Det var ett bra tag sedan vi senast drack det här vinet, och denna torsdag känns som ett bra tillfälle att se var det befinner sig för närvarande. Presentation får betraktas som överflödig - få producenter har fått så mycket spaltutrymme i svensk vinpress som jätten Ricasoli. Men besök gärna vineriet tillsammans med en riktig chiantivän (och rys en aning över det löpande bandet som pumpar ut boxar enkom för den svenska marknaden).
Vinet har en del fällning och dekantering är på sin plats. Färgen är i det närmaste ädel; en mörkt rubinröd lyster med en liten dragning åt brunt. I näsan får vi en rättfram, modern och ekgenerös tolkning av Toscana med inslag av körsbär i choklad, katrinplommon och cola. Hmm, anar man inte lite bananskal i hörnet? Viol, vanilj, kaffebönor och så en sval bris av menthol som övergår i mer örtig mynta som i sin tur leder till våt piptobak och bakkryddor. Helheten är snyggt ihoplödd med en del mognadstoner av läder som blir tydligare ju mer luft vinet får. Efter ett par timmar finns även ursnygga inslag av salmiak och stallighet.
Smaken är syrlig och omisskännligt italiensk. Sex år i flaska har rundat av kanterna en del samtidigt som det finns ungdomlig spänst kvar i frukten. Eftersmaken rymmer både tobak, mörk choklad och lite bittra rostade toner. 18 månader i barriques brukar ju sätta sina spår, och skall man komma med invändningar så är det kanske att mötet mellan surkörsbär och rostning ibland krockar lite i min mun. Det märks inte till maten, men i sipparna efteråt känner man en hel del pulvrig strävhet.
Inte riktigt i mål, men ändå gott att dricka nu. Jag tycker om lite ungdomlig vresighet, men söker man mer stall, julmust och mjukhet lagrar man förstås ett tag till. Och gillar man den moderna stilen är det här en riktigt bra årgång av vinet.
4 kommentarer:
lite tvärtom i kväll du dricker Italy och jag har kull med lite frankrike...tyvärr var det inte så mange interessante flasker öppnat på Wine & View i Helsinki idag, men lite Giscours 1990 til 10 EUR/glas blev det til, inte så där på topp, verkade ganske tröt, så bra at man inte har dom i källaren...
Casalferro brukar bli riktigt trevlig med lagring, och det verkar ju bekräftas även av den här flaskan. Den där krocken mellan surkörsbär och fatrostning gav direkt respons i form av ryckningar i smaknerven. Visst är det så, det gäller även Castello di Fonterutoli. Sen är det bara frågan om man vill ha bråk eller julmust ;-)
Med lite tur kan det till och med uppstå harmoni...
Dansken - trötta viner är man ju glad om man inte har ;-)
FV - det här tror jag absolut att ni kommer att gilla när ni korkar upp. Om några år?
hele grejen med Wine & View er jo at man har möjligheten at dricka aldeles over the hill vino, altid interessant...tyvärr täcker reseräkningen inte Petrus til 70 EUR/glas...
Skicka en kommentar