onsdag 18 februari 2009

2006 Alto Moncayo


Importören Vinovativa välkomnar Spanien till 2000-talet i sin presentation av det här vinet. Och visst känns det här modernt så det räcker - vinmakare är den kultförklarade australiern Chris Ringland och stilen sägs vara extra allt, med en rejäl topping av ek och skyhöga Jay Miller-poäng strösslade ovanpå. Sådana här viner brukar inte hamna högt på min inköpslista, men det är roligt att prova nytt ibland. Det är lätt att anta men svårt att veta om man inte smakar själv.

Campo de Borja ligger i nordöstra Spanien nära Zaragoza. Även om regionen sägs ha vinodlaranor från medeltiden verkar man mest ha producerat plonk fram till nyligen. Vinet är gjort på 100% garnacha dvs grenache, vuxen i näringsfattig, kalkrik lera på en höjd av 1000 meter över havet. 20 månader i nya franska och amerikanska ekfat. 16% tjong enligt etiketten. Vi korkar upp till prat och en ostbit.

2006 Alto Moncayo har en mörk rubinröd färg med svarta reflexer och snygg transparens. Doften smäller till rejält med några eldiga alkoholångor, men framför allt ett vulkanutbrott av körsbär, björnbär, blåbär och hallon. Nästa våg består av massor av ek - vanilj, marshmallows och mjölkchoklad och så lite malolaktisk smörkola överst i godispåsen. Det är stort, maffigt och väldigt mycket reptilhjärna. Och det känns mycket närmare till Australien och shiraz än till châteauneuf. Efter några timmar lugnar dock eken ner sig lite, och det är lättare att hitta allt det andra. En snygg barrig tobakston till exempel, och en massa kryddor. Det har också tillkommit lite rödare toner av jordgubbssylt samtidigt som mörkret ligger kvar i bakgrunden och skickar in lite påminelser av nylagd asfalt.

I munnen bildar nosens vulkanutbrott en tät, munfyllande lavaström av frukt. Fylligt så det förslår. Samtidigt finns en del fräschhet; det känns varken jolmigt eller slappt och syrorna är absolut inte obefintliga även vi förstås inte snackar Bourgorgne just nu. Det här är något annat. Smaken rymmer även lite snygga mineraltoner som lyckas tränga igenom all frukt och ek. På minussidan finns lite (ek?)bitterhet och en rätt påtaglig eldighet i avslutningen. 16 procent är svårt att trolla bort och Ringland har inte riktigt lyckats med trollkonsterna. Å andra sidan känns eldigheten inte mycket värre än i tex 2005 Gloire de mon Grand-Père härom veckan.

Ok, säg efter mig: f-r-u-k-t-b-o-m-b. Eller på ren franska - le bömb. Det här är ett vin man dricker på frukten, men jäklar vilken frukt. Visst kan man ha massor av invändningar kring balans, matvänlighet, smaklöksuttröttning och kanske lagringsduglighet men det är rätt häftigt. "Antingen älska eller hata" skriver Vinovativa, och som så ofta när någon målar upp en så tydlig dikotomi hamnar jag lite mittemellan. Jag kan förstå båda lägren, både de som skriker om intelligensbefriade smakhandikappade alfahannar och de som fnyser åt spröda gamlavärldenkramare med slänglugg som lika gärna kunde dricka blomstervatten. För egen del gillar jag det mycket mera än jag trodde jag skulle göra. Lite monolitiskt, och inget jag vill dricka varje dag, men ett gott vin i den här stilen och ytterligare någon flaska i framtiden vid rätt tillfälle vore trevligt. Till en schysst barbecue borde det kunna klara både grillos och utomhusvindar med bravur.

18 kommentarer:

Mina Vinare sa...

Hej Frankofilen!

Härlig läsning – det vattnas i munnen!

Har inte provat 2006an men några 2005or av vinet har det allt blivit. Visst är det pang på och rätt fram. Jag älskar den här vinstilen och visst begriper man att alla inte tar det till sig. Kul att du gillade vinet. Jag tror jag ska prova den ändå. Hade bestämt mig för att avvakta eftersom jag upplevt att lillebror, Veraton, i just årgång 2005 inte riktigt håller måttet längre. Provade om en Alto Moncayo 2005 för ett par dagar sedan och den har klarat sig bättre än lillebror.

Nu sägs 2006an vara något mer civiliserad än 2005an men av din beskrivning att döma så verkar det nog vara en tolkningsfråga.

Tror man ska vara lite försiktig med de här vinerna. Ringland behärskar normalt konsten att ballansera ek med frukt. Visst fullständigt skriker de ut ekfat men faktiskt är att det redan lugnat ned sig i 2005an. Om vinerna håller så tror jag de kommer att visa upp en helt annan sida om 5-8 år. Ringlands adelsmärke sägs vara just den intensiva ek karaktären som sedan balanseras med mognad och fruktkoncentrationen i vinerna.

Fler sådana här poster.

Vill du prova riktig ekfatskaraktär kan jag tipsa om 2005 Neo Punta Esencia. Där räcker det inte med nya fat. Efter ca: 12 månader på nya fat flyttar man över vinet på en omgång helt nya fat igen. Det får ligga där i 6 månader ytterliggare. 200% ny ek lär man kalla det. Tveksamt till och med för mig.

Ha det bra!

/ MV

Frankofilen sa...

Jag har så klart läst vad du skrivit om nollfemmorna. Det vore roligt att höra vad du tycker om det här vinet i jämförelse med dem. Jag inbillar mig att det borde passa dig.

På vilket sätt tycker du nollfemmorna inte längre håller måttet? Det är svårt att sia om framtiden, men stilen tycker jag inbjuder till konsumtion nu. Finns det inte risk att alkoholen kliver fram ännu mer om frukten sackar ihop?

Vinosapien sa...

Hur mår man efter att ha delat nästan en flaska på 2...är man fortfarande sugen när det återstår 1/4...om det är positiva svar funkar ju vinet.

På tal om Neo Punta Esencia lyckades min fru hitta en 2004 på besök i Madrid. Butiken hade inte riktigt koll, utan tog betalt för den 'enkla' Neo. 22 euro ville dom ha. Den lilla flaskan får nog vila några år...

Niklas J sa...

Förmodligen inte alls min stil men jag blir ju onekligen nyfiken på att prova en! Man vet ju aldrig...

Frankofilen sa...

VS - jo, jag tycker det funkar men så var jag ju inställd på något i den här stilen och flaskan dracks över en lång tidsperiod. Jag tror dessutom att du lättare än jag får huvudvärk av aussies. Men visst är det väldigt mycket sötfrukt och ek. Ser att Vinovativa anger socker 1,8 g/L, syra 6 g/L och alkohol 15,5%. Syran är alltså högre än tex i 2002 Franck Bonville GC Millésime, 2004 Courbis Cornas Champelrose eller 2001 La Fiorita Brunello Riserva. Men munkänslan blir förstås en annan. Kul det där med balans. Och vad gäller alkoholen har det väl slunkit ner en och annan sydfransos med samma alkoholhalt även om etiketten säger något annat.

Niklas - skulle alla vinbloggar smaka det här vinet skulle det säkert bli en del brutala sågningar. Det passar nog inte alla. Är man nyfiken kanske man skall satsa på den billigare Veraton? Skillnaden vinerna emellan sägs vara en fatselektion, där de mer eleganta går till Veraton och dieseloljan till Alto Moncayo. Lite mer socker och mindre syra i Veraton också ;-)

Mina Vinare sa...

Hej igen!

Som vanligt kanske jag är lite slarvig med ordvalet. Inte håller måttet är kanske fel beskrivning. Det jag reagerat på är att den i 2005orna rättframma frukten och intensiteten (förmodligen liknande din 2006a) försvunnit ganska snabbt. Provade mina 2005or ganska kort efter inköp (februari?/mars 2008) och uppfattade bägge vinerna precis som du beskriver ditt vin. I somras/höstas var bägge vinerna fantastiska och allt hade satt sig tillrätta. I november provade jag om bägge igen och tyckte då plötsligt att det inte var lika kul längre. Inte dåligt men inte så bra som jag tidigare upplevt dem.

Nu för bara en vecka sedan provade jag om 2005 Veraton och i söndags/måndags Alto Moncayo. Tycker att Veraton verkar vara i en utförsbacke och det håller inte ihop längre. Det spretar åt alla håll som om det inte vet hur det ska bete sig. Fortfarande okej men plötsligt känns vinet lite för enkelt och till och med lite tråkigt. Storebro däremot håller fortfarande samman och har utvecklats till ett mycket rundare vin och faktiskt har den värsta ek kryddan lagt sig. Nu är det fortfarande klart märkbart att det handlar om mycket frukt och fat men inte som för bara ett halvår sedan. Många skulle nog uppleva det som lite för sötfruktigt och kladdigt. Lite som Amarone och Priorat blir med mognad. Fast med en pikant kryddighet.

Jag kan tänka mig att 2005orna börjar gå in i en ny fas nu och antingen kommer de ut som mycket mer balanserade viner om något/några år eller så blev det aldrig roligare än så här? Håller med dig om risken med alkoholen – att den tar över helt. Det har rasat en debatt på Bulletin Board om de här vinerna nyligen (även en liknande diskussion om El Nido, Clio – syskonvinet från Jumilla – har rasat parallellt). Ganska kul att läsa hur Victor de la Serna (Finca Sandoval) försvar stilen. Jag både litar på honom och hoppas att han har rätt. Följ länken till trådarna så finns hela bakgrunden där. Som vanligt många (och lite naiva) kommentarer men ta fasta på vad Victor skriver. Till och med Robert Parker är inne och kommenterar på den ena.
http://dat.erobertparker.com/bboard/showthread.php?t=194019
http://dat.erobertparker.com/bboard/showthread.php?t=193420

Vinosapien,

Det var ett helt okej pris ; ) Den lär nog hålla i många år till.

Ha det så bra!

/ MV

anders wennerstrand sa...

Högform! "Stort, maffigt och väldigt mycket reptilhjärna" är grym prosa. Och "de som skriker om intelligensbefriade smakhandikappade alfahannar och de som fnyser åt spröda gamlavärldenkramare med slänglugg som lika gärna kunde dricka blomstervatten".

Det här vinet låter inte som min påse, men det var ju precis vad du sa också...

Claes sa...

Tänkte att det här skulle var min påse, så jag inhandlade en flaska i tisdags för att kontrollera. Maffig Grenache är bra på att greja rediga doft- och smaksvängar i de stinnare sfärerna utan att bli larvig.
Delade flaskan med hustrun i tisdags kväll. Gick bra. Onsdag morgon ganska tung dock. 16% innebär ju motsvarande ett par dl mer vin än om det är 12%. Men de märktes mer då än i själva vinet.

F-r-u-k-t-b-o-m-b kan verka på flera sätt :)

Spanien är ett vinland vi nästan helt övergivit. Tempranillo är inte vår grej och den tenderar att leta sig in överallt nuförtiden.

Men denna sköna Garnacha lyckas med att speciellt i sin doft locka med så typiska Spanska toner att man nästan får lust att kolla mera...

Köpte en flaska av den billigare Veraton också. Intressant att se hur den står sig.

Frankofilen sa...

Visst blir man lite på nyfiken på Veraton.

johan sa...

Tycker ni borde prova vinet. Så överdrivet kraftigt är det faktiskt inte. Jämför man med en aussie shiraz från Barossa i samma prisklass så är det inte i närheten. Ta tex Kaesler shirazen eller glaetzers så är de vinerna mäktigare, mycket pga av den högre sockerhalt som Alto Moncoya saknar.

Frankofilen sa...

Har du provat ikväll, Johan? Låter som du också gillar det. Nej, klart fräschare än Barossa shiraz när den är som minst i min smak. (Och jag vet att inte alla barossaviner är sådana).

johan sa...

Jag menade 05an, det glömde jag förstås att skriva. har inte provat 06an än, har best en flaska för att testa. Gillade dock 05an som testades ganska direkt när den lanserades. Provade om Veraton för dryga veckan sen och tyckte då vinet rasat ihop. Frukten hade försvunnit och då var vinet inte lika gott i min mun. Det var iof Veraton och kanske storebror(Alto Moncoya) kan ha klarat sig bättre. Läste sen att denna årg.(2006) skulle vara lite "lättare" i stilen, därför ska en flaska provas innan fler eventuellt beställs till sommarens grillning. Tror kanske att vinet kan bli bra om flera års lagring, fast då ett helt annat vin. Jämför man vinet jag drack nu och det för ett år sedan så har den senare inte en suck.

Mina Vinare sa...

Hej Frankofilen och (j)Johan?!

Förmodar att det är samme Johan? Hursomhelst, jag håller helt med om beskrivningen för 2005 Veraton. Det är märkligt så fort det gott. Johan har helt rätt i att som vinet är nu har det ingen chans mot hur det var för bara ett halvår sedan i mitt fall.

En anan sak jag funderat över är fällning. Samma fenomen har gällt för samtliga provade flaskor (4 respektive 5). I storebror Alto Moncayo – ingen fällning (i princip). Däremot massor av rester och fällning i samtliga mina Veraton. Nästan som sockerkristaller eller vinsten. Mycket märkligt. Jag vet att jag blivit lika förvånad varje gång.

Kunde inte hålla mig utan köpte en av varje idag. Måste få prova.

Vi hörs!

/ MV

JOHAN sa...

det stämmer MV, samme Johan det är. När du säger det där med fällningen så stämmer det faktiskt med mina flaskor också när jag tänker efter. Vad sjutton kan det bero på? Inget av vinerna är väl filtrerade?

Thomasla sa...

Drog en Veraton ikväll och den var mycket bra både med och utan mat (lammfärsbiffar med chevre och rotsaker). Bra syra, tanniner och massor av frukt, säkert för mycket för majoriteten av Frankofilen själv o dina läsare. Kul är dock att så fort du poppar en nya värden "fruktbomb" av bättre kvalitet så haglar kommentarerna och ofta en del hejarop från bloggosfären som spön i backen. Vågar "Franko" prova så vågar vi kommentera. Jmfr antal kommentarer på denna "fruktbomb" mot antalet kommentarer på många andra mer självklart frankofila inlägg. Jag gillar din blogg eftersom du oxå penetrerar länder, distrikt och viner som inte naturligt ligger som ditt första preferensval. Respect!

Frankofilen sa...

Fruktbomber som guilty pleasure, varför inte? Men visst är det kul att någon gång ibland prova sådant som man inte brukar dricka? Kul att Veraton föll i smaken. Ikväll har jag befunnit mig utanför zonen hela tiden - mängder av portugiser med allt från vita till röda åldringar till det modernaste moderna till riktiga geriatrikpatienter inklusive ett vin från 1800-talet. Många nya intryck att smälta tack vare Niklas J, skall försöka skriva ihop lite imorgon...

Claes sa...

En vecka har gått. Testade Veraton 06 ikväll. Inte alls samma fruktbomb som storebror(asyster?).

Bara en halv procent lägre alkoholhalt, men helt annorlunda framtoning på den sidan. Klart bättre integrering av procenten.

Snygg Grenache-doft, och smak. I själva verket tror jag att detta vin tilltalar mig mer. Inga heller några spår av den "Hola, jag kommer fråm Spanien"-doften. Däremot är vinmakarens australiska ursprung betydligt mer påtagligt här. Snyggt vin!

Och... massor med fnas i botten av glasen på slutet.

Jag ska nog handla några till.

Frankofilen sa...

Roligt att höra Claes, och tack så mycket för rapporten. De elegantare faten till Veraton, var det, ja. Att den är en hundring biligare gör ju inte heller ont om det är den man föredrar.