söndag 17 maj 2009
2007 JL Chave "Mon Coeur"
Har man det minsta intresse för vin så är Domaine Jean-Louis Chave ett namn som får det att vattnas i munnen. Ni vet - dyrt, nästintill omöjligt att få tag på, och kanske världens bästa syrah. Kvällens vin är dock inget domänvin gjort på egna druvor, utan kommer från sonen Jean-Louis négociantverksamhet. Man har kontrakterat småodlare på flera håll i rhônedalen; till det här vinet är druvorna hämtade från välbekanta byar som Rasteau, Cairanne och Vinsobres. Förstås en annan nivå och prisläge än domänvinerna, men ändå med vissa förväntningar. Man får väl ändå anta att man inte sätter sitt namn på något man inte är nöjd med? Och så är det förstås det där med nollsjuorna från södra rhône...
2007 JL Chave "Mon Coeur" är blårött och skriande ungt, och kan inte ha befunnit sig länge i flaska. Här handlar det inte så mycket om barnarov som intrauterin fosterdiagnostik. Det är primärt och doftar mest, well, nyjäst druvsaft. Blandade skogsbär en masse tillsammans med lite mjölksyraliknande inslag, där summan blir rena blåbärssmoothien. Luft...
Och si efter någon timme tittar några spröda vårprimörer till örter fram. Under de timmar vi har det i karaff och glas genomgår vinet en remarkabel metamorfos. Örtskotten växer snabbt till en rejäl knippe garrigue med tjocka rötter i Vaucluse, och efter hand tillkommer både blod och grillat kött som ytterligare markörer för ursprunget. Det finns också en lantlig känsla av stall, speciellt i det tomma glaset, och så lakrits. Doften är lite bråkig och stänger av och på lite som det passar. Frukten landar aldrig så värst långt från blåbärsmoothien, men skogsbären får sällskap av lite mer ursprungstypiska körsbär, och det är svårt att ha invändningar mot fruktens renhet. Dessa nollsjuor...
Smaken är fortfarande riktigt ung, med lite kartig känsla och kärnig bitterhet i slutet. Bra struktur med angenäm strävhet och helt ok syror. Eftersmaken tar bra spjärn, klingar kvar en bra stund och rymmer både lakrits, örter och lite mineraler.
Gott. Det är förstås ett i grunden ganska enkelt vin, men intresseväckande och välgjort. Årgångens rena, fina frukt bidrar till att tummarna åker upp. Med lite mer tid i flaska kommer det här att bli riktigt användbart.
PS. Vinet är nylistat som årgång 2006 nu i maj. Trots att beställningen lades redan på släppdagen levererades nollsjuor. I det här fallet är det nog snarare en fördel, men om nu BS kommer att få den betydelse många föutspår krävs skärpning inte minst av många importörer. Hur svårt skall det vara att inse att det rör sig om olika viner?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Lammkött att dricka till lammkött... dominerat av syrahdruvor eller hur? Har du någon idé om hur mycket av andra sorter som ingår i blandningen?
Och hur länge väntar du med att dra nästa kork?
Ingen aning vilken druvsammansättning de använder, eller om den ändrar sig från år till år. Har sett uppgifter om 65% Grenache/35% Syrah i 99:an, men även att det skall vara mourvèdre i mixen. Dosen syrah är nog hur som helst ganska väl tilltagen...
Nästa flaska blir kanske mot slutet av sommaren. Jag gissar att det här kommer att utveckla sig hyfsat snabbt, men det vore spännande att även smaka om några år.
Riktigt bra CdR! Vi skriver under på det mesta. Vinet utvecklas som du säger enormt med luftning. Ett sexpack är nog väldigt intressant att följa de kommande 3 åren.
Skicka en kommentar