fredag 8 maj 2009

2005 Tablas Creek Esprit de Beaucastel


Ikväll dricker vi en Rhône Ranger med extra betoning på Rhône. Tablas Creek är ett samarbete mellan importören Robert Haas och familjen Perrin som äger Château de Beaucastel. Enligt hemsidan sökte man igenom en bra bit av kalifornienkusten i jakt på det läge som bäst motsvarade förutsättningarna i södra rhônedalen. Slutligen köpte man mark knappa två mil från Stilla Havet i västra Paso Robles och planterade kloner från Château de Beaucastel. Egendomens kalkstensjordar ligger i genomsnitt 1500 fot över havsytan, där de soliga, varma dagarna balanseras av svala nätter. Närheten till havet har en nedkylande effekt. Vinodlingen är organisk, och jäsningen sker med naturjäst i ståltankar innan vinet lagras i foudres av fransk ek. 44% Mourvedre, 26% Grenache, 25% Syrah och 5% Counoise. Det enda man inte verkar ha tagit med sig från moderdomänen är den smått bisarra vanan att hetta upp musten till 80 grader innan jäsning...

2005 Tablas Creek Esprit de Beaucastel har en komplex, intresseväckande doft redan ur karaffens mynning. Överst dansar röda aromer av äpplen tillsammans med järnhaltiga mineraler och lite knallpulver. Hmm, är det verkligen ingen carignan i det här vinet? Väl i glasen tar dock mörkret och mourvèdren över med massor av jord, choklad, asfalt och skomakarverkstad. Frukten drar åt körsbär och björnbär, toppade med violer och kryddor. Och så massor av örter. Visst finns här en hel del av det man brukar kalla herbes de Provence, men örtkärven innehåller en del tobak och ceder också. Doften känns levande och i ständig förändring - här händer verkligen saker hela tiden. I skrivande stund fem timmar efter öppnadet har det tilkommit stallbacke, blod och rått kött. Det är slående hur mycket det finns av aromer som ofta sätts upp på terroirkontot, och det är inte bara spelet mellan röda och mörka aromer som för en kort stund ger mig associationer till Barrals Jadis. En Barral som kan svavla som folk, mind you.

Smaken är generös med en känsla av riktigt mogen frukt. Vinet är smeksamt och tillgängligt utan att på något sätt tippa över i ryggradslös slapphet. Här finns mogna, finmaskiga medhårstanniner under frukttäcket, och syror som slår de flesta châteauneufer på fingrarna. Fräscht, livligt och vansinnigt snyggt balanserat! I den långa, kryddiga, alkoholbefriade eftersmaken återkommer mineralerna, och så en liten vaniljton som får mig att undra om man ändå inte använt en del ny ek.

Skitgott, intresseväckande och synnerligen välgjort. Och nästan lite provocerande. Var är vinet gjort, sa du? Så här skulle sydfrankrike kunna smaka i händerna på en modern, proffsig och högklassig producent, och så visar det sig komma från en del av världen jag i min okunskap praktiskt taget sorterat in under etiketten "öken - varning för bränd sylt". Men det är svårt att komma runt det som finns i glaset, och jag ångrar att jag inte köpte fler än två flaskor. Amerikatrippen fortsätter, man...

6 kommentarer:

Birk sa...

Härligt att läsa, har precis som du köpt 2 flarror, men väntar något år eller så innan jag öppnar dem. Provade på Kaliforinendagen i år och vinet är fortfarande ungt. Vinet slår mycket från Cdp på fingrarna.

JW sa...

Jag skall passsa på att tacka för tipset, ett riktigt gott vin. När jag tittat på mina noteringar från december 08 på det här vinet så ser jag att merparten handlar om (väl)doften och jag har även skrivet "Brett?" - var det något du noterade? Köpte du deras Syrah?

Frankofilen sa...

Birk - visst är det fortfarande ungt, om än tillgängligt. Det kändes som det hände bra grejer hela tiden flaskan var öppen.

JW - det skulle inte alls förvåna mig om man även använt en fransk klon av brett, men det var inget som slog mig. Snarare tycker jag vinet har en sedvanlig amerikansk proffsig renhet. Gärna för mig, när det samtidigt finns så mycket jord, mineral och köttiga godsaker. Den rena syrahn passade jag på, liksom den vita.

Café Rotsunda sa...

Har provat det mesta från Tablas Creek de senaste sju åtta åren, och finner dem alltid ha en rätt fransk stil. Det beror delvis på att man är influerad av klassisk vinmakning, delvis på de magra kalkstensjordarna som ligger i den svala västra delen av PAso Robles (det är en rätt unik kombination med kaliforniska mått mätt).
Visst finns det en hel del rökiga och rostade toner i vinerna, inte minst deras röda viner, men jag har aldrig noterat att det rör sig om brettanomyces - snarare om en rätt typisk ursprungs- och hustypisk känsla. Finns där brett i ett vin, brukar det finns i alla - brett sprider sig nämligen oftast genom hela vineriet.
Håller också med om att vinet är ungt nu, och att det med 2-4 års ytterligare lagring kommer att nå en än mer fransk stil.

Jag gillar verkligen Tablas Creek, och de har ett mycket gott anseende i Kalifornien, inte minst som odlare. Försök få tag på deras vita viner ... bland annat ren Marsanne, ren Roussanne (som påminner om Vieille Vignes från Beaucastel!!), Grenache Blanc och även Clairette. Urkul, och goda viner. Som såklart bara säljs i Kalifornien ...

Niklas J sa...

Vad fick du betala för en sådan här då? Låter urläckert!

Frankofilen sa...

Michel - ännu en anledning till att snart försöka ta sig tillbaka till västkusten...

Niklas - 359 balubas nu i decembersläppet.