mineralisk längd. Vinet är egentligen som bäst i skrivande stund, nästan sex timmar efter karafferingen.

Jag gillar verkligen det här, även om jag låter de tjutande sirenerna tiga still. Kanske går man igång ännu mer om man har kikat på köttben utanför Lentheric och blir igenkänd av vinmakaren när man snubblar på honom utanför Hotell Amaranten. Men gott är det, och en klockren nittiopoängare. Jag är lite förläst på Jonathan Nossiter på sistone, i vars bok noteringarna mest handlar om sinnesstämningar hos skribenten själv parade med mer eller mindre pretentiösa adjektiv. Men man skall väl låna det bästa från båda världar, och när det gäller det här vinet slänger jag mig gärna med beskrivningar som vif, livlig. Det finns en skön energi och personlighet, och något som fångar ens intresse och gör att man gärna återkommer gång efter gång. Och det hittar man verkligen inte för ofta, speciellt inte i den här prisklassen. Vi köper fler.

PS. Vi drack en flaska till den 1/10 och frågan är om det inte finns viss flaskvariation? Den kändes bättre på nåt sätt, med mer frukt. Och slutligen öppnade sig himlen och även jag förstod associationerna till knallpulver som Finare Vinare pratat om. Det är så klockrent att man blir alldeles fnittrig när man väl kommer på det. Ollonskott! Är det månne en viss speciell mineralkaraktär som ger denna association, det känns som det går hand i hand...

16 kommentarer:

Anonym sa...

Hmmm, en viss nedtoning anas, men 140 bajösa och 90p torde vara ett bra köp för ett vin som inte är så mainstream.

Frankofilen sa...

Gaah, jag visste att den där poängen skulle förfölja mig.

Det är bra, gott, personligt och allt annat än mainstream men F&V verkar kanske gå igång på en annan nivå än vi gjorde ikväll. Men vad vet jag - vi kanske sätter samma poäng ;-)

Finare Vinare sa...

Bah, "voice of reason"! Hur kul är det när man kan ha rock'n'roll-gitarrer och tjutande sirener istället? Kom igen när förkylningen har gått över...

Skämt åsido är det bra att läsa en lite mer sansad redogörelse. Som vanligt är det en fråga om hur det träffar vid ett givet tillfälle - och förstås personliga preferenser. Vi är smärtsamt medvetna om att vi sabbade för dig med vår post - det är ungefär lika besvärligt som att gå och se en redan sönderhypad film - men vi kunde inte hålla oss! Och visst, helt klart är ju Jadis ett par pinnar upp i intensitet och power. Intressant med den volatila funderingen, det finns helt klart något "funky" i Barrals viner som man märker mer eller mindre olika gånger. Det draget kan nog till och med upplevas som frånstötande av den som är känslig för sånt. Till sist är just "vif" ett ord som Barral själv gärna använder för att beskriva sitt vin...

Finare Vinare sa...

Poäng blir liksom oväsentligt, när man verkligen gillar stilen är det ju den som räknas. 90p kan vara rimligt, det är ju (eller borde vara) ett mycket högt betyg! Fast om Molesworth tycker att 2005 Château des Jacques är värt 91p så tycker vi definitivt att 2005 Faugères också är det. Men vi föredrar att hålla igen med siffrorna, så 90p känns bra för båda även om vi föll mer pladask för Barrals vin. Ungefär.

Frankofilen sa...

Visst hade vi höga förväntningar efter er post, men de infriades väl ganska bra. Den relation ni har till Barrals viner efter besök med mera är väl värt lite extra - så brukar det vara för mig åtminstone. Klart man måste få ryckas med av sådana saker. Bra men inte knock-out, vilket å andra sidan 2005 Jadis var bättre på när ni bjöd på den i somras. Klart värd den extra femtiolappen tycker jag. "Vif" låter plötsligt som en väldigt bra beskrivning för det här vinet. ;-)

Har svårare för en del andra Nossiter-ismer och hans fäblesse för riktigt svaga årgångar. Men han säger mycket bra också. Meningslöst att måla in sig i ett hörn för eller emot det ena eller andra; bättre att suga ut det göttaste från Parker, WS, Broadbent och andra.

Chris sa...

Vill så här innan jobbet bara säga att det var lite skönt att höra dig/er frankofilen skriva ert egna intryck och inte följa goda vänner, lite vaynerchucks "trust your palate" eller va det nu är. Uppskattar er bådas bloggar aningen mer nu får jag nog säga, go independent blogging! På tal om vinrecension, är det bara jag som vart aningen besviken på Livets Goda på senaste, tycker dem mer och mer börjar luta åt Parker-ism och endast högre poäng vid högre priser, trist att se då jag alltid köper tidningen, men hoppas det ändrats i nya numret!
Ha det gott och fortsätt dricka!
P.S. Öppnade en Finca Sandoval -05 för ett par dagar sedan, faaarligt god måste jag säga och kändes väldigt bemötlig efter ett par timmar i karaffen! D.S.
Mvh Chris

JW sa...

Det är bra, mera poäng i bloggen Franko! Det här skall bli spännande att prova. Du har mail.

Frankofilen sa...

Hej Chris!
Att man skriver vad man tycker är väl ganska självklart och okontroversiellt, även om det oftare känns som att vi är rörande överens än har helt olika åsikter. Det gäller väl för övrigt stora delar av bloggosfären där många har liknande smakpreferenser. Därför kul med tex Mina Vinare som har lite andra favoriter och nosar upp andra viner.

Jag kan inte säga att jag har märkt någon tydlig förändring av Livets Goda på senaste tiden, men jag har bara bläddrat i senaste numret. Det där med att poängen följer priset känns väl annars ganska vanligt i svensk vinjournalistik? Att Livets Goda har den tendensen tycker jag är svårt att säga eftersom de har så många skribenter som kör sitt eget race. Mest lyssnar jag på Michel Jamais och Andreas Larsson. Parker och WA däremot tycker jag sällan brukar dra sig för att dela ut höga poäng till billigare viner och tvärtom.

2005 Finca Sandoval ser jag fram emot. Men nolltrean ligger nog mest pyrt till för att möta korkskruven.

Mina Vinare sa...

Först till Frankofilen:

Tack för erkännandet/berömmet eller hur jag ska utrycka det. Hoppas du inte tar illa upp om jag kommenterar till Chris på din sida? Du vet ju vid det här laget att om det bara antyds något ont om Parker så kommer jag stormande ; (


Till Chris:

Kanske fel att debattera på någon annans blogg men när jag läser din kommentar intar jag per automatik försvarsposition.

Återigen denna ”falska” bild av Parker - varför? Du skriver : ”På tal om vinrecension, är det bara jag som vart aningen besviken på Livets Goda på senaste, tycker dem mer och mer börjar luta åt Parker-ism och endast högre poäng vid högre priser”

Livets Goda läser jag endast sporadiskt (senast i våras) så vad de gör eller inte vet du säkert bättre än mig. Däremot tolkar jag ditt uttalande ” Parker-ism och endast högre poäng vid högre priser” som att Parker sätter höga poäng vid högt pris?

Om det är så du menar tycker jag du ska börja abonnera på hans tjänster för är det något han inte gör – så är det att överhuvudtaget väga in priset i bedömningen. Det är därför det retar gallfeber på så många när han ger 2005 Mollydooker ”The Boxer” 95 poäng. Ett vin för 125kr som ges högre poäng än 98% av Bordeaux vinerna från 2004 tillexempel. Att de flesta av dem kostar mer än 125kr behöver jag knappast belysa.

Jag tror mig veta många kritiker som nog gör som du beskriver - väger in priset i betyget men Parker ska du nog hålla borta från den tanken. Läs Munskänken någon gång. Där kan du direkt relatera poäng mot pris. Speciellt om det står något välbekant på buteljen. Skulle det stå något obekant och konstigt brukar det sluta med lite lägre betyg men typiskt för sin stil eller andra floskler.

Åter till Frankofilen:

Hoppas du ursäktar min kommentar i ett ämne som inte rör det vin du provat. Bra och nyanserad recension för övrigt. Behöver nog inte tydliggöra mer än så vilken av de två versionerna jag tar till mig – även om du är/varit förkyld.

Ha det gott!

Chris sa...

Hoppsan måste inleda med ett förlåt här känner jag! klockan va mycket och jag hade stått och pressat kaffe hela dagen. Fullständigt glömt hur noggrant det granskas (trodde väl jag skrev på vinklubben.se forum:P för att trampa ytterligare på några tår)
Mina Vinare: Respekterar samt läser Parkers recensioner mer än dem flesta vinrecensenter även om jag inte har samma smaklökar (men hur ofta har man det?). Så vart väl snarare ett av mina polemiska snedsteg och det ber jag ödmjukast om ursäkt för! Var inne på en annan diskussion men ska inte besvära er och som MV sa bloggen med i mitt fall kanske onödiga argument.

Frankofilen: Tycker inte det är så pass självklart att folk skriver vad man tycker, bara se hur recensenter inte vill prova vinerna hel blint på provningar i rädsla för -fel betyg-. "Kudos" till er! Önskar bara jag hade liknande smaklökar som er så skulle det vara lätt att gå ifrån systemet...
05: an var trevlig, åts med en renstek, enbärsås och potatis, passade gott och väl faktiskt. Fick allt från skoputs, läder, ekig vanilj, björnbär, sylt och den underbaraste fylligheten men aldrig "jobbigt" att dricka. Känns farligt inför novembersläppet av 06: orna, som ska vara ännu mer drickvänliga!
Mvh Chris

Mina Vinare sa...

Chris:

Jag har alla respekt för att man inte delar Parkers smak. Alla har rätt att tycka annorlunda mot envar. Problemet jag har är när det sprids en massa illasinnade rykten och fördomar som inte är underbyggda. Visst finns det många kritiker som gör som du säger men att framhålla Parker som en av dem - borde alla som läser och följer hans recensioner inse att inte han gör. Kan dock se lite tendenser åt det hållet från hans nya kollegor på The Wine Advocate – vilket känns lite oroande. Hur andra kritiker så som WS, IWC, Burghound osv. gör kan inte jag uttala mig om eftersom jag inte tar del av det de skriver.

Att inte dela Parkers palett är inget problem. Bara att avstå och läsa annan litteratur. Det är för övrigt ett av skälen till att jag bara sporadiskt läser Livets Goda. Har inget förtroende för deras recensioner eller delar deras åsikter. Men det betyder inte att jag sprider en massa konstiga rykten eller falskheter omkring mig. Jag kan stå för min åsikt men behöver inte underbygga den med fördomar. Sedan är jag den förste att ge Livets Goda en eloge för fina reportage och fakta kring vin.

Avslutningsvis tror jag du missuppfattade mig. Att du gör inlägg om dina teorier eller åsikter i övrigt är bra. Det är kul med en livlig debatt och det är väl därför bloggarna ger utrymme för kommentarer och vill ha respons – oavsett ämne. Min formulering var ämnad för Frankofilen, att jag hoppades han tycker det är okej om jag ”bryter in” i pågående debatt på ”hans” sida. Att du som läsare debatterar är helt okej men det betyder ju inte per automatik att den som driver en blogg har intresse av att jag (eller någon annan) som driver en egen blogg ger mig in i pågående debatt enkom för att det är ett ämne som engagerar. Det kan ju vara så att Frankofilen tycker jag är en jobbig rackare - som tvunget måste lägga mig i så fort Parker kommer på tapeten - och att jag kan hålla till på min egen sida!

Ha det bra och fortsätt ha åsikter!

Mina Vinare

PS. Jag skriver alltid vad jag tycker! DS.

MSVin sa...

Jag måste ge mig in i debatten!Parker eller andra vinskribenter är bara människor med sina fel och brister, och alla har vi olika smak!

Det jag är dock lite betänksam över är poäng och att sätta vinskribenter på pidestal, det må vara Parker eller någon annan. Deras största förtjänst är att öppna ögonen för oss andra som inte har det som yrke att prova vin. Sedan anser jag att det är svårt att poängsätta subjektiva intryck, eller i det närmaste omöjligt. Jag förstår dock att det ibland är nödvändigt, för att kunna göra ett vin begripligt i jämförelse med andra. Men betygsinflation är alltid en närvarande fara. Till sist, orsaken till att jag är en sådan sucker för vinbloggar är att ingen av Er sitter på höga hästar, utan skriver rakt upp och ned vad ni tycker och dessutom med allt annat än tråkiga beskrivningar av viner. Min devis är: sätt ingen på pidestal, det är inte rättvist mot den enskilde skribenten. Vi är blott människor med ett gemensamt brinnande intresse för vin!

Mina Vinare sa...

Varenda gång jag ger mig på att debattera Parker blir allt tokigt. Jag har inte satt honom på piedestal. Det finns massor av viner han bedömt där inte jag håller med honom. Jag har många gånger avvikande åsikt men allt som oftast stämmer det trotts allt väldigt väl med vad han tycker. Därför väljer jag att lita till hans omdöme när jag ger mig ut på vinjakt. Ingen annan kritiker har hittills överträffat honom när det gäller min smak. Den dagen jag inte längre tycker det stämmer får jag bryta relationen och söka andra vägar. Visst kan det finnas en fara i att vara för uppslukad av honom så att man inte längre har en egen uppfattning. Jag tror och anser nog att jag ska klara det om den dagen kommer.

Mitt ”problem” är alla dessa vindrickare och provare som har väldigt bestämda åsikter om att Parker har: fel, luras, har dunkla motiv, styr priset på världsmarknaden, favoriserar vissa producenter, sätter höga poäng på dyra viner och så vidare. Ofta visar det sig att den som ger utryck för sådana åsikter sällan eller aldrig läser vad han skriver, inte söker information eller provar vin och jämför med hans noteringar och poäng. Väldigt ofta slänger man ur sig åsikter och ”sanningar” som är helt lösryckta och oftast inte alls stämmer.

Varför reagerar jag då så starkt när det sker angrepp mot Parker? Därför att av någon anledning som jag inte förstår är det alltid Parker som angrips. Samma människor som utrycker negativa åsikter om Parker kan i nästa sekund hylla Gambero Rosso, Decanter, IWC eller La revue du vin de France.

Om nu Parker är så hemsk varför inte helt sonika ge f*n i att läsa eller bry sig om vad karln tycker. Det är ju bara att nonchalera hans åsikter och gå vidare med den kritiker man föredrar. Alternativet är självklart att helt nonchalera vad alla kritiker tycker och helt följa sina egna instinkter. Inget är rätt eller fel. Men fel är alltid att förhäva sig själv och slänga sig med argument som inte är väl underbyggda.

Att kritiker tycker olika är självklart – det bevisar inte minst den senaste posten på min blogg.

Hoppas dimmorna skingras något. Jag kan helt enkelt inte låta bli att ge utryck för min åsikt och jag står för den.

Nu tycker jag vi ägnar uppmärksamheten åt Frankofilens beskrivning av vinet ifråga istället för Parker. Det här har blivit ett riktigt sidospår. Bättre att driva debatten någon annanstans.

Lev väl!

konjären sa...

Jag ger mig inte in i någon Parkerdiskussion, men nöjer mig med att konstatera att jag har en egen låda Barral på ingång, så får vi väl se så småningom... Utifrån såväl F6V som din recension så är jag övertygad om att det går i min stil. Prisvärde är liksom en annan diskussion. Ber att få återkomma...

MSVin sa...

Mina Vinare: missförstå mig rätt! Jag absolut inget emot att du/ni uppskattar Parker, men jag har helt enkelt högre tanker om dig och andra bloggare att bilda sig egna uppfattningar, vilket du gör genom dina inlägg. Det är inget problem att du gillar många av de viner han uppskattar, men jag gillar dina personliga åsikter bättre än hans, oavsett om du har druckit och skrivit om vin via tips från honom. Bloggare är oftast mer personliga än vinskribenter. Det är det jag menar med att inte sätta någon på pidestal. Och en ursäkt för att jag tar spaltutrymme från dig - Frankofilen.

Mina Vinare sa...

msvin,

Jag tackar för dina synpunkter och det känns uppriktigt kul att du gillar att ta del av vad bloggarna skriver och tycker. Jag håller med dig om att det är kul att läsa andras intryck från en lite mera ”gräsrots” nivå än alltid proffstyckarnas horisont. Jag förstod din kommentar och har inga som helst problem med vad du skrev. Min motkommentar var ett försök från min sida att förklara varför jag ibland blir så trött och uppgiven på det slentrianmässiga Parker gnället. Det är när påståendena är dåligt underbyggda och inte har någon relevans. Hellre att man tydligt talar om vad man inte gillar med Parker (eller andra kritiker) och varför, utifrån egna erfarenheter än genom andrahandsuppgifter och rykten.

Ha det bra!

PS, Förlåt igen Frankofilen. DS