onsdag 13 augusti 2008

Sine Qua Non Syrah Atlantis Fe203 -1a


Ett recept på en trevlig vardagskväll i all enkelhet: bjud över en gammal kompis på hämtpizza, lite allmänt skitsnack och några glas vin. JW erbjuder sig generöst att ta med pizzavinet. Vi funderade på någon trevlig all-round box, men det är ju faktiskt roligare med riktigt flaskvin så den här amerikanaren fick duga...

Ok, jag skall sluta. Pizza och det här vinet en onsdagkväll är förstås så löjligt dekadent och hedonistiskt att man nästan förväntar sig att den nationella insatsstyrkan skall komma inflygandes genom fönstren i ett moln av tårgas. Att säga att våra förväntningar är höga kan vara årets underdrift. Vi har aldrig smakat någon SQN, men har läst så mycket positivt om Manfred Krankls garageviner att studieårens tegelstenar till kurslitteratur nästan bleknar i jämförelse. Vilken succé han har gjort! Och så är det förstås det där med poängen. Man kan säga vad man vill om både dem och Uncle Bobs smaklökar, men den här gången sitter James Suckling i samma kupé när han på sin blogg delar ut full pott och talar om "the essence of Syrah". Det perfekta vinet. Tusan vet om jag ens tror att något sådant existerar men visst finns det något kittlande med den där hundringen?

Sine Qua Non Syrah Atlantis Fe203 är gjort på 93% Syrah, 5% Grenache och 2% Viognier. Lång tid i mestadels franska fat, någonstans mellan 21 och 42 månader vad jag förstår. Utifrån rapporter på nätet beslutar vi oss för att korka upp i god tid redan på eftermiddagen. En första sniff och - puh - inga tecken på korkskada. Djup, mörk granatfärg med en tät kärna. Insidan av glaset blir alldeles rödfärgad när man snurrar. Vi närmar oss mynningen med spända leenden... Doften är stor, nästan smärtsamt intensiv där man efter några sniffar måste vila näsan. Helhetsintrycket känns fullständigt öppet och tillgängligt men ändå svalt utan stickiga alkoholångor. En komplex sammansättning av mörka bär med björnbär, svarta vinbär, körsbär, blåbär och hallon sprider ut sig över matbordet. Visst drar det hela åt det syltiga hållet, men det här är god sylt och god skit helt enkelt. Lakrits så klart, och en rejäl fatprägel som dock känns fullständigt integrerad i helheten och absolut inte för mycket. JW hittar lite köttiga toner som jag missar, däremot är vi överens om en komplex kryddighet med kanel. Snygg örtighet med inslag av tobak. Hmm, finns inte lite mossa och sous-bois också, åtminstone i det tomma glaset? Vi sniffar vidare och hittar fina blommiga toner som drar åt viol och parfym, definitivt inslag av spearmint och tuggummi. Vilket drag! Och vips så börjar vi surra om rock'n'roll, flanellskjortor och vampiga kalifornska blondiner med både tuggummi och parfym och vi måste höja volymen på J Mascis knarriga gitarrorgier på stereon. Patetiska män i begynnande medelålder, indeed...

Vi smakar och munnen fylls, verkligen fylls ända ut i minsta smaklök av vinet. Samtidigt är munkänslan ganska elegant med både fina läskande syror och en frukt som jag snarast skulle vilja karakterisera som sval. Här finns inget slappt, eldigt eller överextraherat, bara maffig mörkfrukt som visar klass. Eken ger ett lite krämigt intryck men känns precis som i doften välintegrerad och absolut inte för mycket. Och alla 15,3% alkohol är som bortrollade. Puts väck, bara. Det finns en liten välgörande tanninsträvhet, men sammantaget är intrycket silkigt. Eftersmaken är vansinnigt lång och fullproppad med småsalt mineralkaraktär. Smackande gott!

Wow, vilken härlig upplevelse. Tusen tack för den, JW! Fantastiskt gott. Vi kan förstås inte låta bli att diskutera huruvida det här är ett perfekt vin eller inte, och det är vi överens om att det inte är. Kan något vin egentligen vara det? Men det är absolut så att jag måste hala fram bland de högsta betyg jag någonsin delat ut, och då hamnar vi någonstans kring 95-strecket. Frågan är hur det blir med lagring - trots en rätt komplex doft och tillgänglighet känns det ganska primärt. Det vore underbart att smaka igen om några år, samtidigt som jag har full förståelse för Sucklings avrundning: " I don’t see any use in aging this wine... it’s just so amazing now."

PS. Läs också vad Nettare e Gioia tyckte, där dricks det SQN i parti och minut minsann. Oh, och Vintresserad. Och Winepunk. Halva vinbloggosfären var visst på den där Divine-provningen.

PPS. Vi smakade också på nysläppta 2004 Haut-Plantey, men det finns gränser för hur mycket man orkar blogga om. I kortversion en trevlig men inte uppseendeväckande Saint Emilion med fin typicitet och lite grispissig stallighet. Slank, läskande och tillgänglig. Absolut värd att köpa några flaskor av men så klart rejält i skuggan av kvällens huvudperson.

19 kommentarer:

anders wennerstrand sa...

Tyvärr inte i parti och minut, men två gånger samma år får man vara mer än nöjd med...

Så det var den här du viskade om i går, alltså. Stort tack för läsningen och grattis till upplevelsen. Ut i minsta smaklök är en utmärkt beskrivning av Krankls viner, silkigt också. Jesus, vilket tryck. Roligt att ägna en kväll åt i stället för att splittra uppmärksamheten med andra viner. Då finns det också, föga förvånande, en massa komponenter att nosa upp, ser jag.

Jag tror som du att några år till kan göra nytta - även om jag också förstår Suckling. Det känns lite som att den skjuter på allt som rör sig i dag, va? Mer komplexitet och lite mer trimmade muskler vore kul. Bara att säga åt JW att vänta lite med nästa ;-)

SQN till pizza kan vara värt lite svarta overaller och tårgas i köket. Ett problem, bara: Vad tar man fram när man vill splurga lite till hjortsteken i höst? Och vad är den perfekta matchningen? Capricciosa?

Finare Vinare sa...

När katten är borta.. J Mascis och M Krankl.. snacka om gräsänklingsblues ;-)

Henrik sa...

Medelålders, det verkar trots allt ha sina fördelar ...
Kul Frankofilen, jättekul att läsa.
Intressant att du som ägnade en hel kväll åt den inte var riktigt lika panegyrik-lyrisk som Nettare (no offence, Anders, ya know I love ya). Blott 95p, nu kommer Parkerpolisen snart iförd svart overall och tårgaspistol och för bort er.
I övrigt, som sagt, undrar om man skulle känna igen ett "perfekt vin" om man så hade det i flaskan och glaset framför sig? Vad skulle krävas?
Skulle man sitta och analysera sönder, säg en Leoville Las Cases 1996 och "bara" ge den 97p?
2001 Ch d'Yquem?
1985 DRC?
Jag prövar gärna ...

Frankofilen sa...

Visst finns det tryck men jag blev ändå lite förvånad över den elegans och svalare profil som vinet visar upp. Jag tyckter det har ganska trimmade muskler redan nu, och är absolut ingen slugger som slår ned allt som rör sig. Härlig balans med både syror och maskerad alkohol. Och den ekplanka jag var rädd att få i munnen var ju riktigt god och väl insjuken i helheten. Å andra sidan hade flaskan fått en hel del luft innan vi smakade. Hur länge var vinet luftat på Divines provning?

Till hjortsteken hade nog Haut-Plantey varit bra. Eller kanske någon all-round box? ;-)

SQN på andrahandsmarknanden ligger i en prisklass jag inte är bekväm med. Men visst vore det kul att stå på den där listan. $135 för nya Raven Syrah och Grenache låter ju frestande...

Frankofilen sa...

Henrik, min skala kanske bara går till 98? Ibland undrar man, och precis som du skulle jag gärna kalibrera mig för säkerhets skull med tex de där vinerna du nämner. 1947 Cheval Blanc och liknande går också bra ;-)

Men visst, det här är ett av de godaste viner jag har smakat, och 95-96 är ju ett skyhögt betyg inte många viner kommer eller skall komma upp i enligt min mening. Det är lätt att glömma det i den otroliga betygsinflation som finns här och där. Respect åt Tanzer som fortfarande håller emot och inte slänger ut 100-poängare åt alla håll. Och vad skiljer egentligen ett 96-poängsvin mot ett 95-poängs? Eller ett 97-poängs mot ett 96-poängs etc? Mest en illusion av exakthet som inte finns. Så vi kan väl säga att betyget blir absoluta toppen men inte riktigt perfekt. För att få alldeles full pott i min bok vill jag nog ha lite mer sekundäraromer. Kanske krävs speciella kringliggande faktorer som omgivning, tillfälle, sällskap etc också. Atlantis Syrah är lysande, men det känns fortfarande som att den nog faktiskt kan bli ett snäpp bättre med åren. Och vad skall man sätta då - 102 poäng?

Frankofilen sa...

Anders, capricciosa matchar nog perfekt. Liksom Cacciatora. Eller vilken annan pizza som helst egentligen. Eller vilken mat som helst. Eller utan mat. Ett skönt giftermål uppstod tillsammans med "Where you Been". Amerikanskt, egensinnigt, med bra drag. Garage! Rock'n'roll!

anders wennerstrand sa...

Ingen aning om luftningen i våras, jag får fråga vid tillfälle. Men det är tydligt att du fick ett lite slankare, mer samlat och mer nyanserat intryck. Så luft kan ha varit en faktor, men det finns så många andra. Jag får vänta på omprovningen...

Med dagens dollar hade man nog huggit på de där priserna, ja.

Håller med om varje ord när det gäller betygsinflationen. Det sista vi behöver är att 91 signalerar välgjort fredagsvin, och en liten extra gradering på toppen: 100+, 100++, 100+++ ...

Henrik, none taken whatsoever - men jag undrar om vi verkligen pratar om samma vin? Jag var snarare lite avvaktande i relation till förväntningarna. Däremot oundvikligen panegyrisk över två andra SQN i januari, men nu ska vi låta tråden få handla om rätt vin och rätt provare.

Ulf sa...

Nettare och go'are: Well, kanske inte +++ men väl decimaler! SQN på 99,7 kanske? ;-)

Claes sa...

Är det bara jag som hittar Pyrex i detta vin? För er som inte är bekanta med Pyrex kan jag berätta att det är ett insektsmedel med en frän doft av artificiella stickiga svartavinbär. Låter inget kul, men är i sanning komplext och lite farligt njutbart.

Jag har hittat det tidigare i några av hr Krankls Syrah-viner. Just for the Love of it t.ex. Dessutom i Guigals topp-Côte Rotier.

Kan det vara den lilla skvätten Viogner....?

I vilket fall. Detta är verkligen ett njutarvin att se fram emot nya kontakter med. Kan inte riktigt bestämma mig för när de ska ske dock.

Anonym sa...

har vinet ifråga funnits tillgänglligt i svedala?
/M

Henrik sa...

Sorry Franko för trådkapningen, och sorry Anders för förväxlingen.
Jag förväxlade dina två lyriska SQN med denna stridstjur.
Hur kommer det sig att Parkerpolisen inte har fört iväg dig till en kost på Castillo de Gredos och hårt bröd för länge sedan? :-)
Vad gäller betygsinflationen håller jag helt med, det räcker gott om volymknapparna går till tio. En betygsskala som går till 98p respekterar jag väsentligt mer än som går till fem plus utropstecken, solar och drunkningsövningar.
Men, det är ändå intressant, teorin om det perfekta vinet - finns det?
Jag tvivlar på att jag får smaka det, dessutom vid rätt läge då stämning och receptorer är på topp, men sökandet efter graalen är väl målet, va?

Frankofilen sa...

Claes - aldrig stött på Pyrex men lite artificiella svarta vinbär låter som något jag kanske kan hålla med om. Måste nog försöka provsniffa lite nångång...

M, Divine har fått hit och redan sålt sina flaskor gissar jag. Maila dem om du är intresserad av att försöka få tag på Raven-serien.

MMM sa...

Just detta vinet fanns att köpa på auktion i Köpenhamn för ett tag sen för c:a 700 DKK. Efter Bob's recension steg priset till över 2000 DKK över en natt... Vore kul att prova någon gång även om jag tvivlar att jag någonsin får tag på det.

Frankofilen sa...

Parker är ju verkligen som Kung Midas som redan påpekats.

Eclecticum sa...

VAD gjorde vinet i mun?
PopaG, fredan?

Frankofilen sa...

Ja, du kan ju gissa vad det gjorde i mun. Kändes gött. Passar på Popaganda av olika skäl, glömde ringa, men vi kan väl höras snart ändå...

Krug sa...

Ssåsom lätt amerikaniserad så måste jag säga att jag är barnsligt förtjust i herr och Fru Krankels viner. Jag minns det första jag provade, Midnight Oil, precis när det släpptes. Jag köpte 6 stycken och jag tror att jag klämde 4 flaskor under de första två månaderna. Likadant var det med Hollerin' M... Helt fantastisk Pinot vill jag minnas att den var när den släpptes.

Och det är just det här som är problemet med Sine Qua Nons viner, de är så in i helvete goda direkt när de släpps att de nästan är perfekta, vid lagring så ändras de naturligtvis och får fram andra mer subtila och eleganta toner (jaja, blablabla), men man mäter de alltid mot den där första, oerhört förföriska, flaskan man klämde.

Frankofilen sa...

Förföriskt, you bet. Har gått och tänkt på det här vinet senaste veckan. Kan nästan fortfarande känna smaken och munkänslan. Jag skulle inte ha någonting emot att dricka det igen, nu, på direkten och har i det här fallet full förståelse för barnarov...

Krug sa...

Ahh, broder! Välkommen till livet som Krankeltorsk! De andra pratar om tunga droger, det här är värre! Vår drog tillverkas i en fånigt liten kvantitet och är svårare att få tag på än heroin på nordpolen... Men det är det fan värt!