Vilken skamlös förförare det här vinet är! Fullt ös från början, redan vid karafferingen står cabernetångorna som en kvast med crème de cassis, plommon, jord, tobak och ceder. Och så en rejäl dos vaniljig, rostad ek på det. Den här gången har det även smugit sig in lite grillat kött i doften, samtidigt som bananskalen lyser med sin frånvaro. Det är ungt, men absolut inte för monolitiskt. Smaken känns som en heltäckningsmatta - tjock och tät och mjuk. Visst finns tanniner, men de ger snarare välbehövlig struktur än hindrar drickbarhet. Riktigt lång, saftig eftersmak där alkoholen är borttrollad i rena Las Vegas-konsterna. Och på något sätt kantrar inte den rätt baktunga helheten.
Sammantaget massiv sötfrukt, en rejäl skopa ek, rätt låga syror och 14,9 procent alkohol - och ändå faller jag som en fura precis som förra gången. Visst kan man beskylla vinet för att vara både vulgärt och puckat, men jag känner mig själv inte så spirituell eller begåvad efter att ha avklarat två jourveckor av tre i rad. Precis vad som behövdes ikväll, och rent lysande till en stor steak. Vill man ha finstämda nyanser får man leta någon annanstans. Det här vinet ger en mest lust att fånle och spela luftgitarr som Steve Perry anno 1981. Apropå dålig smak... (92-93)
5 kommentarer:
Fan, jag får väl prova den här från Shafer i alla fall. Jag är klart _emot_ deras andra viner, du vet vad jag tycker om syrorna, men det du beskriver låter närmast oemotståndligt.
Punkarn - är du emot deras andra viner är förstås risken överhängande att du ogillar detta också. Syrorna är inte direkt italienska, men jag tycker inte det är ett problem. YMMV.
Ha ha! Gillar dina associationer: heltäckningsmatta underbart, fattar precis. Och visst är Napa cab helt underbara insmickrande ibland.
Winepunkter,
One Point Five blev Shafers första årgång av det "vanliga" cabernetvinet som uteslutande kom från Stags Leap District. Det är också det elegantaste. Eventuell justering av syra är faktiskt rätt sällsynt ... men området är faktiskt "i kallaste laget" för att mogna Cabernet Sauvignon eftersom svala vindar sveper in söderifrån.
Rent generellt tycker jag att deras viner bör få 2-5 år från lansering för att hitta den perfekta balansen. Just nu dricks 2001 Napa Valley Cabernet Sauvignon allra bäst ...
Många pratar sig varma om Shafer (att Café Rotsunda skulle göra det var kanske inte så oväntat) men jag har problem med den i mitt tycke väl dämpade syras-trukturen. Relentless (Syrah) upplever jag som närmast obalanserad, både 1999 & 2001 av den vanliga cabben tycker jag också känns lite för låga i syrorna ('01 provad drygt ett år sedan), och 2004 'One Point Five' tyckte jag hade en lite väl utanåpåliggande alkohol.
Hillside Select upplevde jag som en uppskruvad variant, maffigt till max men 'flat' i syrorna på ett sätt som inte passar mig.
Nåja, smaken är som baken.
Skicka en kommentar