Jag gillar Château La Nerthe. Utan att vara extrema traditionalister - de har lägre andel Grenache än de flesta och använder nya barriques till knappt hälften av frukten - lyckas de oftast få till ganska eleganta rödfruktiga viner med stor ursprungstypicitet enligt min mening. Det är dessutom trevligt när ens favoriter återkommer i årgång efter årgång på monopolet. Ok, bara att hissa hyllningsflaggan, backa upp lastbilen och lägga ned ett par lådor i källaren med andra ord? Nja, vänta lite nu. Hur är det egentligen med prisvärdet så här efter semestern? Börjar inte den här standardcuvéen springa iväg i pris, trots att den svenska importören lyckats hålla det på så gott som samma nivå som på plats? Producenten har parkerat sig i ett rätt ambitiöst prisläge bara dryga €6 från Pégau. Och även om vinet brukar vara gott - är inte fyra flaskor Brunel Les Cailloux fler än tre La Nerthe? Som tur är medger den ganska rejäla volymen flaskor att man hinner smaka själv innan man måste bestämma sig.
2004 Château la Nerthe är ganska ljust blårött med en klar lite vattnig kant. Vinet är luftat några timmar och bjuder då på en aningens blyg men fin sydrhônsk doft av mosade jordgubbar, hallon och lite körsbär. Helheten drar mest åt det röda spektrat, men det finns en del mörkare toner i bakgrunden med både björnbär, lakrits och lite jord. Det här kommer säkert att bli härligt animaliskt med lite lagring. Faten känns redan snyggt integrerade, och under kvällen blir den örtiga garrigue-ton som funnits i bakgrunden mer framträdande. Munkänslan är elegant och slank med höga läskande syror som ger burgundiska associationer. Tyvärr får man även associationer till enklare Bourgogne av en viss gles vattnighet. Tanninerna märker man knappt av, men jag är ju ganska tanninresistent. I eftersmaken minglar örter, lakrits och mineraler och de hinner både hälsa och byta telefonnummer innan den klingar ut, men samtidigt måste man säga att smaken tyvärr inte lever upp till doften.
Jag blir lite oroad över att vinet inte visar mer hull i nuläget. Visst är slankheten och elegansen precis vad man förväntar sig från den här producenten men kan den där glesheten verkligen fylla ut sig med tiden? Och är inte helhetsintrycket aningen enkelt? När vi smakade nollettan i dess ungdom vill jag minnas en helt annan intensitet och kraft i frukten. Å andra sidan är vinet helt klart gott och gjort i en stil jag är väldigt svag för, och det ger förstås några pluspoäng. Så visst - vi hänger med ett tag till och lägger undan några flaskor. När man väl öppnar dem är de ju betalda sedan länge, men speciellt om man föredrar maffiga viner kan det vara värt att provsmaka först. Risken är att man vill ha mer än så här för nästan tre hundra spänn...
PS. Jag är utan kamera för tillfället så det blir en gammal bild jag hittade i datorn... ett visst gammalt slott sett från vägen från Orange...
PPS. Ni har väl inte missat att läsa vad Nettare e Gioia tyckte?
6 kommentarer:
Efter att ha läst Nettare e Gioias omdöme tänkte jag att det här är ett givet köp men nu blir jag lite tveksam...
Du har mail BTW.
/JW
Nja, så tveksam behöver man inte vara, vinet är absolut gott. Mer en reflektion att producenten har ganska aggressiv prissättning och att jag tycker att kvaliteten börjar få det svårare att hänga med, åtminstone i den här årgången. Jämför man med priser på plats kostar tex 2004 La Nerthe €27,50 medan 2005 Bosquet des Papes går på drygt €16, deras 2005 A la Gloire de Mon Grand Père €23 och 2005 Pégau €34. Skall man jämföra kvalitet hamnar La Nerthe ungefär på samma nivå eller strax efter Bosquets bascuvée i mitt tycke. Och det är långt upp till tex 2004 Santa Duc Hautes Garrigues i samma prisklass. Men huruvida man tycker man får full valuta för pengarna känner man bäst själv utifrån egen smak och plånbok. Jag köper några fler, men noterar att jag gärna vill smaka innan man handlar på sig i kommande årgångar. Vinet lär ju inte bli billigare. Köp en flaska själv och prova vetja - den här gången behöver man ju inte köpa grisen i säcken.
Trevligt slott, undras just var det kan ligga nånstans? Man får lust att boka en spontan-Ryan till Marseille och köra de där nio milen med en gång...
Just det, vinet var det ja! Det låter ändå rätt bra, nolltrean hade ju inte så mycket att bjuda på i doftväg, och någon fylligare kropp har La Nerthe aldrig haft. Balansen doft-smak brukar ju fixa sig med tiden. Vill minnas att den fantastiska 2000 inte imponerade så jättemycket på oss i början. Vi kanske skulle öppna en ändå, för diskussionens skull...
Visst är La Nerthe lite åt det dyra hållet. Fler jämförelser: Clos du Mont Olivet för €15,50 eller Pierre Usseglio €19...
Men om vi ur minnet jämför drygt sjuårig 2000 La Nerthe med sjuårig 1998 Bosquet de Papes är det ingen tvekan om att La Nerthe har större finess och elegans i både bouquet och smak...
Det är säkert så, att den tar sig med tiden. Och visst placerar även jag La Nerthe högre upp i den generella hierarkin än Bosquets bascuvée, jämförelsen gällde enbart årgång 2005 av den senare som var den första årgången jag smakade från den producenten.
Alltid intressant att höra vad ni tycker, men så värst mycket kontrovers finns väl egentligen inte. Både Anders och jag gillar vinet och att det kommer att vara godare om några år känns kassaskåpssäkert. Men det finns ju mycket att spendera sina pengar på, och även om jag behåller det gula kortet i fickan blir det lite extra uppsikt för framtida tacklingar.
La Nerthe tillhör även ett av mina favoriterviner från Ch9dPape, har tidigare druckit 01:an och 02:an med stor behållning men hade ändå lite funderingar kring 04:an då jag fick för mig att den blivit lite dyr i jämförelse med tidigare årgångar. Nu får jag nog ta och köpa mig ett par flaskor i alla fall, en att dricka och en spara inför bättre tider.
Magnus
Skicka en kommentar