fredag 20 februari 2009

2005 Gérard Bertrand L'Hospitalitas


Vi snurrar tillbaka några helger. I parallella glas finns två viner. Det första känns som klassisk fransk sval örtig tapenadetonad syrah av bättre snitt; så här bra Crozes-Hermitage görs nog inte så gissningen blir ganska ung Hermitage. Ur glas nummer två stiger en ursnygg och välbalanserad sötfrukt med läckert kryddig fatbehandling. Fortfarande syrah, men något helt annat. Mer sol i ryggen helt enkelt. Jag får klara associationer till Sine Qua Non Atlantis Syrah, men hinner knappt säga det innan Nettare-Anders påpekat samma sak. Och eftersom det är Michel Jamais som bjuder så kanske det inte är en så dålig gissning? Fel, fel, fel! Det är två årgångar av gamle rugbyspelaren Gérard Bertrands L'Hospitalitas vi har i glasen, 2004 resp 2005.

Nyttan av att kunna smaka innan man köper kan inte nog betonas. En prestigecuvée från Languedoc för mer än trehundra spänn som dyker upp mitt i månaden när man redan spenderat budgeten på huvudsläppet? Nja, skulle inte tro det, det blir klar pass för mig. Fast nu gick det ju inte att låta bli. Och eftersom man vill ha de där kickarna om och om igen så blir det omedelbar uppkorkning. 50% syrah, 40% mourvédre, 10% grenache och säkert en del ny ek.

2005 L'Hospitalitas är riktigt tät och blåröd med svarta reflexer. Första doften direkt efter karafferingen ger lite järnhaltig äppelmust som leder tankarna åt carignan, men väldigt snart kranklar vinet till sig och får en klart mörkare nyans. Ur karaffen står en kvast av garrigue så tydlig och högljudd att det inte är något snack om var vi befiner oss, helhetskänslan känns très sudiste. Örterna breddar sig snabbt och innefattar snart halva kryddhyllan inklusive spiskummin. Mörkret sluter sig med läder och asfalt, samtidigt som frukten bidrar med påminnelser om det mest underbara solsken med riktigt mogna björnbär och hallon, rent av lite drottningsylt. Lägg till lite grillat kött också, och som pricken över i en sval ton av spearmint. En fantastisk, urläcker doft!

I munnen får man ett vidöppet, tillgängligt vin med underbar intensitet i den mogna frukten. 2005 måste ha varit rent fantastiskt i Languedoc! Här snackar vi balanskonster i den högre skolan - lysande struktur där pigga syror och mogna tanniner ger understöd. Kraft och elegans på samma gång, i ganska modern skrud. Eftersmaken är härligt lång och lite pepprig. A point!

Oj, så gott! Ungt förstås, men samtidigt så läckert och givande redan nu så varför vänta? Fantastiskt skickligt vinmakande, modernt och ursprungstypiskt på samma gång. Associationerna till Sine Qua Non är kanske inte lika tydliga den här gången på hemmaplan med etiketten synlig, men fattigmans-Krankl är ett så bra epitet att det gärna får stå kvar. Bland det absolut godaste jag någonsin smakat från Languedoc.

PS. Fler som var klåfingriga på korkskruven ikväll.

13 kommentarer:

Finare Vinare sa...

Eller hur? Visst var vinet mer betydligt franskt när vi visste vad som fanns i glaset! Men den generösa frukten lurade oss hela vägen till Kalifornien, serverat blint. Skitgott, utan tvekan!

Café Rotsunda sa...

Ser man på...
Så himla kul att du (och Finare Vinare) tyckte om den. Har haft med Gerard Bertrands viner på många provningar genom åren, och den här toppcuvéen brukar smälla rätt högt.
Får du tag på cuvéerna Le Viala, och La Forge, är det också bara att slå till.

Frankofilen sa...

Tyckte om den så mycket att jag var tvungen att köpa fler idag. Tack för smakprovet, hade säkert missat den annars.

Kayaker sa...

Ja, utan er middag på Café Rotsunda hade den nog passerat under min radar. Jag misstänker att den kommer att sälja bättre än väntat nu...

Anonym sa...

Ni får jättegärna spara så bara en enstaka flaska (och gömma undan den, och meddela mig var den står) tills på måndag när jag gör entré i den avlägsna och närmast mytiska skattkistan som vinkällarbutiken är för oss utomsocknesboende (som normalt sett på sin höjd ser som bäst T4-or, eller något liknande, på hyllorna).

/Martin

Daniel Nihlén sa...

Köpte 3, flaskor idag. Någon vänlig lyhörd själ satte en flaska i näven på mig innan personalen i vinkällarbutiken hunnit svara på min fråga om var Bertrands mellansläppare var placerad i butiken, någon här?
Sitter precis och läppjar i mig mitt 3:de glas ikväll av vinet i fråga. Drack det före maten för att smaka, dekanterade och luftade 1 timma, och drack till grillad dilammsentrecote, rostade rödbetor och ptoatigratäng á la Provence. Lite balsamicoreduktion och vitlöks hericots verts åkte med på faten. Ingen klagade på den komben. Jag ska försöka hålla fingrarna i styr i 1-2 år innan nästa korkas upp.
Tack för tipset till finare vinare. Ska läsa flitigare på din blogg också frankofilen!

Mikael Harmander sa...

Hej,

Tänkte bara ge er länken till bloggen signerad Gerard Bertrand

http://gerardbertrand.blogspot.com/

Själv har jag inte kommit så långt i min genomgång av viner från producenten och hunnit med att smaka det vin du lämnar en trevlig bedömning på. Men deras vita Cigalus Blanc Vin de Pays d'Oc är trevlig.

Mina Vinare sa...

Trots att ämnet inte rör ”fruktbomber” vågar jag mig på att kommentera.

Kanske lite utanför ämnet men eftersom just gamla rugbyspelare är på tapeten måste jag fråga om någon provat Minervoisvinerna från Pierre Cros (Domaine Cros)? Han är enligt uppgift också pensionerad rugbyspelare.

Själv har jag aldrig provat dem men varit sugen på det många gånger. Skulle vara kul att höra från någon som provat dem och hur de i så fall var.

/ MV

Frankofilen sa...

Martin, det finns säkert flaskor kvar på måndag om man skall tro saldot.

Daniel - tolkar det som att du gillade vinet? Det kommer säkert att hänga med fint i flera år, men jag tycker så mycket om det som det är nu med all frukt att jag tror resterande flaskor lever riktigt farligt. Ibland har man ingen lust att vänta...

Mikael - Bertrand verkar ha lite svårt med uppdateringarna på sin blogg. ;-)
Jag har bara provat ett vin av honom tidigare - någon billig La Clape som kom för några år sedan. Utifrån smakproven av 2004 och 2005 L'Hospitalitas borde man prova de andra också.

MV - ingen koll på Cros tyvärr. Kanske någon annan vet? Däremot tror jag du skulle gilla L'Hospitalitas.

Mina Vinare sa...

Jo, nog verkar L’Hospitalitas vara bra. Både enligt din beskrivning och allmänna känslan man får. Har för mig att jag provat Betrands viner tidigare. Hade en period då jag fick för mig att utforska vinerna från Languedoc. Blev nog ingen större succé. Ofta förekommer Carignan i för stor omfattning för att helt passa min smak. Nu verkar ju den tack och lov inte var med i detta vin så varför inte göra ett försök?

Just Domaine Cros har väckt min nyfikenhet igen för området men något smakprov har det aldrig blivit. Tänkte att bland all den kompetens som samlas kring din post kanske det finns någon som testat hans viner. Intrycken på CellarTracker känns inte så lockande.

Annars tycker jag Roussillon känns mer spännande med framförallt Collioure. Så mycket vin men så lite tid dock.

Ha det bra!

/ MV

(j)ohan sa...

testade Domaine Cros vin Les Aspres 2004 senast i dec, tycker vinet är sådär. Lite likt De la Negly(om du provat det) fast kraftigare i smaken men med lite för torr frukt för min smak. Tror att det är samme rugbyspelare som är vinmakare på båda egendomarna. Kan bara tänka mig vad vinet kostar i fra, Divine brukar ha rätt goda marginaler.

Mina Vinare sa...

Tack Johan!

Jag är inte helt överraskad. Divine har gjort allt för att haussa upp intresset för denne producent men jag har haft lite misstankar om att det kanske låtit för bra för att vara sant. Jag litar på din smak och lägger energin någon annanstans om det inte kommer några motargument.

Chateau de la Negly La Clape tycker jag väl är så lagom kul (om det var den du tänkte på?). Som en korsning mellan en ung och bångstyrig Crozes Hermitage och en öst australiensare.

/ MV

Daniel Nihlén sa...

Frankofilen, jag skrev "jag ska försöka hålla fingrarna i styr"...det innbär att jag också är charmerad av den härliga frukten och att flarrorna kommer att ryka till diverse grillgodis innan sommaren är över om jag känner mig själv rätt. Det som tilltalar mig med vinet är att det på min smakskala är en riktigt fruktbomb, och som du beskriver välbalanserat och med viss elegans i all kraften. Ett vin att jämföra med som dyker upp i huvudet är Torbreck the Steading som är liknande druvblandning och pris, så är ju detta så oändligt mycket bättre sammansatt och med välintegrerad syra vilket man inte kan anklaga Ausien för att ha med sin smak av godissurpulver. Jag är lite ambivalent till om jag gillar eller ogillar den ton av malörtsbeska som finns i vinet. Ska bli kul att testa igen till superhängd entrecote med herbs de provence smör när grilsäsongen drar igång.