torsdag 31 december 2009

Årets viner 2009


Bokslut, mina vänner. Och det över ett helt decennium om man är lagd åt det hållet. Men den långa versionen, den från det nya millenniets första nykläckta sekunder som berusad singel levandes på studiemedel, till nollnolltalets sista skälvande ögonblick som tillsvidareanställd make och tvåbarnsfar; den tror jag vi sparar till mindre sällskap. Här koncentrerar vi oss på väsentligheterna, som vin.

Och vilket år det har varit! Så många härliga nya bekantskaper, så mycket generositet och goda skratt, så många underbara flaskor som delats. Jag rodnar nästan när jag går igenom mina noteringar, an embarrassment of riches indeed. 2009 har helt enkelt varit det bästa och roligaste vinåret hittills. Och eftersom det här var året även jag började sätta ut poäng är det förstås enkelt att sammanställa en årsbästalista i fallande ordning från Pavie och nedåt? Nja, riktigt så fungerar det inte för mig. Tack gode Gud för att det inte fungerar så. Upplevelsen av ett riktigt gott vin är förstås så mycket mer än de där siffrornas imaginära exakthet. Faktorer som sällskap, tillfälle, njutning ryms helt enkelt inte i poäng, däremot spelar de stor roll för vilka viner som biter sig fast lite extra i minnet när ett helt år skall sammanfattas. Och bitit sig fast har de här vinerna gjort, allesammans. Blundar jag tycker jag mig fortfarande kunna känna smaken av dem...

Så ta listan för vad det är - mitt eget, personliga bokslut över årets mest minnesvärda viner, där den inbördes ordningen som vanligt inte är det viktigaste. Same procedure as last year. Och den där poängdiskussionen kan vi väl spara till några riktigt sunkiga regnblöta dagar i januari ;-)



1. 2005 Château Pavie. Det är förstås så att nästintill hela den där Pavievertikalen hör hemma på den här listan, men nollfemman är den som så här i backspegeln lyser klarast. Vansinnigt ung förstås, men med de snyggaste byggdelar jag någonsin stött på. I can see the Matrix står det i min notering, och tanken på känslan av att snurra runt det här vinet i munnen ger mig fortfarande rysningar av vällust.

2. 1986 Château Talbot. I grenen mogen claret är det flera flaskor som dröjer sig kvar i minnet från året, inte minst 1999 La Mission Haut-Brion, 1981 Ausone och 1983 Mouton, men frågan är om inte 1986 Talbot lyser starkast. Ädel, slank, men samtidigt med massor av kraft och vitalitet. Så underbart jäkla Bordeaux helt enkelt, och den här flaskan tog också lekande lätt hem höstens Judgment of Lidingö.

3. 2005 Domaine la Barroche Pure. Châteauneuf-du-Pape har bjudit på många fina upplevelser under året. Välkända namn som Pégau, Clos des Papes och Janasse har vid upprepade tillfällen skickat mungiporna uppåt, men allra, allra högst nådde det här vinet. Solsken, terroir och rent burgundisk balans; vinet bar upp all sin tyngd med en sådan lekfull lätthet att man bara satt och fånlog. Nyårslöfte till mig själv: våga korka upp en sådan här under 2010...

4. 2001 Conterno-Fantino Sorì Ginestra. I ett stim av högklassig barolo i vårsolen lyckades den här flaskan stå ut lite extra för mig. Vilken balans! Vilken livlighet! Lysande syror och strålande intensitet helt utan tyngdkänsla. Årgångens vin enligt Suckling, mmm kanske det.

5. 2004 Beringer Cabernet Sauvignon Private Reserve. Förföriskt, charmigt, proffsigt och knäckande gott, och det vid två tillfällen dessutom. Vad mer kan man begära? Årets godaste jänkare levererade gång efter gång.

6. 1999 Paulo Scavino Riserva Rocche dell'Annuziata. Med sin urproffsiga profil med skinande ren doft av crème de cassis, hallon och jordgubbar är nog inte det här den mest typiska Barolo som någonsin gjorts. Snarare spelar den i någon sorts internationell Champions League tillsammans med till exempel Pavie. Vem bryr sig? En av mina allra bästa Baroloupplevelser någonsin.

7. 1971 Giovanni Moresco Barbaresco Podere del Pajoré. Inte ens en liten irriterande förkylning kunde hindra mig från att inse att det fanns fyrverkerier i glas nummer tre i första flighten på Niklas 1971-provning i november. Eterisk parfym, skön mognad och ändå så spudlande livfull med en munkänsla så långt från fyrtioårskris man kan komma. Stort.

8. 2005 Shafer Cabernet Sauvignon One Point Five. Massiv sötfrukt, en rejäl skopa ek, rätt låga syror och 14,9 procent alkohol - nej jag fattar inte heller vad det här vinet gör på den här listan. Ändå har det vid upprepade tillfällen under året fått mig att vilja fånle och spela luftgitarr. 100% hedonism. Vin behöver inte vara så allvarligt, Dude...

9. 1996 Dom Pérignon. Nötter och äppelpaj, blommiga övertoner, nästan krämig munkänsla med underbar mineralitet och lite spår av kafferost. Och herregud vilka citrussyror - så eleganta och höga. En ögonöppnare. Vi dricker för lite champagne.

10. 2007 Cuvée du Vatican Côtes-du-Rhône Villages. Vad utmärker en stor årgång? Många räknar antal hundrapoängare som delats ut från Monkton, Maryland, men storheten består förstås i den tidvattenvåg av lysande förutsättningar som även lyfter små båtar som den här. Nej, det är inte den bästa nollsjua från södra rhônedalen vi druckit under året, däremot har samtliga av de 7-8 flaskor vi hunnit igenom levererat njutning. Med eller utan mat, i glada vänners lag eller på egen hand en vanlig regnig tisdagskväll. Aldrig stort, däremot outstanding nästan varje gång med charm, fin ursprungstypicitet och skamlöst flörtig drickvänlighet. Helt klart ett av årets viner.

Kommentar: Bordeaux, Rhône, Piemonte och lite jänkare. Inga överraskningar där; det råkar vara mina favoritregioner. Men var tusan är Bourgogne? Det var visserligen nära att Pousse d'Or, de Montille eller Olivier Bernsteins unga men sanslöst lovande Mazis-Chambertin letade sig in på listan, men det här måste förstås justeras inför 2010. Och så gärna lite mer champagne, tack...

Tack för alla kommentarer, åsikter, skratt, diskussioner och erfarenheter. Ett riktigt gott nytt år!

8 kommentarer:

Ingvar Johansson sa...

Hej Frankofilen Gott Slut o Gott Nytt År. Vilken trevlig lista.Har inte provat något av vinerna så den aspekten av listan kan jag inte kommentera. Jag fångades istället av meningen "Upplevelsen av ett riktigt gott vin är förstås så mycket mer än de där siffrornas imaginära exakthet" Det ligger mycket klokskap i de orden, en klokskap som jag tycker glöms bort lite för ofta. Gott Slut, Gott nytt år och tack för mycket trevlig läsning.

E sa...

Tack för en strålande genomgång, tack för stort läsvärde under året och ett riktigt gott nytt år!
/Erik

Finare Vinare sa...

Lovely, Frankie Boy! Och att få slippa den där eländiga CT-listan, det blir mer ju plats för själva vinromantiken då...

Hmm, poäng är väl inte nytt för i år, det har du väl pysslat med sedan 2006 om vi inte missminner oss?

Ganska typiskt för 2009 att vi gemensamt njutit av samtliga buteljer utom Shafer One Point Five. Frågan är: fick du bara lust att spela luftgitarr eller kom du verkligen loss i ett skönt solo?

Ska 2010 bli ännu bättre? Vem vet, men vi får göra vad vi kan. Ha ett riktigt gott nytt år, stora som små!

Ulrik sa...

Kul läsning Franko. Intressant att notera att vi från samma provningar rankar olika viner högst. Jag satte Pavie 00 högre än 05, och Sori Ginestra '97 > Annunziata '99. Kan inte annat än instämma att omgivningar och tillfälle adderar mycket till upplevelsen.

Gott Nytt År!

Frankofilen sa...

Tack alla!

Ulrik, när nivån ligger där den stundtals gjort under året så är det inte så konstigt att vi hittar olika favoriter även i samma flight...

FV - det nya är väl att jag börjat skriva ut poängen. Och visst är jag en obotlig vinromantiker. Shafer får vi väl ordna någon gång. Rent allmänt slår det mig hur många av årets höjdpunkter som jag fått smaka tack vara andras generositet. You've got some serious shit coming your way in 2010. Förhoppningsvis.

Claes sa...

Tack för ytterligare ett intressant bloggår. Hoppas 2010 års lista innehåller något fler viner utanför kretsen av sydfranska och italienska representanter som nu dominerar inte bara din utan även t.ex. FVs blog. Släpp loss det spirande intresset för Kalifornien, det finns där, det märks.

Gott nytt år

/Claes

Henrik sa...

Gott nytt år och tack själv, Franko!
Vi kan väl enas om att Sven-Otto Littorin åtminstone i vissa avseenden hade helt fel om 2009s kvalitet.
Härlig lista, och det gläder mig att du trots din naturvetenskapliga läggning vänt dig till Da X-factor mer än poängbyråkraten.
Från the top of my head, årets toppar:
1) Pajoré 1971.
2) Pure 2004 - överträffade hypen i min näsa och gom.
3) Talbot -86 och Beringer PR 04.
Skulle vara kul om Bourgogne kunde slå sig in på listan 2010 - får jobba på det.

Frankofilen sa...

Claes - gärna mer kalifornien i glasen. Vi får väl se vad 2010 kan erbjuda in den vägen. Jag håller med dig om att många bloggare främst snurrar runt axeln sydfrankrike-italien. Kul med till exempel Mina Vinare och Winepunker som har lite andra preferenser. Däremot är det rätt osannolikt att det blir så mycket från till exempel Sydafrika, Australien eller Sydamerika här på bloggen under 2010, men visst är det så att omväxling förnöjer. Gott nytt år själv så här i efterhand!

Henrik - man kanske skulle jobba gemensamt mot att få in mer bourgogne på listan i december 2010. Kanske en BYO med Bourgognetema under året?