lördag 15 november 2008

2004 Mitolo Cabernet Sauvignon Serpico


Ibland blir man sugen på steak and cabernet snarare än stek och Bordeaux. Fram med denna flaska som borde kunna få den genomsnittslige frankofile vinälskaren att börja stamma och rabbla 1855 års klassificering baklänges - vinet är tillverkat enlig traditionell amaroneteknik med torkade druvor och etiketten utlovar femton procents tjong. Tät, blårödsvart färg som hänger kvar som en hinna i glaset. Första sniffen direkt efter uppskruvande är inget vidare: massor av sötslibbig vaniljig ek med distinkt amerikansk accent som skymmer allt annat. Blä. Men som så ofta händer bra saker med luftning, och efter några timmar utmejslas lite tydligare drag. Eken finns förstås fortfarande där, men trängs till större del undan av varm, blåviolett frukt med drag av plommonmarmelad, svartvinbärssylt och körsbärskompott. Vidare massor av lakrits och anis, och så lite örtiga drag av tobak och eucalyptus. De violetta assocationer visar sig i form av just violer, och det finns en exotisk kryddighet som drar åt curry och spiskummin. Helhetsintrycket är maffigt, men inte speciallt druvtypiskt. Jag får snarare allmänna associationer till australisk shiraz. I munnen är vinet tjockt och fylligt med syltig känsla. Mycket kraft, men klumpigt och baktungt. Jag önskar mig högre syror, och mer känsla av viktlös tyngd och lekfull lätthet. Avslutningen är hyfsat lång och lite bitter.

Nja. Visst blev det bättre med luft, men det här är faktiskt första gången jag blir lite besviken på ett Ben Glaetzer-vin. Heder åt den totala avsaknaden av russin, men hans shirazviner under samma etikett tycker jag har haft en helt annan energi och kvalitet. Jag tror jag satsar på dem i framtiden istället.

15 kommentarer:

Anonym sa...

Hmm, apropå Aussi, en god kamrat kom med en Cullen 2002(Malbec un masse, samt lite,Pertit Verdot plus Cab.S) från Australien, köpt i England för ca 300 kr. Mycket rostade fat och sdolmogen frukt men det rostade lade sig efter ett tag och efter 1 timme blev det riktigt bra. Kul vin, kostar 200 kr i beställningssortimentet i nyare upplaga

Winepunker sa...

Håller med till 100% om BG's viner, hans shiraz/syrah är helt överlägsna. Både de under egna märket och Savitar/G.A.M för Mitolo är lysande i sin stil (balansen är perfekt, även om det handlar om balansen hos flodhästar dansandes balett, särskiljt gällande Amon-Ra).

Mina Vinare sa...

Hej Frankofilen!

Lustigt, jag har gått och funderat i snart två månader på om det var dags för ett nytt smakprov av samma vin. Har provat det några gånger tidigare och bortsätt från andra flaskan redan 2006 har jag aldrig riktigt gillat vinet. Provade senaste buteljen för ett år sedan. Tycker att det förvisso är korrekt och tekniskt okej men upplevelsen blir aldrig riktigt kul eller njutbar. Håller helt med om att Ben lyckas mycket bättre med sina Shiraz viner. Tycker det gäller Australien överlag. Shiraz och Grenache blir oftast riktigt bra men just Cabernet Sauvignon från Australien känns aldrig lika kul. Ofta lite klumpigare och ofräschare i stilen än sina Amerikanska och Europiska motsvarigheter. Som bland druva till Shiraz kan det bli bra men som solitär är jag mer tveksam. Finns självklart undantag men för den som vill upptäcka storheten i Australiens viner rekommenderas Shiraz och Grenache i första hand.

Jag provade i vintras 1998 Fox Creek JSM Shiraz/Cabernets - ett vin med en betydande del Cabernet Franc(24%) iblandat som trots mina fördomar mot den druvan var helt superbt (övriga: Shiraz 61% och Cabernet Sauvignon15%).

Kanske behöver även dessa viner lite ålder för att helt komma till sin rätt?

Ha det!

Frankofilen sa...

Anonym - lägger en mental notering om att komma ihåg Cullen om jag stöter på det, men det är mycket viner och lite plånbok för stunden...

Winepunker - dansande flodhästar är väl inte så illa? Klart att föredra framför rosa elefanter...

Mina Vinare - intressant att höra att inte heller du riktigt faller för det här vinet. Jag har ingen stor erfarenhet av aussie cabernet, men det där om att de är bäst på shiraz och grenache stämmer rätt bra med min världsbild.

Winepunker sa...

Lysande undantag finns som Mina Vinare antyder, fast pratar vi om ren Cabernet tycker jag i princip bara Penfolds 707 har något riktigt att komma med (Wynns John Riddoch funkar väl bra år).
Cabernetdominerade blends finns det gott om som är rasande bra dock, förutom Cullen med min favvo Diana Madeleine i spetsen har Brian Crozers Tapanappa Whalebone seglat upp som en vinnare. Vasse Felix Heytesbury är inte fy skam heller

Mina Vinare sa...

Hej igen!

Jag har ingen gigantisk erfarenhet av Aussie Cabernet men visst har en och annan slunkit ned och mest positiva minnesbilder har jag nog av Clarendon Hills samt just Penfolds 707. Cuvéer brukar oftast bli okej men jag håller nog på att det gärna får finnas en övervikt av Shiraz i blenden. Kan faktiskt ibland tycka att vissa bra Aussie Shirazer påminner mycket om det man vill hitta i bra Cabernet – tycker likheterna ibland är större än olikheterna.

Har provat några rena Caberneter från Barossa som å andra sidan påmint mycket om bra Shiraz fast inte framkallat någon större köplust.

Mitt huvudfokus ligger på Barossa Valley/McLaren Vale så vad man presterar i Victoria, Hunter Valley och Western Australia är lite av okänt mark för mig (håller förvisso med om att Heytesbury är bra).

Må gott!

Anonym sa...

Drack Bin 707 från 1996 för ett tag sedan, bra men inte så bra som "gurun" James Halliday ansåg.
Han skrev att den i det närmaste skulle vara odödlig. Det var den inte och jag tror inte heller att den blir bätre med ytterliggare lagring. Däremot var Cyril från 1996 också en ren Cab.S en positiv överraskning men som också skall drickas nu.

Winepunker sa...

Jag provade ett gäng '96-or i somras, det känns som en del av de lite bättre syrah-dominerade vinerna håller ihop bra ännu (Peter Lehmann Stonewell kändes ganska ung). Yalumba 'The Menzies' (100% cab tror jag) var ganska slapp dock, trots att det var ett riktigt bra år i Coonawarra (inte så bra som i Barossa dock kan man tänka).
De flesta '96-or är nog dags att drickas (Grange seriöst undantaget, en långlagrare).

Mina Vinare sa...

Jag har en post på gång om en provad Lehmanns 1998 Stonewell. Den är hur bra som helst. Just 1998orna kommer nog att hålla riktigt länge. 1996 var ju också en storartad årgång så det går nog bra att spara dem ett tag till. Jag köpte förr Lindemanns Pyrus som är en Bordeauxblend från Coonawarra. Inget stort vin eller kritikerfavorit. Provade en 1996a för ett tag sedan och den var bättre än någonsin tidigare flaskor varit. Australiensarna håller bättre än man tror. Någon gång för 5/6 år sedan provade vi Penfolds Bin 707 från 1986 och det var ett mycket moget vin då men också riktigt bra.

Kan tro det finns många Bordeauxer och Toscana IGT blandningar som inte är i närheten av så mycket vitalitet och liv som ovan viner. Vet inte om man vågar säga så …

Hej så länge!

Vintresserad sa...

Vi har under året druckit en del Aussie-Cabs, bla Wynns standard Coonawarra CabSauv 1996 och 1999, både fortfararande fullt drickbara och goda (särskilt med tanke på priset) men kanske lite endimensionella. Storebror John Riddoch 1998 var klart bättre, men kostar också ca 3 ggr mer. Vasse Felix Heytesbury 2003 var också bra. Grant Burge Shadrach 2001 helt OK, men knappast elegant :-) Har även en Grosset Gaia 2004 som jag funderar på att prova, men det känns lite tidigt... ngn som kan ge råd?

Frankofilen sa...

Massor av australientips, kul. Keep 'em coming!

Vintresserad - jag är helt lost, men någon annan har förhoppningsvis erfarenhet och kan ge råd.

Winepunker - intressant att höra om 96:orna. Det var väl en ok men ingen superårgång, eller? Ni dricker en rackarns massa trevliga viner i Auzone förresten - kan inte låta bli att tjuvläsa Auzine ibland eftersom ni är snälla nog att lägga ut dem på hemsidan.

MV - blir kul att höra vad du tyckte om 1998 Stonewell. Mitt enda smakprov var 99:an som väl är en sämre årgång? Jättegod hur som helst, men klart bättre på egen hand än till maten. Jag vill inte ge mig in på gungflyet om lagringsduglighet och aussies - jag har alldeles för lite erfarenhet för att kunna bidra med något.

Mina Vinare sa...

Ska man tro på The WA och Jay Miller tycker han att 2013 är lagom som konsumtionsstart. Parker brukar ju vara mindre återhållsam och tycka att man kan köra igång så fort vinet är på butelj. Jag har aldrig själv provat Gaia så det skulle var kul att läsa vad du tycker om du provar en. Deras Riesling är ju vida berömd och några sådana har jag faktiskt provat (Polish Hill). I ärlighetens namn så tycker jag nog inte det är Riesling heller som är Australiens storhet. Det sköter nog Tyskarna bäst.

Har du så du kan offra en tycker jag du ska prova. Det är på sätt och vis Australiensarnas storhet och svaghet. Att de är tillgängliga med en gång och ofta dricks för unga. Inte för att det gör något men ibland behöver de nog ändå några år för att få utvecklas och visa upp en annan sida. Men har du flera så prova – då har du ju något att jämföra med nästa gång. Illa smakar det garanterat inte. 2004orna brukar vara goda och tillgängliga. Värre då med 2005orna som jag tycker behöver mer tid och har visat upp en otillgängligare och primärare sida rent generellt.

Riktigt kul läsning hos Auzone. Får nog spendera lite mer tid och tränga djupare in bland allt spännande närmaste tiden. Men visst är Octavius det bättre vinet ; )

Frankofilen, tack för tipset.

1998 ska ju vara bättre än framförallt 1999 men som alltid annars – inget är givet. Själv har jag aldrig provat 1999an så jag kan inte jämföra. Just det där med maten är väl kanske ofta problemet – att många av vinerna är bäst som de är på egen hand.

Anonym sa...

Mr Halliday anser att 1999 Grange är den bästa på mycket, mycket länge. Märkligt nog tycker han att den är bättre än 1998. Den som har pengar, tålamod och smaklökar lär få veta svaret.

Winepunker sa...

Alltså, 1998 _är_ det stora året i Barossa, Lehmanns Stonewell är en storhet, och Grange (Peter Gagos första årgång), ett riktigt mästarprov, Robban med 98p på Grange är nästan snålt.
Jämfört med '96 är det en helt överlägsen struktur, framförallt i Barossa, men även i Coonawarra och i Adelaide Hills. Att 1999 skulle vara bättre är i mitt tycke helt obegripligt dock, många '99-or lider av liten störande sälta (drack mig gul på '98 & '96 när jag for runt på plats '00).
Dessutom, Mina Vinare, jag provade ikväll Glaetzers Amon-Ra 2005, makalös i sin vulgo-eleganta stil, tillgänglig men med långt liv framöver
Frankofilen, kul att AuZine är poppis, lite reklam för föreningens verksamhet i lite lagom modest utformning.

Mina Vinare sa...

Visst är 1998 det stora året i South Australia och Stonewell från samma år är en storhet. Tycker förvisso att senaste flaskan börjat visa lite ålderstecken till skillnad från tidigare som provades senast för något år sedan. Beträffande Grange så har jag bara provat vinet en gång och det var just 1998an. Ett ohyggligt bra vin. Håller med om att 98 poäng är lite lågt.

Sedan är det lustigt det här med årgångar. Parker har högre poäng på en del av Yalumbas 1999or jämfört med deras 1998or. Av de jag provat så har jag klart föredragit 1998orna.

2005 Amon-Ra är faktiskt ett av Glaetzer vinerna som jag inte riktigt har tyckt varit så bra som det borde. Har fått det flera gånger i blindprovningar med motstånd från andra stora Australiensare och aldrig tyckt det varit en vinnare. Nu tror (och hoppas) jag att det faktiskt är så att just 2005orna är lite besvärligare i sin ungdom. Har haft precis samma uppfattning om 2005 Mitolo Savitar men nu tycket jag den är mycket bra – från klarhet till klarhet. Det ska också tilläggas att det var ett år sedan sist så det kanske börjar bli dags för ett nytt försök. Blev ordentligt inspirerad efter att ha läst posten hos dig. Enligt många kommentarer på diverse forum så verkar ju alla vara överens om att just 2005 Amon-Ra är ett stort vin som nästan verkar gå hem hos alla.

Håller med dig helt om prisvärdet på Amon-Ra kontra övriga ikonviner från Australien.

/ MV