lördag 29 november 2008

2003 Brunel Les Cailloux


Vi är bortresta över helgen och har plockat med några flaskor. Är det något vin som levererat fullständig njutning gång efter annan så är det 2003 Les Cailloux. Kul när man får möjlighet att fylla på av sina favoriter - Atomwine reade ut både nollettan och nolltrean för under 150 DKK i somras. Tack för det tipset Vinosapien. Dags för första smakprovet från de nya flaskorna, och en ögonblicksbild av var vinet befinner sig för tillfället. Det finns en rejäl kaka av sediment på insidan av flaskan, vilket jag inte har noterat vid tidigare tillfällen. Brunröd färg. Doften bjuder på de välbekanta jordgubbarna och hallonen, även om kirschlikören känns mer framträdande än sist. Också lite mer soja och teriyakisås än hos tidigare flaskor. I övrigt kan man lägga karbonpapper på mina tidigare noteringar: garrigue, kött, gräddkola, sandelträ, kryddor och violer. Smaken är däremot en besvikelse. Frukten känns mer dämpad, uttorkad, russinlik och kirschig än jag minns tidigare flaskor, med ett plattare och jolmigare helhetsintryck. Där den massiva varma frukten tidigare brutalt kört över eventuella invändningar mot strukturen får nu dessa chansen att komma upp till ytan. Speciellt är det syrabristen som ger en lite fadd känsla utan riktigt lyft i mitt och slut. Nja. Inte alls den njutning som tidigare flaskor har givit. Jag får klara associationer till en pysande badboll, men det är möjligt att det handlar om flaskvariation alternativt svårare period. I vilket fall som helst tänker jag inte chansa på att spara någon större mängd flaskor. Och i grenarna drickbarhet och njutning fick vinet ikväll stryk av en flaska 2004 Gourt de Mautens. Vem hade kunnat tro det?

8 kommentarer:

Vinosapien sa...

Vi testade -01:an för ett par veckor sedan. Lätt spänstig frukt (hallon och jordgubbar) i doften och likaledes en lätt fruktattack i smaken. Inga likör-toner alls.
Ingen wow-upplevelse utan mer en CdP i gammal traditionell stil där frukt och lätthet går före kraft.

Vi har inte testat någon CdP-03:a. Principer du vet...

Bättre lycka med dina -01:or!

Frankofilen sa...

Jo, det är ju deras rödfruktiga traditionella stil jag brukar gilla så mycket. Skillnaden på den här flaskan jämfört med de vi druckit tidigare var känslan av att årgången slog igenom med låg syra och slokande, väl kirschig, snabbmognande frukt med torkad känsla. Vi får väl se hur kommande flaskor ter sig...

JW sa...

Aj då, det här låter inte bra. Har en flaska av årgång 03 kvar (inget sediment vad jag kan se) som jag hade tänkt bjuda mina kommande middagsgäster på. Återkommer med intryck och hoppas att det rör sig dagsform alt flaskvariation. Eller kan det vara så att du börjar sälla dig till the dark side of the force..;)

Frankofilen sa...

Kör på bara. Hade vi en dålig flaska och vinet är som tidigare så är det bara att njuta. Och är vinet på väg utför så är det ingen idé att spara på det. Blir spännande att höra vad du tycker i jämförelse med tidigare flaskor.

Ezra sa...

Se där, även jag upplevde för nån vecka sedan en CdP helt utan syra, jolmig sylt. Det bådar inte gott...

Frankofilen sa...

Jag undrar om inte de här danskinköpta flaskorna kanske legat lite varmare och är längre gångna än de jag tidigare köpt från andra håll. Visst får man vatten på sin kvarn om nolltreornas lagringsduglighet. Det jag har charmats av är den yppiga frukten - när den drar sig tillbaka, blir mer intorkad och russinlik finns inte mycket charm kvar enligt min smak. Andra verkar gilla årgången mera. Det blir spännande att få mer uttryck över kommande år...

JW sa...

Glömde fråga; hur länge luftade du innan ni provade? Förbättring/försämring över tid?

Frankofilen sa...

Både de danska flaskorna och definitivt de andra har snarast mått bra av åtminstone 30-60 minuter i karaff. En variant är att bara hälla över i karaff och sedan direkt tillbaka i flaskan och sedan låta vinet utveckla sig i glasen under kvällen. Om ni inte dricker så snabbt ;-)