Visst är det roligt när man blir positivt överraskad? Jag har ingen som helst koll på det här vinet och heller inga större förväntningar på regionen det kommer ifrån. Det sista kan å andra sidan handla mycket om fördomsfull okunskap; vi har inte druckit så värst mycket Montepulciano d'Abruzzo förutom några Umani Ronchi-flaskor för flera år sedan. Ikväll bjuds jag på vinet till en kantarellrisotto. Tät, blåröd färg. Stor, ganska modern doft med allehanda mörka bär inklusive körsbär och en tydlig fatprägel med kaffe, mörk choklad och vanilj. Dessutom ett rejält stopp piptobak, en örtighet som i det närmaste drar åt garrigue-hållet, och kanske en gnutta pepprighet också. Fin, tät munkänsla med maffig mörkfrukt och fina syror även om de nog är lite lägre än i många andra italienska viner. Behaglig ungdomlig kärnig eftersmak med fin chokladig längd och en liten men angenäm strävhet. Vinet känns ganska modernt och har nog sett en del ny ek men har absolut inte tappat sin fräschhet. Jättegott till maten och säkert härligt till pizza. Det här måste vi nog köpa några flaskor av!
9 kommentarer:
Ahh, det är alltså dags att baka pizza igen!! Lustigt med detta vin att årgångarnas kvalitet tycks vara spegelvänd mot exempelvis toscana. Nolltrean var bra, medan nollfyran var kärv och svårdrucken. Och vips kommer nollfemman och är uppenbarligen god. Vi fasar redan för nollsexan ;-)
Prova gärna, jag blev som sagt mycket positivt överraskad. Den var fantastiskt mycket godare än den 2005 Monti Garbi Ripasso som också serverades. Den senare lyckades med konststycket att vara både sliskigt godistonad, ryggradslös med slapp frukt och dessutom ha lite gröna inslag av rotfrukter. Farnesen framstod som ett under av komplexitet och struktur i sammanhanget. Visst finns lite charmigt italienskt kärnigt motstånd, men helhetsintrycket är ändå rätt så modernt och klart tillgängligt. Absolut inte kärv och svårdrucken.
Haha... du är något på spåren, kanske rent av receptet på en storsäljare - för Monte Garbi är ju en hit, unisont sönderkramad av kritiker och publik! 1. sötgodis 2. slapp struktur 3. rotfrukter och sköna gröna rum. Tappa upp det på box istället för flaska och lyckan är gjord. Tusen marknadsanalyser har visat att svenskar avskyr sträva viner men gärna kör med etanol i tanken....
Jo, jag har också sett alla hyllningar till Monti Garbi, Jack Jakobsson på BKWine gick ju i spinn så sent som i juni. Jag har aldrig varit superförtjust i det vinet i tidigare årgångar, men brukar sällan älska vare sig Amarone eller Ripasso. Kanske var 2005 i Veneto mer "Toscanskt" än längre ned i Montepulciano? Eller så var det bara att bytet från Farnese var en sådan chock, och att Monti Garbi med sin profil passar bäst utan mat. Jag drack bara ett glas och återgick sedan till Farnese, kanske är jag onödigt hård. Vore nästan roligare om ni provade Monti Garbi ;-)
Akta er, den kanske kommer blint när ni minst anar det ;-)
Vi har faktiskt druckit vinet när vi blivit bjudna. Tror dock att det var nollfyran, för ett år sen eller så... och det var väl inte så dumt, kanske särskilt bra till parmesan eller annan hårdost. Men precis som ni, så dricker vi sällan amarone/ripasso. Därför finns ju inte så stort behov av att testa det...
Om du gillade Farnese så kan jag rekommendera Oinos Colline Teramane som var en nyhet i juni. Passar kanske inte till pizza, men lämnar en inte oberörd. Själv var jag kluven första dagen, men dag två blev jag positivt överraskad(se mer på bloggen) Möjligen en appealtion att hålla ögonen på framöver.
Jo, jag läste vad du skrev om Oinos. Och några varningsklockor började ringa - storslagna ambitioner, modern stil, lång tid i barriques. Och så dina associationer till ekplanka och Amarone på det. Men visst, jag har som sagt ingen som helst koll på appellationen så man kanske skulle testa.
Jag är inte heller någon stor anhängare av Amarone, inte heller av för mycket ny ek. Och som jag skrev så var jag inte så förtjust första dagen efter att ha provar Oinos. Det var helt enkelt för mycket. Men dag två uppvisade vinet en mycket bra sida. Så jag går fortfarnde och lurar på att köpa några flaskor och låta dem ligga 5-6 år.
Håller med er om att det är ett sällsynt bra vin, för pengen. 2003'an tyckte jag var ett av det årets bästa släpp för under hundringen. Det är uppenbarligen på plats att testa 05'an efter 04'ans steg nedåt på kvalitetsstegen...
Skicka en kommentar