Fläskkarrén blev alldeles fantastisk. Så tråkig att grilla, så härlig i slow food-skrud. I glasen har vi Janasses nollsexa som har en generös, öppen doft redan från början även om den förstås blir ännu mer högljudd med några timmars luftning. Det här är alldeles ljuvligt att sniffa på! I denna cuvée använder man barriquer till de tjugo procenten syrah och mourvèdre, och ikväll känns det som den perfekta avvägningen. Färgspektrat drar åt det mörkare hållet med lakrits, björnbär, svarta vinbär och så en rejäl dos kirsch. Snygg, typisk garrigue, och så en del animaliska inslag av blod och inälvor. De rostade fatinslagen höjer verkligen helheten med en knivsudd vanilj och bastubänk, och så läder och skomakarverkstad som nog kanske är mer skall skyllas på mourvèdren. Doften är potent och synnerligen lustfylld, en snygg kombination av modernism och tradition.
Smaken går på ren kraft, oh là là vilket tryck. Bra grepp där både tanniner och sötfrukt kramar ur smaklökarna rejält. Eftersmaken är riktigt lång med kirsch och en salt känsla av lakrits och mineralitet. Även om de 15,5 procenten är bra maskerade finns ändå lite hetta; vinet känns riktigt potent, rena raketbränslet. Och det är väl egentligen bara här jag har en liten invändning. Syrorna skulle gärna få vara aningen högre för att matcha all denna kraft, men det är petitesser. Så lätt att bara låta sig svepas med och njuta. Janasse har hittills aldrig gjort mig besviken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar