fredag 21 november 2008

Fredagsviner


Kommer ni ihåg scenerna ur "Groundhog Day" när Bill Murray med uppgivet hundvalpsuttryck slänger brödrostar i badet, parkerar på tågrälsen och nitar gamla klasskamrater på gatan? Lite av samma känsla har jag för tillfället när det gäller bloggandet. Att diskutera vin med likasinnade är förstås fortfarande vansinnigt roligt - det är ju det som alltid varit den huvudsakliga drivkraften till att börja blogga - men att sätta sig och krafsa ihop en notering när man dricker en flaska vin känns för stunden lite som en börda. Please bear with me om det blir lite mindre frekventa poster och mer tomgångsgående torftighet än vanligt en tid.

Fast en och annan flaska vin dricker vi förstås fortfarande. 2001 Lat 42 Gran Reserva sägs vara skräddarsydd och specialtappad för den svenska marknaden - något som alltid ger mig kalla kårar. Men det pratas om fynd lite här och där, så en flaska fick följa med hem trots att jag egentligen var på jakt efter Marsala till kvällens saltimbocca. (Och finns det några marsalaentusiaster därute så lider jag med er - det finns nämligen bara en enda sort att välja på i monopolets butiker). Färgen är blåbrunröd med en liten tegelkant. Doften är klart traditionell, men inte riktigt så murrig som de mest uttalade traditionalisterna kan vara. Visst, helhetsintrycket är gammaldags klassisk genomluftad reservastil med en rejäl fatkyss av ganska mycket dill och kakaopulver, men det finns samtidigt lite stuns kvar i frukten. Det faktum att en tredjedel av faten är franska kanske har bidragit till att hålla ned dill- och vanillindosen en aning, men visst finns här så det räcker. Frukten drar åt plommon, med lite torkade inslag av fikon, örter, jord och en gnutta stall. Smaken är mjuk, avrundad och så gott som helt utan kanter. Känslan är bärig och saftlik, men det finns en del syra och även lite längd, även om den kritiske kanske önskar större intensitet och personlighet. Men ändå... det är bara att damma av det bespottade begreppet prisvärdhet, sätta upp det på piedestalen och låta det skina i all sin prakt. Blint hade jag aldrig gissat på ett så lågt pris som 79 kronor. Här får man verkligen mycket vin för pengarna, och när jag ändå håller på så är det lika bra att klämma in adjektiv som bussigt också. Kanske inte ett vin som får mig att tända på alla cylindrar, men riktigt välgjort och typiskt. Och väldigt publikfriande - det här måste vara omöjligt att misslyckas med om man har tänkt sig en större bjudning. Vill man ha några flaskor undanstoppade är det nog lika bra att köpa nu - jag har svårt att tänka mig att nolltvåan eller ens nästa batch är lika bra. Det går för övrigt redan rykten om att vinet kommer att landa på +150 spänn vid nästa tillåtna prishöjning i vår.

Kvällens andra vin blir 2003 Casalferro som vi senast drack för ett drygt år sedan. Med tanke på hur strävt det var då är det förstås rent korkat att öppna en flaska redan nu, men här rivs för att ge luft och ljus. Det är många flaskor som vill in i källaren. Vinet glänser fint i glasen och har en dov, lite tillbakadragen doft som dock vaknar till liv i karaffen. Mörka körsbär blandas med en rejäl dos plommon; det känns som att merlotkomponenten sjunger med ganska hög röst. En del intresseväckande drag av både stall och köttighet, men helheten är fortfarande ganska ung. Ett tydligt inslag av mint flyter samman med en ganska generös fatprägel. Resultatet blir en korsning av after eight och julkryddor, med lite tobak som rundar av. Doften är inte alls dum, men det är i munnen det skär sig. De vassa, gröna, värmestressade, dampiga tanninerna från förra gången är fortfarande på krigsstigen, och kanske argare än någonsin. När nu frukten känns lite mer tillbakadragen tar de chansen att över helt. Oj vad det rrrrriver. Det är klart att mina smaklökar inte är de samma som förra året, men den här gången frågar jag mig om vinet någonsin kommer att komma i balans innan frukten dör helt? Den som orkar spara får svaret, själv väljer jag att istället blicka framåt mot andra viner. Morgondagens provning ger löften om terminens höjdpunkt, och det vore väl tusan om det inte skulle bli en post om det.

11 kommentarer:

Vård & Vin sa...

Hang in there! Förstår precis hur du känner för bloggandet. Är inne i samma fas. om tur var har jag inte samma läsarskara att leverera till som du ;)

Vinarskalle sa...

En dag vaknar du upp och så är det inte måndag längre.

Min favoritscen är annars när Phil träffar Ned Ryerson, säger "Ned?" och bara ger honom en fet smäll på käften och knallar vidare.

Winepunker sa...

Frukta inte för potentialen i Casalferro. Jag korkade upp en flaska '96 för någon vecka sedan (trodde den skulle vara ganska trist, lagom att hälla i redaktionskamraterna), alldeles utmärkt, har harmonierat fint och utvecklat förvånande balans och nyansrikedom, och ganska sandiga & goda tanniner trots att den i sin ungdom var 'rivig'.
Liten brasklapp om just '03 dock, knepig årgång.

esping sa...

Efter att ha läst din inledning fick jag känslan av att Lat 42 var dansbandsjakten korsat med bonde söker fru tappat på flaska av Peter Jidhe men det låter ju väl värt att kolla upp. Kul förresten med ett vin den prisklassen. Verkar f ö vara lite lätt depressiv stämning i vinbloggosfären just nu. Färre inlägg just nu och flera i lite småtrött sinneslag. Kanske dags för en svensk vinbloggarkonferens ?

Mina Vinare sa...

Konferens låter som en kul idé!

Kul är också filmen. Kanske inte hysteriskt rolig men många underfundiga scener. En av mina favoriter är när Phil insett möjligheten med att uppleva samma dag om och om igen och komma ihåg allt medan alla andra glömmer. Just en sådan scen är när han anländer den till lokala biografen storstilat i en veteran Merca och utklädd till Cowboy och hans ”date” kommer utklädd i ”städkläder/maiden dress” och surt konstaterar att hon trodde de skulle på maskerad.

Den scenen får mig att fundera på hur kul det faktiskt kunde vara att åtminstone under en period få samma möjlighet som Phil. Tänk vilka viner man kunde prova! Utan att behöva betala en spänn!

Casalferro hade jag nog avstått då ; )

Köpte 1995or för många år sedan och sista buteljen strök med 2005. Inget stort vin eller speciella minnesvärda stunder för mig. Gav mig även på årgång 2001 eftersom Munskänken skrev upp den så till den milda grad och även The WA gav den 92 poäng. Enligt anteckningsboken tyckte jag det doftade som Pinotage. Smaken dominerades av lakrits, gröna tanniner med ett syrligt och kärnigt avslut. Inte min typ av vin. Det konstiga är att jag tycker hemskt mycket om vissa årgångar av deras Chianti men upplever det som en helt annan stil av vin.

Ha det!

PS. Frankofilen, du får nog snart lusten åter. Sedan kan det faktiskt vara kul att precis som du skriver, utväxla lite åsikter hos andra istället för att blogga under en period. DS

trisse sa...

Hallå Frankofilen! Det måste vara kul, annars kan det kvitta. När jag märker att jag mest tänker på vad jag ska skriva/att jag måste skriva, redan när jag sätter korkskruven i korken, då är det dags att fokusera på det väsentliga - att njuta av vinet - ett tag.
Espings idé om en virtuell vinbloggarkonferens, kanske inspirerad av Wine Bloggers Thursday, är inte dum & kan kanske bibringa en energiinjektion till det här formatet

Niklas J sa...

En underbar film! Har köpt mig ett ex för det är en av de där som man gärna ser om med jämna mellanrum!

Frankofilen sa...

Jag är inte bara oinspererad, utan uppenbarligen oartig också som inte svarar på folks poster ;-)

Att Casalferro har potential för längre lagring betvivlar jag inte, det är mest nolltrean med sina vassa tanniner jag är skeptisk till. Har någon provat nollfyran förresten - jag passade helt på den.

Wine Bloggers Thursday har jag inte hört talas om - vad är det?

konjären sa...

Livet och bloggande går upp och ner. Det går lksom inte att motivbera sig till ännu en sågning av samma trista ripasso när man nyligen fått prova några femtioåriga rariteter. Samtidigt ser jag på bloggande som fysträning ibland - ju längre uppehåll man gör desto svårare att komma i gång igen. Sänk ribban ett snäpp eller två; skriv vad du drack och om du gillade det. Det räcker långt för oss som läser...

Anonym sa...

Nu har årgång 2002 av Lat 42 tagit över hyllorna på bolaget och dina farhågor har besannats. Inte alls lika bra (har blindprovat mot 2001).

Frankofilen sa...

Det var väl ganska väntat. Frågan är vad man nu skall rekommendera bekanta som önskar vintips i <80-kronorsklassen. Claude Val?