söndag 6 september 2009

Judgment of Lidingö 2009

Upplägget är förstås inte så originellt, det har gjorts flera gånger förut, men tanken på att blint få sitta och gissa på Bordeaux eller Napa gissar jag får de flesta vinälskare att börja salivera. Om man som jag dessutom placerar cabernetblandningar från dessa regioner i det absoluta toppskiktet i den egna smakpyramiden så är det lika bra att ta med sig haklapp till provningen. Efter några inlägg i en kommentarstråd, en maillista, och organisationsförmåga av rent preussiska mått från Vintresserad sitter vi slutligen där - tretton vingalningar i en källare på Lidingö en solig eftermiddag. Höstterminen börjar bra får man säga...

Men först behövs såklart något att mjuka upp smaklökarna med. Claes bjuder på ett mörkt gyllene vin där redan färgen skvallrar om ålder. Doften är oxiderad med bokna äpplen, nötter, honung och nougat. Smaken går i samma fotspår med äppelskrutt, knäck och mineraler där avslutningen drar åt sherry. Moussen är mjuk och geriatrisk. De samlade gissningarna går åt champagne från sjuttiotalet, och visst är det så. Den exakta åldern är inte känd, men troligen har denna NV Ayala legat sedan tidigt sjuttiotal. Vilket nog är åtminstone tio-tjugo år för länge för min smak, men det var intressant att få prova.

Även Niklas bjuder på uppvärmning och häller en magnum blint. Det halmgula vinet bjuder på en lite rökig doft av nötter, blommor och ganska fet tropisk gulfrukt. Smaken är rund och bred med rätt markerad fatbehandling som dock smälter in bra i helheten. Fin mineralitet bland popcornen och vaniljen, och så lite värme i slutet. Gott, och det var skönt att höra att jag inte var den enda som trodde att vi hade anlänt till Californien. Vinet är dock slovenskt; det här är mitt första smakprov av 2000 Simcic Chardonnay Réserve.



Första ronden

Stämningen stiger när vi häller första flighten, den unga. Var och en känner bara till vilket vin man själv bidragit med, annars är det blint. Tre fransoser och tre jänkare i slumpvis ordning. Uppgiften är att bestämma ursprunget på de olika vinerna, men eftersom det handlar om en lekfull tävling gör var och en även en rangordning utifrån vilket vin man tycker mest om.

Vin nr 1 står som en strut ur glaset, och har så oblygt förförisk frukt med renaste crème de cassis och plommon att det från första sniffen aldrig är någon tvekan om varifrån vinet kommer. Napa på riktigt hedonistiskt humör! Skön cabernetkaraktär med snygga tobakstoner och lite mint, och så rejält med fat med lakrits och kokos. Smaken är bred och rund utan att kantra över i det slappa och tyngande. Härligt drag i munnen med finfina tanniner under all frukten. Lång, god avslutning med lite värme men utan hetta. Svingott, och såklart en jänkare.

Facit: 2004 Beringer Cabernet Sauvignon Private Reserve. Ser man på - vinet som satte igång kedjan av mail som lett oss hit ikväll. Samma fina intryck som sist, och jag ser att mina noteringar är i stort sett identiska. Ett av de viner som vann mest på luft, och en av de verkliga favoriterna i den här flighten. Plats två för mig, gruppens trea.



Vin nr 2 bjuder på mer jord än föregående, även om här också finns cassis, tobak och lite rökiga fat. Stilen är stramare, med ett svalare helhetsintryck och högre syror som faktiskt känns ganska skarpa och ointegrerade, lite utanpå. Här finns en del finkalibriga tanniner, men vinet känns ändå rätt mjukt i munnen. Efter hand blir vinet mindre och mindre tilltalande med mer grönhet. Rätt mycket gräddkola i eftersmaken som drar ned intrycken ytterligare. Jag vacklar lite och funderar på Bordeaux men bestämmer mig till slut för Napa. Ingen aning om vilken producent.

Facit: 2002 Mayacamas Cabernet Sauvignon. Gammaldags cabbe från Mount Veeder. Den här flaskan har jag hållt i flera gånger och funderat på att köpa. Efter den här upplevelsen blir det pass. Vinet stack ut i den bemärkelsen att det var det vin jag tyckte överlägset minst om, och det hamnade även på gruppens sistaplats. Michel som provat ett flertal årgångar menar att vinet ofta beter sig så här som ungt, och att det behöver mer tid. En kul detalj är att årgång 1971 av det här vinet var med i Paris 1976.



Det första jag skriver i blocket efter att ha sniffat på vin nr 3 är bordeaux! Bordeaux så in i bängen till och med, här finns det mesta. Stall, jord, svarta vinbär, ceder och tobak. En riktigt klassisk nos som är rätt så underbar. Smaken är mineralisk, fin och slank med läskande höga syror och härlig struktur. Salmiak och lite grön paprika i svansen. I love it! Go France!

Facit: 2001 Château Pontet-Canet. Pauillac, så klart. Bronsplats för mig, gruppens tvåa.



Vin nr 4 visar sig vara stenkorkad. Spridda suckar hörs när folien åker av en flaska 2004 Cos d'Estournel. Niklas kommer dock till undsättning och korkar upp en källarsval flaska som snabbt vecklar ut sig i glasen med massor av gödsel, bondgård, stall och allmän merde. Salmiak och svarta vinbär följer efter, tillsammans med blyerts och så en hel del gröna inslag. Smaken är slank och klassisk, rätt mycket struktur men går helt klart att dricka nu. Fast är inte vinet ovanligt grönt? Och mitten är kanske inte direkt gles, men visst är midjan väldigt smal? Efter hand blir vinet mer och mer vresigt och ogint, frukten känns inte helt mogen. Det är fortfarande riktigt gott, men konkurrensen är rätt hård i den här flighten som synes. Bordeaux såklart, möjligen en Gruaud Larose från ett svagare år?

Facit: 2002 Château Palmer. Se där. Den svaga årgången slår tyvärr igenom, men här finns samtidigt så många klassiska bordeauxatttribut att det räcker till en fjärdeplats både för mig och gruppen.



Vin nr 5 är kanske det som sticker ut mest i det här gänget med sina inslag av mörkfrukt parad med persika på en bakgrund av gröna inslag med gräs, tobak och vinbärsblad. Smaken är bred, frukten stunsig, strukturen rätt inbjudande med mjuka men många tanniner. Bra längd med pepprig svans. Fin balans. Lite skum, men helt klart en jänkare. Kan det vara min Forman?

Facit: 2005 Forman Cabernet Sauvignon. Det här vinet splittrade gruppen med röster på såväl sista som första plats. Personligen gillade jag vinet skarpt, och ser fram mot övriga flaskor i framtiden, men i det här gänget blev det ändå en femteplats.



Vin nr 6 har en riktigt härlig doft med cassis, plommon och järn tillsammans med jord, mynta och en gnäggning från stallet. Smaken är flightens godaste med snygg, tät frukt i ett välbalanserat skelett av makalöst fina tanniner. Härligt lång eftersmak, underbar balans. Bra årgång, bra vin, bra bordeaux.

Facit: 2000 Château Le Bon Pasteur. Både min och gruppens överlägsna favorit. Och det kunde man väl ge sig den på att Michel Rolland skulle svepa in och dra det längsta strået. Bra jobbat.



Och därmed var resultaten från Lidingöjuryns unga flight klara:
1. 2000 Ch Le Bon Pasteur

2. 2001 Ch Pontet-Canet

3. 2004 Beringer CS Private Reserve

4. 2002 Ch Palmer

5. 2005 Forman CS

6. 2002 Mayacamas CS.


Som synes en tung fransk seger i första ronden, men kvällen är ung...

Medan Henrik pysslar om grytorna plockar Michel fram ett bonusvin som vi dricker i väntan på maten. Mina anteckningar är ganska sporadiska, men jag minns en fin, intensiv doft med cassis och lakrits, välintegrerade fat med vanilj och fudge, och så en del gröna inslag som absolut inte stör. Tät, fin smak med bra koncentration och rikligt med mineraler. Fast samtidigt rätt syrligt, där de vassa syrorna känns aningen artificiella? Nej då, de är naturliga försäkrar Michel. Gott hur som helst, och visst är det en Napa?
Facit: 1999 Frog's Leap Rutherford Cabernet Sauvignon. Den väl tilltagna andelen Cabernet Franc kanske förklarar grönheten.



På tallrikarna får vi helstekt lammytterfilé med haricots verts, potatisgratäng och saffransabayonne. I glasen är det dags för flight två, den äldre.

Andra ronden

I vin nr 1 sticker tyvärr trikloranisolen fram sitt fula tryne igen. De svider till i hjärtat när jag ser en 2000 Pahlmeyer befrias från sin maskering; det vinet hade jag älskat att få smaka. Michel har dock en extraflaska på lut och i näsorna får vi ordentligt med mognadstoner av mossa, svamp och bränt socker. Frukten har en lätt torkad karaktär, även om munkänslan inte alls är utan fräschör. Snarare rätt sträv fortfarande och riktigt syrlig med järnsfilsspån i slutet. En lite ålderstigen Napa?

Facit: 1984 Dunn Vineyards Napa Valley Cabernet Sauvignon. Åh så kul med ett äldre vin från den egensinnige Randy Dunn! Diskussion utbröt om huruvida vinet var för ungt eller gammalt. Flera personer, inklusive Michel som garanterat har koll, menade att det har framtiden för sig. Min känsla var snarare att det är på väg ner från en topp där jag personligen nog hade gillat det bättre. Intressant, men överlägset sist i flighten i mitt tycke, och även i gruppen som helhet.



Vin nr 2 ger också det en del mognadstoner med farin och karamelliserat socker, men också en hel del järn, svarta vinbär, tobak och kafferost. Dessutom lite känsla av källarunknad och murket trävirke. I munnen får man snygg, typisk cabernetkaraktär med salmiak och jord. Rätt rund munkänsla men ändå läskande fräschhet och mjuka, avrundade tanniner. Det här är riktigt bra skit, jag älskar det! Underbart god, mogen Bordeaux. Skall vi säga vänstra stranden till en början?

Facit: 1990 Château Léoville-Barton. Härligt! Det räcker till en andraplats både hos mig och gruppen, och det beror bara på de häxkonster glas nummer fem bjuder på. På egen hand utan jämförelser kunde jag sitta en hel kväll med ett glas av det här.



Vin nr 3 har en fin renhet i den cassistonade frukten, tillsammans med köttbuljong, rostigt järn, jord och tobak/grön paprika. Inget fel på cabernetkaraktären här inte. Smaken har bra tryck, men kanske lite varm känsla och syrorna är åt det låga hållet. God hur som helst, och säkert en jänkare?

Facit: 1987 Silverado Vineyards Napa Valley Cabernet Sauvignon. Helt okänd producent för mig, men terroiristen i mig gläds över att åtminstone en del av druvorna kommer från ett ställe som heter Disney Vineyard ;-)
Det är hugget som stucket mellan det här vinet och nästa om plats tre och fyra, gruppen kom fram till en fjärdeplats.



Vin nr 4 har en lite udda doft, med massor av maraschinokörsbär, bittermandel och eneträ, ja rent av amarettolikör. Rejält med sötfruktighet, nästan lite portvibbar. Smaken är fruktig och spänstig och mycket bättre än doften även om här också finns lite likörkänsla. Riktigt lång eftersmak med en hel del power, tyvärr också lite hetta. På gränsen till att vara för mycket, men klarar balansen precis. Helt klart en jänkare.

Facit: 1994 Spottswoode Cabernet Sauvignon. Mitt första smakprov från den här producenten, jag hoppas det blir fler i framtiden. Rätt häftig men inte alldeles mitt i prick. Michel som tagit med flaskan tycker inte riktigt den beter sig som väntat, brukar vara bättre. Plats fyra för mig, plats tre för gruppen.



Vin nr 5 är alldeles underbart! Redan en sniff får alla klockor att ringa. Riktigt ädel doft med inslag av stall, järn och blyertspenna, och så en komplex kryddighet. Fin, ren svartvinbärsfrukt, helt enkelt så underbart jäkla bordeaux! Smaken är slank och fin, samtidigt som här finns massor av kraft och vitalitet. Riktigt härligt tryck, klockren struktur, fräschhet, ja här finns det mesta man vill ha. Fantastiskt! Kvällens godaste vin i mitt tycke. Stor Bordeaux.

Facit: 1986 Château Talbot. Oj så gott! Varför kan inte Talbot göra sådana här viner nuförtiden? Min och gruppens solklara etta.



Vin nr 6 har en viss solskenskänsla i frukten som initialt får mig att skriva Californien, men efter hand tittar de mer klassiska franska dragen fram och bjuder på rätt traditionell känsla ändå, med lite rödlätt frukt med halloninslag och en snygg, integrerad fatkaraktär med lakrits. Jord och tobak spär på den franska känslan. Smaken är ganska bred med hyfsat respektingivande, fortfarande ettriga taniner. Rätt sträv och syrlig men ändå riktigt god. Fast det är förstås jäkligt otacksamt att komma efter glas fem. Jag ropar Bordeaux på det här.

Facit: 1995 Château Lynch Bages. Också ett slott det alltid är roligt att smaka. Jag tycker att Håkan, som har ett stort bordeauxhjärta och dessutom har tagit med vinet, kanske är onödigt hård i sin dom. Det här är riktigt gott. Men visst var det ännu bättre några timmar senare. Plats fem både för mig och gruppen.



Lidingöjuryns sammanfattning av rond två:
1. 1986 Ch Talbot
2. 1990 Ch Léoville Barton

3. 1994 Spottswoode CS
4. 1987 Silverado Vineyards Napa Valley CS
5. 1995 Ch Lynch Bages

6. 1984 Dunn Vineyards Napa Valley CS


Kommentar: Återigen en tung seger för grodätarna. Vive la France! Ordningen återställd, vem skickar ett pressmeddelande till Steven Spurrier? ;-)

Skämt å sido - det viktigaste är såklart inte rangordningen, utan den glädje, gemenskap och generositet som finns runt ett sådant här bord. Nivån var riktigt hög, och skulle man göra om det här med andra viner skulle kanske jänkarna hamna på topp. Och det är rätt oslagbara lärdomspengar att få smaka sådana här uppställningar. Att döma av en del kommentarer tror jag det var fler än en deltagare som upptäckte att de där californierna nog ligger närmare hjärtat än man kanske velat tro. För egen del noterar jag att det den här kvällen var lättare än jag hade fruktat att skilja fransoserna från jänkarna, även i den äldre flighten. På ett sätt är det väl tur - amerikanarna gör sin grej och fransmännen sin. Ett vin som 2004 Beringer PR skulle man väl aldrig missta för en Bordeaux i nuläget, men det gör den ju inte mindre god. Det går utmärkt att gilla båda lagen.

Efter provningen hade jag tagit med lite ostar, och Niklas trollade fram två blinda flaskor. Det var rätt kul att byta karaktär efter en kväll med bordeauxblandningar. 2006 Rapet & fils Corton bjöd på fin rödlätt pinotfrukt med både pinotkrydda och örtighet. Slank, sval smak som dock var lite snopet kort. Den i alla avseenden större 2002 Pousse d'Or Corton Clos du Roi var klart bättre, längre och fylligare med lite kryddig känsla av stjälkar. Jättebra!



Och givetvis fick vi inte lämna källaren innan vi fått lite madeira innanför västarna. Här var den från 1906, nötig och klistrig med både fikon och kakaopulver. Förstås en makalös upplevelse att smaka ett så gammalt vin, men vid det laget hade jag stoppat undan anteckningsblocket, och jag gissar att ni snart kan läsa utförliga noteringar om det vinet på någon annan blogg ;-)

Ett stort tack till alla inblandade!

PS. Fler åsikter finns här, här och här.

13 kommentarer:

Ulrik sa...

Tur man kan få läsa så utförliga anteckningar när man nu satt på en flight, och missade både detta och Zlatan.

Winepunker sa...

Snabbt jobbat med inlägget! Kul var det, och fan vad bra Talbot var.

Finare Vinare sa...

Härlig läsning, Franko! Gamla världen fick lite välbehövlig återupprättelse till slut.

Håkan sa...

Tja, inte är jag så hård, det är väl mer en besvikelse att 95orna aldrig riktigt verkar ta sig ut ur flaskan, de sitter kvar därinne som en eremitkräfta. Efter 7 timmar i karaffen är det dock riktigt bra, kanske var jag väl hård mot det vid dekantering, ibland kan det nästan har varit en nackdel att har provat ett vin vid ett flertal gånger (sist dekanterade jag inte alls och det var inte heller bra). Och skall jag vara ärlig är Lynch B en av de mer tillgängliga 95orna, jämför med Ducru B tex som fortfarande är en best.
Annars håller jag med om det mesta, tyckte vi var väldigt eniga trots allt. Mycket mer eniga än jag initialt trodde.

anders wennerstrand sa...

Men åååhh! Nästa gång väljer jag datum.

Fin läsning, goda viner, och så trevligt folk på det. Synd att inte Spottswoode gjorde bättre ifrån sig; jag älskar det vinet, och just 1994 stod upp med ansiktet i behåll mot själva Harlan häromsistens. Och Talbot är lustigt - några stjärnstoppårgångar, och en massa medelmåttigheter däremellan.

Gabriel sa...

Grym läsning, men var är poängen? jag måste ha poäng annars blir jag helt förvirrad. I need the points, man!

Frankofilen sa...

Håkan - jag försöker gärna locka ut fler eremitkräftor nån gång. Lite Ducru-tanniner skall man väl tåla ;-)

Anders - 1994 Spottswoode hade kanske vunnit på att provats med etiketten i fokus den här kvällen? Den var absolut inte dålig, men kanske inte helt representativ heller.

Gabriel - ledsen, här kommer poängen: 89,90,91,92,93,94. Jag hade nog med att försöka rangordna godsakerna... rätt bra och jämn nivå får man säga.

Henrik sa...

Först som sist, gigantiskt tack till alla inblandade - har inte haft så kul sedan grisen konfirmerades eller hur det nu var.
Jag fick alltså pröva en elituppställning Calis och Bdx, blev bjuden på en grym portugis som kockens vin, en slovensk chard, en grym Pousse D'or som gick rakt till hjärtat utan att passera hjärnan, jag fick pröva en Ayala från 70-talet som doftade over the hill, men smakade helt annorlunda och så fick jag smaka en Madeira som skördades innan salig mormor föddes.
Och fy fan vad bra Talbot var, och Beringer PR och Leoville B och ...
Och det var enormt kul att träffa er alla.
Stor kväll, stora upplevelser.

konjären sa...

Tyvärr en kväll man gärna varit med och delat, men plikten framför allt och det där... Roligt att frankrike visade sig från sin bästa sida. Min erfarenhet av californien är visserligen begränsad, men hittills toppar bordeaux min lista. Tack för läsningen!

Laffen sa...

Åhh...blir avis - Talbot 86 är ett av mina favoritviner alla kategorier. Tyvärr inga flaskor kvar... Och visst är det skumt att slottet inte levererar bättre saker nuförtiden...

/Laffen

anders.wennerstrand sa...

Fast den har varit som bäst blint...

Nå, konkurrensen här var ju onekligen skaplig. För övrigt pratade jag med managern på Silverado på Kaliforniendagen på Operaterrassen i våras och fick på stående fot löfte om att bo i en liten bondstuga på egendomen i juni. Minns inte riktigt varför det inte blev så, men då hade du i alla fall fått mer info om egendomen. Nu minns jag mest en god, skapligt klassisk Napacab och en oväntad god och ren SB.

Lena sa...

Jag läser en härlig provning med ett utomordentligt snyggt protokoll. Lite synd men kanske inte alldeles oväntat att bx vinner så överlägset, för visst vore det roligt om det gick att finna lika goda viner på andra platser.
Själv ser jag fram emot att återuppleva Simcic Pinot Noir som jag plockade på mig i somras efter att helt ha bedårats av några glas tillsammans med en perfekt kalvkotlett i ljubljana. var det vinet, köttet eller kvällen?

Frankofilen sa...

Lena, av Simcics chardonnay att döma kan nog deras PN vara en finfin upplevelse. Skriv gärna en rad om hur den smakade på hemmaplan.