tisdag 19 maj 2009

Zinfandel: Ridge vs Seghesio



En massa mail mynnar ut i att ett gäng blandade vinarskallar träffas i Auzones lokaler en måndagskväll. Temat är zinfandel från Ridge och Seghesio. Det är bara att kasta sig ut i det okända, de här vinerna har jag inte mycket erfarenhet av. Några av flaskorna har dessutom hunnit få några år på nacken. På förhand känns det som att det borde bli en promenadseger för Ridge. Det är ju så lätt att tycka om Paul Draper vars namn brukar nämnas med ömhet även bland inbitna gramla världenkramare. Men blindprovning är som bekant blindprovning...

Första flighten - ungt.

Vin nr 1.
Blåröd färg precis som alla andra viner i den här flighten. Näsan möter först en rejäl dos ek med amerikanska accent - kola, kokos och vanilj. Fatbehandlingen känns fortfarande lite frän med inslag av trävirke och terpentin. Frukten är lite syltig och mörk med blåbär och björnbär. Saftig smak, men ändå rätt så extraherad och något stram. Värmer fint i munnen utan att tippa över, schysst balans. Lite peppar i slutet som sig bör när vi snackar zin. Hmm, det här är ganska likt vin nummer fem som jag känner igen som min 2006 Geyserville. Alltså Ridge?
Facit: 2004 Seghesio Cortina. Fubba aldrig med blindprovning! Jag kunde inte låta bli att provsniffa mitt vin vid dekanteringen hemma, och så trillar man i helt galen tunna. Extraktionen och mörkfrukten borde förstås ha lett tankarna till Seghesio.

Vin nr 2.
Liknar föregående vin, samma trävirke och terpentin bland vaniljen. Doften är dock lite dovare, och mer avrundat homogen. Mörkfrukt med björnbär och körsbär, lite monolitisk. Smaken är saftig med helt ok syror, men ett ganska lömskt snörp i slutet. Efter några sippar blir känslan lite uttorkande. Helt klart samma producent som föregående vin, och alltså Ridge?
Facit: 2005 Seghesio Rockpile. D'oh! Enda trösten är väl att grannen hittade sin klassiska ridgemarkör av bokna äpplen. Fler som hade brallorna på knäna.

Vin nr 3.
Kanske aningen brunare färg. Doften drar mer åt det röda spektrat med massor av nypon, cassis och gammal sylt, och så en liten fatkyss. Det finns ett sötsliskigt inslag som av honung och som delar bordet, många tycker den är rätt frånstötande medan andra gillar. Smaken är bärig med rejält söt frukt och apelsinlika syror. Saknar en del spänst. Nja... Det sämsta vinet i denna flight enligt min och majoritetens mening. En ambitiös vingårdscuvée från Seghesio som fallit ihop?
Facit: 2005 Ridge Geyserville. Oj, vilken besvikelse. Årgången är ju rent av bra och det här vinet har vi flera flaskor av. Borde ha presterat mycket bättre. Var är örtigheten?



Vin nr 4.

Gräddkola! Ledsen, men det här luktar som en hel påse Werther's. För mycket godis. Några av bordets kanske mest erfarna smaklökar hittar fin rödfruktighet, själv tycker jag frukten känns lite russintonad. Lakrits och tobak. Smaken har en del pulvriga tanniner, och saknar stoppning. Både mitt och slut känns glesa och lite ogina. Dålig årgång? Nja... Eftersom jag ropat Ridge på vin 1,2 och 5 är väl det här en hyfsat oinspirerad Seghesio?
Facit: 2006 Ridge Lytton Springs. Jaha... Blir säkert bättre med lite tid, men känns lite väl spinkig och utspädd.

Vin nr 5.
Tillbaks till trävirket, den här gången med ett litet volatilt inslag av nagellack som ger en kort association till Piemonte. Svarta vinbär, men också hallon och nypon. Smaken är frisk med härlig balans, bra syror och behaglig värme i eftersmaken. Det här är helt klart min 2006 Geyserville, och när örtbuketten öppnar upp efter hand i glaset sitter allt på plats.
Facit: 2006 Ridge Geyserville. Woohoo! Lätt som en plätt det här ju. Flightens klart godaste vin i mitt tycke, och i flera av de andras också. Bättre än för ett halvår sedan. Så här i efterhand ser jag ju att man borde ha fokuserat på nyponen som även fanns i nollfemman istället för att blindas av lite ny ek.

Vin nr 6.
Redan färgen säger att det här är kvällens yngsta vin, nästan purpur. Blåbär, björnbär, peppar och lite tobak. Fruktstinnt som tusan. Det här är bekant, helt klart Seghesios nollsjua.
Facit: 2007 Seghesio Sonoma. Javisst. För ungt enligt några av de andra, jag tycker den är charmig som den är.



Andra flighten - äldre

Vin nr 7.
Frukten har en aningen torkad känsla med russin och katrinplommon. Lite tomatpuré späder på intrycket av viss mognad, och så en känsla av jord och tjära. Örtigheten är ganska fascinerande med inslag av anis. Lite som halstabletter eller Gammeldansk, vilken även hänger med i munnen. Dansk frukostdricka! Fortfarande en del tanniner som stramar, och tyvärr lite stickig i slutet. Efter magplasken i första flighten har jag nästan slutat att gissa... Seghesio?
Facit: 2002 Seghesio Home Ranch. Skall nog inte sparas så mycket längre.



Vin nr 8.
Doften känns lite stum med mörk fruk, lakrits, och så lite mognad med fikon och läder. En liten unknad över allting, och fortfarande rätt tydlig fatprägel. Smaken är mjuk men lite platt. Har tappat spänsten en aning och nog sett sina bästa dagar.
Facit: 2002 Seghesio Sonoma. Drick upp.

Vin nr 9.
Rött var det här - nypon, bokna äpplen och nästan lite parfymerade inslag. Fatchoklad och örter kommer till. Smaken är medelfyllig med både kafferost, peppar och lite värme i slutet. Mycket gott och säkert en Ridge.
Facit: 2002 Ridge Geyserville. Roligt att se, har utvecklats riktigt fint.

Vin nr 10.
Lite hemlig doft, mörk som en skogstjärn. Men här finns massor att hitta med lite tålamod. Violer, mörkfrukt och skön jordkänsla. Och rätt mycket ek, fast den sitter ihop bra med det andra. Smaken är smeksam med sandiga tanniner samtidigt som här finns en del ungdomlig spänst kvar, riktigt bra drag med mycket kraft. Och så lite mineralkaraktär för första och enda gången ikväll. Seghesio?
Facit: 2002 Seghesio Old Vine. Snyggt och jättegott, perfekt att dricka nu i krysset mellan ungdom och ålderdom. Flightens och kvällens vinnare för min del.

Vin nr 11.
Mest mognadstoner hittills. Rena köttgrytan med svamp, buljong, soja och ketchup snarare än tomatpuré. Fin örtighet. Lite uttorkad i munnen, men fin och balanserad. Borde vara en äldre Ridge. Geyserville med tanke på örtigheten?
Facit: 2001 Lytton Springs. Kul med ännu en lite äldre Ridge. Mycket längre än så här behöver man nog inte spara dem.



Vin nr 12
Fin, ädel mognad med svamp och aningen frän stallighet. Frukten är mest russin och fikon, och så lite tobak. Doften delar bordet i två läger, själv tycker jag den är kvällens läckraste. Känns i det närmaste italiensk, som en mogen chianti. Det är nästan oartigt att jämföra smaken med de andra relativa ynglingarna. Torr, trött och lite småsur precis som man får lov att vara som gammal. Men doften... Det här måste vara kvällens mest geriatriska flaska - nittiofyran från Ridge.
Facit: 1994 Ridge Lytton Springs. Som jag har undrat vad som händer om man sparar de här flaskorna riktigt länge. Tack för den!



Några lärdomar:

1. Det raljerades lite om eldiga syltbomber före provningen, inte minst från min sida. Inget av vinerna levde upp till den nidbilden. Visst finns sötfrukt och lite hetta, men det här är riktigt vin.

2. De flesta av de här flaskorna har uppenbarligen mått bra av lite flaskmognad. Man gör klokt i att glömma dem ett tag, möjligen med undantag av Seghesios standardsonoma. Så fick man svar på den ständigt återkommande frågan.

3. Ridge är mångas gullegris. Och visst, jag är själv svårt charmad av producenten och filosofin. Samtidigt har jag en liten känsla av besvikelse, vissa av vinerna presterade klart under förväntan. I diskussionen efteråt påpekades mycket riktigt att de ligger någon procent lägre än Seghesios motsvarigheter, och begreppet drickbarhet dök upp. Vinerna är goda, men jag kan bara konstatera att det där riktigt magiska ögonblicket återstår att infinna sig när jag dricker deras zinfandelblandningar. Men för sådana ögonblick finns ju å andra sidan Montebello...

4. Man kan förstås vända på det - Seghesio borde ha bättre rykte än de kanske har. Jämfört med Ridge är vinerna generellt lite mörkare, lite mer extraherade och har lite högre alkohol. Det är förstås individuellt vad man tycker om det, men ikväll blev jag imponerad. Starkt att hävda sig så bra. Och kvällens godaste vin var en Seghesio.

5. Efter en massa zins smakar det gott med en kall öl...



Stort tack till alla inblandade, med extra ryggdunkar till Winepunker som manade på och ordnade lokal, och Dansken som drog ett tungt lass vad gäller vinerna.

PS. Fler intryck från kvällen här och här.

11 kommentarer:

Mina Vinare sa...

Hej Frankofilen!

Kul. Jag har faktiskt druckit lite Ridge senaste månaderna. Dock inte mot varandra utan en och en. Har provat Geyserville 2003 och 2001 samt Lytton Springs 2003 och 2002 . Riktiga kalasviner. Goda, snygga och ganska komplexa. Inga sylt och marmeladbomber alls. Viner som utvecklas fint. Jag tror många dricker dem för tidigt. Jag gissar att 10-15 år inte är någon match alls för dessa viner. Har 1999or av bägge som jag längtar efter att prova om. För ungefär ett år sedan var de hur bra som helst.

Däremot tycker jag att den enkla CS/Merlot blandningen (Santa Cruz Mountains) från Ridge känns mer tveksam. Den är riktigt Italiensk i stilen enligt mitt sätt att se det på.

Seghesio däremot har jag bara provat som unga men de verkar ju klara sig bra. Har provat Cortina men minns inte årgången. Riktig fruktbomb minns jag den dock som.

Ha det gott!

/ MV

Chezsofia sa...

Vad kul att ni provat en hel hög med zins!

JAg är riktigt förtjust i zinfandelviner. Har inte provat dessa än, men har beställt några flaskor Seghesio Sonoma som väntar på bolaget.

Claes sa...

Snygg samling! Har provat en hel del Ridgezin under de senare åren, både enstaka flaskor och ganska omfattande flighter med både Lytton Springs och Geyserville. Båda dessa står ju för en helt annan, mer återhållen typ av zin än t.ex. Turleys fruktbejakande viner, vilken Seghesio ligger lite närmare.

Erfarenheten avseende åldern är enkel att sammanfatta. Ridge dricks antingen ung, 2006 OK nu, 2005 gränsfall, eller efter 7-8 år.

Huruvida man ska spara flaskorna ytterligare är väl en smakfråga, men upp till 10-12 år har inte varit något problem alls. Drack min sista 1994 för ett par år sedan och den mådde finfint då.

Seghesios vingårdsviner har jag tyvärr inte testat, men Old Vine är ju normalt ett nog så gott alternativ till Ridge.

/Claes

Niklas Jörgensen sa...

"2005 Seghesio Rockpile. D'oh! Enda trösten är väl att grannen hittade sin klassiska ridgemarkör av bokna äpplen. Fler som hade brallorna på knäna."

Jepp, det var jag som var bordsgrannen! Lika bra erkänna det med det samma. Dessutom kunde jag efter provningen bocka av ett par fördomar och det var att Seghesio inte alls var dumt, faktiskt var jag mer positiv till deras representanter framför Ridge! Dessutom helt befriat från sylt vilket annars är signum i mången mer enkel Zin. men icke här!

Kul med blindprovningar och det här var helt klart ny mark för min del. 12 Zin på ett bräde sker inte varje dag. Men för min del var den stora överraskningen Old Vine 2002 från Seghesio, samma som Franko's.

Ska jag dock vara hundra ärlig så var det i övrigt få viner jag riktigt gick igång på. Välgjorda ja, inte riktigt min stil bara...

Finare Vinare sa...

Kul att läsa och skönt att det var lite variation på åsikterna! Men 2006 Geyserville presterade verkligen fint, bäst hittills - nästan som när vi hade luftat den i ett par dygn. Hur länge stod den i karaffen sa du? En timma?

Och vill du avyttra någon 2005 Geyserville så vet du vart du ska vända dig... ;-)

Frankofilen sa...

MV - visst är det goda viner från Ridge, men jag hade nog lite högre förväntningar. Kanske för höga förväntningar, vi talar ju ändå om viner i $30-klassen. Och räknar man bort de årgångar som svajade en aning så är ju nivån riktigt bra.

Chezsofia - gillar du zinfandel har jag svårt att tro att du blir besviken på Seghesios nollsjua. Da bomb!

Claes - låter klokt och rimligt det där med drickfönster. Fast jag har lite svårt att tro att nollsexan skall in i någon svår fas närmaste tiden.

Niklas - fanns det inte lite stendamm i Old Vine också? Nästan som ett Dourovin ;-)

FV - olika åsikter är bara bra och precis som det bör vara. Nollsexan han med ungefär 45 minuter i karaff. Nollfemman måste nog drickas i ensamt majestät med etiketten väl synlig innan beslut kan fattas om avyttring ;-)

Niklas Jörgensen sa...

Franko; mina noteringar säger såväl stendamm som vilthängt, salami och blomsteräng! Det fanns Douro i glaset och ett stänk Rhone! Verkligen ett superhäftigt vin!

Dansk i 08 sa...

Guys, x1000 tack for en riktig interessant och trevlig kväll.

Niklas: Seghesio til grill är en oslagbar kombination, finns inget bättre, testa i sommar och återkom med in åsikt...

Mina Vinare sa...

Hej igen!

Priserna på Ridge har alltid varit onödigt höga i Sverige. Senast jag köpte Ridgeviner var det i Danmark. Nu fick vi lite rabatt och omräknat till sek betalde jag 207kr för Geyserville och Lytton Springs (vilket väl är ungefär $ 30 idag). För de pengarna är det relativt mycket vin. Speciellt som de klarar sig bra mognadsmässigt.

Vi hade Folieprovning igår och jag beslöt mig för att ta med 2002 Ridge Santa Cruz Mountains (50% CS / 48% Merlot / 2% PV). Jag har inte varit helt övertygad tidigare men denna flaska var i toppform. Blev nog provningens vinnare om man ska se till vad majoriteten tyckte. Lite överraskande faktiskt. För mig blev det ytterliggare ett bevis på att Ridge är en producent vars viner mår bra av lite mognad även om de ofta känns tillgängliga och goda redan som unga. Nästan alla som jag provat har varit som bäst vid 5-10års ålder.

Beträffande vinet igår så var det ingen av 12 provare som gissade på USA. Druvorna var det många som hittade men ursprunget var det svårare med. Italien och Spanien var nog de vanligaste förslagen. Nu är väl Zinfandelcuvéerna mer nya världen men jag som älskar Grenache och Chateauneuf du Pape får ofta associationer ditåt när jag dricker Geyserville och Lytton Springs.

Ska man ha en helt annan typ av Zinfandel är nog Turley och Martinelli mer den klassiska sylt och marmeladbomben. Prova Martinellis Giuseppe & Luisa någon gång så får orden saft, sylt och marmelad en helt annan innebörd.

Själv bestämde jag mig för ett tag sedan att det fick vara slut med Ridgeinköp men jag har faktiskt ändrat mig efter senaste månadernas erfarenheter. Helt klart viner värda att spara på och njuta av som alternativ till allt annat på marknaden.

Trevlig helg!

/ MV

Finare Vinare sa...

MV, vi instämmer - dryga tvåhundringen är egentligen helt rätt pris för de vinerna. Var handlar du Ridge i Danmark?

Mina Vinare sa...

Hej FV!

Bergman Vin-Import i Kokkedal. Han har riktigt bra Amerikanska viner i sortimentet. Tyvärr säljer de riktigt ”heta” vinerna slut snabbt.

Ridge brukar det dock finnas gott om. Nu är ju kursen usel så även hos Bergman blir det dyrt (kanske sämre än Sverige?). Han har nog höjt priserna något också. Brukade kosta kring 180-190dkr. Ser att 2006an nu kostar 199dkr. Han brukar dock kunna ge lite rabatt om man står på sig.

http://www.bergmanvin.dk/

/ MV