Napa! Var skall man börja egentligen? Det är lätt att bli överväldigad av blotta antalet producenter när man kommer söderifrån på Highway 29 eller Silverado Trail. Det är kända namn till höger och vänster med tasting rooms på rad, en arkitektonisk bakelse efter en annan. Det känns som att vissa producenter lagt ned lika stor möda på lokalerna som på själva vinet. En sak står dock klar, i den här dalen är vinturismen mycket mera utbyggd än i någon annan vinregion vi någonsin besökt. Här kan de stora utsmyckade provningsrummen med lätthet svälja busslast efter busslast efter limousin med törstiga japaner, amerikaner och alla tänkbara nationaliteter. Bara man betalar sina $20 så. Provningsrum förresten, många ställen verkar mer vara förtäckta barer. Hit kommer man för att dricka vin - jag såg knappast någon använda spotthinkarna förutom vi själva. Och när man druckit upp sina smakprover kan man lämna in kortet i baren, förlåt, kassan på giftshopen och handla vidare av t-shirts, flaskor, böcker, glasunderlägg och medlemskap i olika wine clubs. Det är superkommersiellt, mycket yta, och man kommer självklart aldrig nära någon som producerat vinet i fråga.
Men Napa som vinets Disneyland är förstås bara en liten del av helheten. Dalen har mycket mer att erbjuda än den fördomsfulla karikatyr många kanske tycker jag just har målat. Alla provningsrum är inte likadana. En stor andel producenter tar inte emot besök annat än efter överenskommelse, och många - speciellt de mest kända och bästa - välkomnar inte besökare alls. Jag har läst historier om hur Randy Dunn ytterst motvilligt delade ut vägbeskrivningar till sitt helt omärkta vineri uppe på Howell Mountain, och hur han brukade gömma sig i uthuset även när kända gamla kunder kom för att hämta ut sina beställda lådor. Väldigt långt från Disneyland, och lika ogästvänligt som hans viner sägs vara när de är unga. Där har vi en producent jag gärna skulle besöka, men det är visst nästintill omöjligt. Så - var tusan skall man börja?
Valet blir Robert Mondavi. Det går bara inte att missa detta vineri i Oakville i hjärtat av Napa, med det sluttande huset på ena sidan vägen och Opus Ones välbekanta siluett på den andra. Att Robert Mondavi betytt mycket inte bara för Napa som vinregion utan även för vinkulturen i USA i stort hade jag hört förut, men exakt hur stort inflytande han haft, och vilken pionjär han varit, begrep jag inte förrän jag läste alla nekrologer som dök upp efter att han avlidit i våras 94 år gammal. Däremot tyckte jag Robert Mondavi Winery år 2008 kändes ungefär lika spännande som Konsum. Från min okunniga horisont antog jag att man levde på gamla meriter, och att det inte fanns någon Mondavianda kvar i väggarna sedan Constellation Brands mer eller mindre fientligt tagit över företaget för några år sedan. Det var alltså med ganska låga förväntningar vi svängde upp på den stora parkeringen på morgonen samtidigt med en busslast japaner. Men anläggningen är ju snygg ;-)
Vi hoppade över giftshopen och gick direkt till provningsrummet. $20 senare har vi första vinet i vårt complimentary glass med mondaviloggan på.
2006 Robert Mondavi Winery Pinot Noir PNX.
Riktigt ljusrött vin med en blek kant. Jordgubbar och körsbär i doften, tillsammans med en angenäm dammig kryddighet med kanel där dock allting överskuggas av en ganska besvärande stickig eldighet. Smaken är bärig, kryddig och inte så dum. Dock ganska gles och kanske lite enkel. Slutet rejält eldigt. Känns inte helt i balans, för klen frukt för att bära upp alkoholen, serveras dessutom lite för varmt för min smak. Nja.
2005 Robert Mondavi Winery Napa Cabernet Sauvignon.
(85% Cabernet Sauvignon, 5% Cabernet Franc, 5% Merlot, 2% Petit Verdot, 2% Malbec, 1% Syrah).
Vi hörde från flera håll att 2005 var en ovanligt bra årgång i Napa. Detta vin görs på druvor från olika ställen i dalen, men hela 43% kommer från den berömda To Kalon-vingården.
Blåröd färg. Lite blyg men hyfsat nyanserad doft av plommon och svarta vinbär tillsammans med en del aningens brända, rostade toner av kaffe och choklad. Ett lite dammigt drag av jord bidrar till komplexitet tillsammans med en snygg fatkrydda med bland annat ingefära och kardemumma. Smaken är varm men inte eldig, rund men med en ryggrad av pulvriga tanniner, hyfsad längd med vaniljglass och kaffe. Ingen superkoncentration, och rätt så enkel men trevlig och god och inte alls ett dumt köp för $20 på K&L. På vineriet får man betala dryga $30.
2005 Robert Mondavi Winery Oakville CS.
(Nollfyran hade 80% CS, 15% CF, 5% PV)
Enbart druvor från Oakville District, med en stor andel från To Kalon (64% i nollfyran). Mörk, ungt blåröd. Fin klassisk cabernetdoft med cassis, grön paprika, jord och rostade fattoner. God smak med fin syra. Bra fruktkoncentration, inte superlång men absolut bra längd där vinet sätter in en rejäl tanninattack mot kinderna. Alls ingen eldig ekbomb, men kanske lite showy? Det här skulle jag gärna prova igen på hemmaplan.
2003 Robert Mondavi Winery Vine Hill Ranch CS.
(95% CS, 5% CF).
Vingårdsvin, fortfarande inom Oakville AVA.
Färgen ser lovande ut, mer rödbrun än föregående vin. Doften är större och faktiskt ganska underbar. Avrundad mörkfrukt med plommon och svarta vinbär; de rostade faten finns där såklart också. Och som pricken över i lite mognadstoner med stall. Smaken breder ut sig som en tät heltäckningsmatta i munnen med mjukare, mer nedsmälta tanniner än i föregående viner även om det fortfarande finns en del strävhet. Fin intensitet och bra syra. Härlig balans, inget slappt eller jolmigt här inte. Lång, god eftersmak med lakrits och snygg fatkrydda, nästan lite pepprighet. Det slår mig att det här nog är den första gången vi dricker en Napa Cab med lite ålder på sig. Det här vill jag dricka oftare, här spottas inget. Jättegott! Den klara vinnaren här, och faktiskt ett av de godaste vinerna vi drack under resan.
Vad roligt att bli positivt överraskad. Bortsett från Pinot Noir så tycker jag alla vinerna var välgjorda och goda redan från lägsta nivån, med Vine Hill Ranch som ett riktigt utropstecken. Glada i hågen plockade vi upp caffè macchiato och en pistagemacaron från Thomas Kellers bageri Bouchon i Yountville på väg mot nästa provning.
7 kommentarer:
Följetongen fortsätter, vilken tur! Förlåt en okunnig kommentar, men var placerar 2001 Robert Mondavi CS (BS 84008) in sig i skalan? Inget tal om några vingårdar där, vi fattar nada...
I den billiga ändan har vi (inte helt oväntat) haft en nedslående upplevelse av Mondavis billiga Woodbridge Zin som vi blev bjudna på en gång. Mondavis Fumé Blanc var däremot ett ganska storslaget vin på sauvignon blanc!
Fick ni betala per smakprov, eller var det $20 i entré och sedan prova på?
Nämen!?! Tillbaka.
Jo, följetongen fortsätter med ett par poster till. Vi får se om jag orkar skriva om allt.
$20 var för en förbestämd flight om tre viner, den billigaste caberneten köpte vi på egen hand. Priset ligger i fas med vad många andra tog, även om en del var billigare. Inte riktigt vad man är van vid när man besöker producenter i tex Frankrike och mer eller mindre kliver in i någons vardagsrum för att sedan stå och prova fatprover eller krafsa i vingården. Men jag kan förstå att de har en avgift - det är många besökare varje dag och många verkar som sagt mest vara ute efter att dricka vin. Det blir många gratislådor det, även om vi efter ett tag tyckte att det kändes rätt så meningslöst att betala för tre smakprov och sedan prata lite med personalen i provningsrummet som knappt visste ett dugg om vinerna men som var mycket intresserade av att sälja flaskor och annat. Opersonligt och inte så givande, mer om det i nästa post.
Hehe, BS 84008 kan inte vara någon försäljningssuccé direkt... Det priset och ingen information. Jag begriper lika lite som ni. Det kan ju bara inte vara deras enkla Napa CS för nästan niohundra spänn, man får hoppas att det är deras Reserve som brukar kosta drygt $100 tror jag. Men Mondavi verkar ha en del andra high-end cabernet i utbudet också. Är ni intresserade? ;-)
Du har rätt Franko, enl importören är BS 84008 = Robert Mondavi Napa Valley Cabernet Sauvignon Reserve 2001
/JW
Jag var hos Mondavi 2005 i början på maj. Vi hade en trevlig provning i Reserve-avdelningen. Vi kom dit 15:30 och det var nästan inget folk i reserverummet, endast ett par som snart gick. Vi började med 3 viner som vi valde ut, som vanligt 20$. Vi hade en mycket bra dialog med tjejen bakom disken. Hon började bjuda på en det ena och en det andra. Till slut hade vi provat alla 9 röda reserve och To Kalon som fanns till buds och det vita botrytisvinet. Hon berättade om sin lilla favoritvinmakare som gjorde Napas bästa Cab och försökte ringa henne, så vi kunde åka dit. Det sägs att alla i Napa har någon liten okänd favorit att komma med. Det blev dock ingen kontakt.
Efter över en timmes provning, bestämde jag mig för en To Kalon 98, som kändes absolut bäst för dagen och den vita botrytisen. De 20$ för provningen bjöd de på. Det blev ett minne för livet kan jag lova. Att jag har haft Mondavi som USA-favorit sedan första bekantskaperna i början på 80-talet, då en kompis bodde i LA en tid och tog hem en del Cab reserve, gjorde inte upplevelsen mindre. Jag köpte också en Cab Oakville 2001 som jag drack för 2 veckor sedan. I mitt tycke behöver den mer tid, ganska hårda tanniner fortfarande. Den växte under kvällen. Vi drack även en Isole & Olena collezione di Marchi Cab 1999, som var några snäpp bättre omedelbart, men Mondavin växte som sagt under kvällen.
När vi var i Napa bokade vi också en provning och visning av Ch Montelena. Det var ett mycket bra och intressant besök. 25$/pers tog de för besöket på 2 timmar. Det var 2 amerikanska par och jag och polaren. Kan rekommenderas! Tyvärr var deras riesling slutsåld. Har du någon erfarenhet av den? Deras Zinfandel var en ny och mycket trevlig bekantskap, klar Ridgeklass.
Ursäkta att inlägget blev så långt.
Tack för en fin blogg dessutom.
Låter som ett riktigt härligt besök, kul att läsa! Montelena funderade vi på, men det hanns inte med. Kanske nästa gång. Har aldrig smakat något av deras viner. De sägs väl vara väldigt strukturerade och lagrinskrävande? Vad tyckte du om deras Estate-cab?
Snyggt Bordeauxlikt vin. Jag har provat äldre viner blint några gånger och fått lite olika intryck. Ibland är det fantastiskt och ibland ganska stramt och tråkigt. Jag har en 85:a i källaren som är från tiden då man bara gjorde en Cab. Nu gör man en Napa Cab och en Estate Cab. Ska bli kul att öppna den snart.
Min kompis är den stora Montelena-älskaren i gänget.
Skicka en kommentar