Doften från det första glaset framkallar stönanden runt bordet. Vi är tidigt överens om att det handlar om klassisk, drickfärdig, vänstra strandenjuice. Som Bordeauxälskare är det svårt att inte plocka fram stora varggrinet när man möts av cigarrlåda, jord, mint och stallig salmiak på en bakgrund av rödsvarta toner av svarta vinbär, plommon och jordgubbar. Lätta, parfymerad toner svävar överst, och mognadsaromer av tomatpuré och bränt socker skvallrar om viss ålder. Munkänslan är en stilstudie i drickbarhet. Slank, balanserad och ruggigt klunkbar. Smaken känns helt utmognad, med nedsmälta tanniner och en hyfsat lång eftersmak som ändå skvallrar om att det nog är ett mellanår vi har i glasen. Själv är jag mest inne på en riktigt bra slott i årgång 1997 eller 1999, men vinet är äldre än så. Mjukheten och parfymen får mig att gissa Margaux, vilket förstås är helt fel. Åtminstone höll vi oss på rätt strand. (91-92)
Facit: 1983 Château Mouton Rotschild. Jo, jag tackar jag. "Det här vore inte dumt att sippa på en onsdagskväll" var det någon som sa innan påsen åkte av. Gärna alla dar i veckan för mig. Stort tack till Ulrik för mitt första smakprov av en första cru, det blir mer av den varan inom kort. Hur fånigt det än är så är det svårt att komma ifrån att det är något speciellt med etiketter.
Jag sitter fortfarande och sniffar på de sista dropparna av Mouton när det andra vinet dyker upp. Doften känns till en början mest allmänt vinös, harmonisk och moget avrundad med tomatpuré och en del tobak, och jag hittar tydliga spår av rostade fat med lakrits varför det är lätt att tro att vi fortfarande befinner oss i Bordeaux. Helt fel, sniffa igen. Efter hand framträder mer och mer tjära tillsammans med menthol, jord, blommor och mineraler som alla pekar mot Piemonte. Smaken fastställer med besked det italienska ursprunget, vilka syror! Skyhöga med en liten apelsinknorr dominerar de munkänslan och lär väl fortsätta att göra det långt efter att frukten torkat ut. Men i nuläget känns helheten balanserad, slank och fin i ursprungstypisk stil. Lite järnfilsspån i slutet ger pluspoäng. Helt klart en god, mogen nebbiolo. Bordet gissar Barbaresco vilket är rätt. (92)
Facit: 1982 Gaja Barbaresco. Och ännu en bock i stekarlistan. Frågan är bara vilket vin vi egentligen drack, etiketten säger en sak men korken säger 1983 Sorì Tildìn. Producenten är tillfrågad och svar kommer förhoppningsvis...
Puh, vilken öppning. Och pizzorna som inte ens var beställda... Kvällen blev lång och innehöll en rad goda viner. Julklappspåsarna bjöd på saker som mogen Brunello, solbakad Vosne-Romanée, vertikala Pégauer, Coca Cola-Barbaresco, porrig jänkarpinot och Madiran för konspirationsteoretiker. Men det är lite för mycket jourarbete i förhållande till skrivtid i tillvaron just nu, och chansen/risken att det dyker upp en och annan notering om de här vinerna på andra bloggar får betraktas som någorlunda stor.
Nu är det full rulle ända in i julfriden. God jul alla!
2 kommentarer:
God jul! Just Mouton -83 blev ingång i "finrummet för min del för massor av år sedan. Dracks mot Latour och Margaux av samma årgång på den tiden de fortfarande gick att köpa utan att man behövde få dåligt samvete. Mouton har varit min favorit av 1:er Cru allt sedan dess. Margaux borde ha varot det bättre vinet, men jag föll för Mouton. Aaaah:-)
Hmm, ska jag tolka som att du utelämnat många viner för att ge mig en chans att lämna en 30-radig kommentar?
Jag kan återkomma med det, men tills vidare nöjer jag mig med ett stort tack för suveränt värdskap och en på alla sätt härlig kväll och halv natt.
Och Mouton -83, är jag helt beredd att, liksom du, låta få scenen för sig själv en hel lördagkväll.
Också kul att få smaka Potels 03:a - den lurade mig och flera andra till skogs, vill jag minnas.
God jul till hela familjen!
Skicka en kommentar