Måndag igen...

En helt vanlig regnig måndag, och en del av de vinidioter som fortfarande är i stan samlas hemma hos Ulrik för lite hederlig gammaldags blindbock.

Vin nr 1.
Snygg brunröd färg, med en elegant, eterisk doft av gammal jordgubbssylt och svartvinbärsmarmelad. Lite jord, tobak och gröna toner av paprika gör sig också påminda med följden att gissningen hamnar i Bordeaux. Slank smak med bra syror, men helheten känns ganska snipig med rätt klen frukt som egentligen bara blir sämre efter hand. Känslan är lite grön, även om det finns viss längd i slutet. Jag gissar på vänstra stranden med dryga tio år på nacken där årgången inte är den bästa. 1997? (86-87)
Facit: 1999 Château La Croix du Casse. Gott, men inte värt pengarna Granqvist vill ha i BS.


Vin nr 2.
Ja, vad skall man säga? Det är grumligt och brunt. Som ett urinprov från någon hematuripatient. Doft av russin, nötter, bränt socker och trävirke. Smaken har ett klart vinägerstick följt av lite sötfrukt som fikon innan allt avslutas av nötter och sherryliknande oxidation. Det känns som en bourgognenégociant som gör châteauneuf anno 1955...
Facit: 1955 Bouchard Aîné et Fils Châteauneuf du Pape. Var det sånt här som blev över när de toppat upp sin Bonnes Mares förr i tiden? Nej, vi provade inte blint, men rediga läropengar ändå. Mer kul än gott.


Vin nr 3.
Vi välkomnar istället en riktig kameleont i glasen, med brunröd färg. Första sniffen är mörk med körsbärsfrukt, örter och lite reduktiva drag. Jord, asfalt, lakrits och bastubänk leder tankarna åt ekad mourvèdre. Nähä, inte det. Vi låter vinet vila i glasen och fram träder ljusare aromer av röda vinbär tillsammans med tydigare örter och blod/rått kött. Efter en stund känns helheten rejält laktisk med både yoghurt och smör, bara för att någon kvart senare dra mer åt gräddkola. Frukten känns lite mer torkad, som tomatpuré, och så massor av lakrits. Vinet skiftar färg flera gånger om och föranleder huvudklianden hos de flesta runt bordet. Hjälp, vad är det här? Smaken är rejält slank med sval frukt och allmän surhet, och så lite rökiga, tjäriga aromer på det. Är det inte mourvèdre så borde det åtminstone vara mycket syrah? Jodå. Och även om jag inte får någon nordrhônsk känsla kan väl inte vinet vara annat än franskt? Nejdå. En sval nollfyra kanske? (89-90)
Facit: 1991 Chapoutier Hermitage Monier de la Sizeranne. Ojdå. Hyfsat ungdomlig känsla, men det här bör nog ändå drickas upp, det blir nog inte roligare. Andra runt bordet satte högre poäng.


Vin nr 4.
Mörkt rödblått, mycket tätare än tidigare viner ikväll. Massor av mörk sötfrukt där blåbär, björnbär och drottningsylt sticker upp tillsammans med en del spearmint och oregano. Doften är rejält parfymerad, schampoo tycker någon. Fyllig och rund smak, men med en snygg svans av både syror och mineraler. Flera gissar på amerikansk syrah, och det är inte så dumt. Fast jag vet ju vad det är (92).
Facit: 2005 Gérard Bertrand L'Hospitalitas. Kanske inte riktigt lika vass som senaste flaskan, men riktigt bra ändå.


Vin nr 5.
Oj, riktigt brunrött med en del fällning. Tegel med tegelkant helt enkelt. Näsan träffas först av stallighet och kloak, fast på ett bra sätt. Vidare jordgubbar hämtade direkt från bårhuset, och så ett stråk av komplex örtighet med både ceder, mynta och oregano. Stalligheten får snart drag av salmiak, och så klockrena danska chips gjorda på baconsvålar. I smaken finns en del fatmarkörer med vanilj och rostade toner, samtidigt som helheten är mjuk som sammet. Moget och läckert, men samtidigt vitalt. Eftersom det är Niklas som står för flaskan lär det väl vara något obskyrt portugisiskt? Jaså, ett världsbekant område? Det känns som om helheten lutar sig både mot Bordeaux och Rioja. Gammal tempranillo - Rioja från tidigt åttiotal? (92)
Facit: 1960 Casa Ferreirinha Reserva Especial Barca Velha. Hmm, det lär nog dröja innan jag tar världsbekanta Barca Velha blint, men jag uppskattar verkligen att du slösar sådana här rara gamlingar på oss plebejer. Kärlek! En av kvällens riktiga höjdare. Visst finns det Tempranillo (Tinta Roriz) med i blandningen. Och Fernando Nicolau de Almeida besökte Bordeaux innan han beslutade sig för att göra liknande vin i Portugal, så gissningen var inte helt uppåt väggarna. Görs bara i det bästa årgångarna, 1960 var visst en sådan.


Det här får vi göra om snart igen. Tack till alla!