fredag 22 maj 2009

Bortamatch

Ibland trillar alla bitar på plats. Vi kombinerar barnfri fredagskväll med middagsinbjudning till JW och L. Lekfull blindbock står på programmet. Vi blir rejält bortskämda...

Vin nr 1 är helt klart en bra champagne. Mjöliga äpplen, citrus, nougat och lite rostat bröd. Fin mousse, nötig smak med skön ostronskalig mineralitet. Gott, men här blir det inga anteckningar eller gissningar. Vi har fullt upp med att hälsa och att gosa med kvällens stora charmtroll, tre månader gammal...
Facit: 1999 Diebolt-Vallois Blanc des Blancs Brut.



På tallrikarna får vi helstekt, rödvinsmarinerad, pepparklappad oxfilé tillsammans med potatis- och jordärtskockemos med en försvarlig del parmesan. Två parallella glas rött, och vi får veta att det finns ett tema...

Vin nr 2 är ungt blårött. En snabb sniff säger att kvällens tema kanske är cabernet sauvignon? Jodå. Doften är ganska sluten men bjuder ändå på klassisk cabbe i gamla världen-skrud. Fin rödlätt svartvinbärsfrukt, lite paprika och jord, och så en elegant fatkyss med lakrits och krydda. Smaken är slank och fin men vill inte riktigt bjuda till. Vinet har luftats i fyra timmar men är ändå rejält slutet. Bra koncentration, men tjurigt. Är inte syrorna dessutom lite låga? Nej då, de finns där och blir tydligare efter hand. Men slutet är bestämt ganska bittert, och känns nästan lite varmt trots perfekt serveringstemperatur. Inte så jättelång eftersmak. Helt klart gamla världen, men kanske inte Bordeaux? Är det månne en bordeauxblandning från Italien?
Facit: 2005 Château Grand-Puy-Lacoste. Pauillac, på min ära. Får väl skylla på vinets totala ungdom. Under kvällen öppnade sig vinet en del med läckra toner av salmiak, lagerblad och begynnande stallighet. Jättekul att få smaka, men det här är många år från drickfärdighet, och blir rejält överkört av kvällens andra röda. Parker tyckte 95 poäng för ett år sedan. Det känns i nuläget åtminstone 4-5 poäng för högt, men återkom om några år.



Vin nr 3 är också blårött, men kanske en nyans varmare med fin lyster. Wow, vilken jäkla doft. Stor, vidöppen och läcker med massor av strålande ren frukt. Plommon, crème de cassis, violer och lakrits står som en kvast ur glaset, tillsammans med en försvarlig mängd fat. Kryddiga, rostade toner med vanilj och kokos. Har man månne använt en liten del amerikansk ek? Känslan är åtminstone klockrent californisk. Smaken är fyllig och maffig utan att kantra. Bra struktur med schyssta syror och riktigt högkvalitativa tanniner. Jord och mineral i eftersmaken som har strålande bredd och längd. Behaglig värme, men ingen hetta. Det är förföriskt, charmigt, proffsigt och knäckande gott. Helt klart en hyfsat ung Napa cab av riktigt hög kvalitet? Jodå. Och eftersom jag känner JW är det kanske Beringers nollfyra? Rätt.
Facit: 2004 Beringer Cabernet Sauvignon Private Reserve. Så läcker! Ett av årets godaste viner hittills. En blandning av åtta olika vingårdar, enbart fransk ek. Ed Sbragia är vinmakare. En intressant jämförelse är att Parker även gav det här vinet 95 poäng. Det stämmer ganska bra med min egen upplevelse. Stort tack!

21 kommentarer:

JW sa...

Kul att ni trivdes. Som vanligt klockrena och läsvärda noteringar (och ett utmärkt stöd när man skall försöka sätta sina egna intryck på pränt i efterhand). Château Grand-Puy-Lacoste var kanske lite blyg men inte helt utan charm - kvällens favorit för L.

Finare Vinare sa...

Härliga viner! Rätt vågat att korka upp en Grand Puy Lacoste 05, får man säga. Beringern har vi gått och fingrat på efter den mogna flaskan Leandersson bjöd på hos Munskänkarna. Nu ska man nog sluta fingra och bestämma sig snabbt om man vill ha...

JW sa...

Jag skulle inte kalla det vågat snarare dumdristigt...men jag trodde nog att den skulle vara lite mer tillgänglig än den var.

Niklas Jörgensen sa...

2005 har börjat "tunnla" och det i kombination med GPL's husstil hade nog krävt närmre ett dygn i karaff för att ge Beringer en chans! Men wow, vilken skön middag och stora viner i glasen!

Kan inte vi bli vänner JW :-)

/Niklas J

Frankofilen sa...

GPL var absolut inte utan charm och blir nog jättebra med tiden, men bredvid en högljudd, varmhjärtad, snäll grizzly som Beringer så krävs rätt mycket för att synas.

Köpa eller inte, det är frågan. Väldigt mycket pengar för jäst druvjuice, även om det är gott...

Henrik sa...

Hmm. Känns som läge att hälsa på bror i USA och läsa på lite innan. Sist jag var där var jag fegt gamla världen-aktig.
Dags att ändra på det. Det här är inte den första jänkare du skrivit om som låtit ustökt.

Winepunker sa...

Beringer Private Reserve var den första 'bra Napa' jag drack i slutet av 80-talet (gammal som man är). Jag hade förmånen att prova 1983 igen för knappt två år sedan, fortfarande alla hönsen hemma. Mycket mogen, men med fantastisk balans och fylld av torkad frukt. Skitbra helt enkelt.

Frankofilen sa...

Henrik, har du brorsan i USA är det väl bara att åka dit. Var bor han förresten? Det går utmärkt att behålla sina gammelvärdsliga smaklökar, och ändå gå på upptäcktsfärd.

Oi, Punkarn - ännu en rapport om äldre Beringer som åldrats med behag. Fast den här nollfyran var bra jäkla god redan nu...

Henrik sa...

Franko: Var i USA i höstas och drack ett antal riktigt goda viner. Dock, eftersom min bror känner mig hade han laddat med ett par Bdx 2000, en Langhe Mon Pra 2000, en Silvio Nardi Brunello 98, en Chiarlo Barolo 2000 och något annat som jag glömt. Vi var så djärva att vi drack Don Melchor 04, Bembibre 03 samt Gunderloch Rotenberg Spätlese 05. Så trots att vi var i USA var det enda amerikanska vin jag drack en Beringer Chardonnay Private Reserve, kan det ha varit 05? Den var okej, men enligt mina fördomar rätt amerikansk med mycket frukt, nästan lika mycket ek och lite för lite syra.
Men dina tester gör mig som sagt duktigt sugen.

anders wennerstrand sa...

Godis. Visst vore det lite kul med en egen Judgment of Paris nån gång? Särskilt som man inte behöver ha någon ära och världsdominans på spel utan bara kan frossa i det man tycker är gott...

Frankofilen sa...

En fantastisk idé, Anders. Bara en sådan sak som att bestämma ursprung Cali/France kan bli kul, speciellt om man tar med några bordelaisare av mer modernt snitt. Spikat alltså? ;-)

Finare Vinare sa...

Judgement of Paris Light. We're in!

Finare Vinare sa...

Och avslöjar redan med stavningen från vilken världsdel vi kommer.

JW sa...

Utmärkt idé. Jag är på om det finns plats.

Winepunker sa...

Det finns lite kul i mitt modesta förråd. Hör av er om ni behöver flygunderstöd.

Frankofilen sa...

Känns som en maillista är på sin plats istället...

Henrik sa...

Jag är meget gärna med i mailinglistans loop - trots att min stavning sannolikt avslöjar mig med.

Niklas Jörgensen sa...

Sign me up! Kan nog få fram ett bidrag till sådan provning!

Café Rotsunda sa...

Tar ni med fransoserna, kommer jag med jänkarna. Har gjort många versioner av "Paris Tasting", hur kul som helst. Och ingen går säker i sådana övningar.

Beringer Private Reserve 2004 är riktigt bra, i stort sett lika bra som deras magnifika 2001 - och den kommer att hålla i minst 15-20 år till. Om man har tålamod.

Eclecticum sa...

Oltina.
René Barbier.
Crux Australis.

Väntar på omdöme om dem.

Smakar som spunnet solsken.

johan p sa...

Finns det plats över är jag naturligtvis också intresserad.