torsdag 3 juni 2010

Lunch med Renzo Alutto


Tryffelsvinen bjuder in till lunch med Renzo Alutto från Ca' du Rabajà och ser samtidigt till att hälla några nyheter ur sortimentet. För en gångs skull passar mitt schema, så här sitter man med klippande ögon då kroppen är inställd på New York-tid och envisas med att tro att klockan är sex på morgonen. Å andra sidan känns en sittande provning som ett skönt sätt att komma ur jet laggen...

Renzo visar sig vara rena energikicken när han på smattrande engelska berättar hur familjen länge levererat druvor till Produttori del Barbaresco. När pappa Giuvanin efter femtio års odlande lämnade över ansvaret häromåret passade Renzo på att börja göra vin under egen etikett. Till sin hjälp har han Dante Scaglione som tills nyligen varit vinmakare hos Bruno Giacosa. Målsättningen är att göra viner där både druvkaraktär och läge skiner igenom, samtidigt som man speciellt strävar efter drickbarhet. Renzo berättar att det värsta han vet är tunga, ekiga viner som är som en måltid i sig. Han vill göra viner som får konsumenterna att sträcka sig efter ett glas till, alltså använder han ingen rostad ek, även om det så vitt jag begrep kunde smyga sig in ett och annat femhundralitersfat bland de större botti.

I portföljen ingår både Arneis, Dolcetto och Barbera, men det är förstås nebbiolovinerna som är juvelerna i kronan, speciellt Barbaresco Rabaja med druvor hämtade från den del av crun som gränsar till Asili och som av många anses vara den finaste. Från och med årets skörd kommer man för övrigt även att göra en Barbaresco Pora. Framför oss på borden står sex viner, och snart även en rejält tilltagen tallrik med charkuterier och ostar som ger en perfekt inflygning till de här unga vinerna...

2009 Merrigiare Langhe Arneis buteljerades för två veckor sedan och har en nyjäst, nästan esterlik doft med inslag av päron och burkpersika inramade av en liten blommighet. Smaken har rondör med låga syror där avslutningen rymmer både lite fruktsötma och en skvätt alkohol. En dutt mineralitet hamnar dock på pluskontot. Trots ett vingårdläge i östlig riktning, kallmaceration, jäsning vid låg temperatur och blockerad malolaktisk jäsning blir helheten lite för platt och klumpig utan riktig fräschör. Vinet har tyvärr inte alls de karakteristika jag söker. Andra runt bordet lät mer positiva. 804 kr för ett sexpack. (84-85?)

2008 Dolcetto d'Alba har en urtypisk doft av körsbär, lakrits och en gnutta mandel. Smakens kärniga frukt har ett aningen modernt anslag, men här finns också en rent skolboksmässig matvänlig bitterhet och ett lakrits- och chokladtonat slut. Syrorna är kanske inte direkt skyhöga, men vinet beter sig precis som en dolcetto skall. Gott och okomplicerat, och det smakar riktigt bra till salamin. 798 kr för ett sexpack. (86)

2007 Barbera d'Alba "Bricco di Nessuno" är en monsterbarbera med mängder av likörtonad mörkfrukt med inslag av hallon och körsbär tillsammans med choklad, kokos och lite volatila inslag på toppen. Smaken är flirtig och framfusig med yppig frukt, men ändå med bra balans och en känsla av fräschhet trots att alkoholen uppges ligga på 15%. Eftersmaken är lång med choklad och mineralkaraktär. Inte den mest klassiska Barbera man någonsin smakat, men det är svårt att värja sig mot charmen. Borde sitta som en smäck till grillat i sommar. 1134 kr för sex flaskor (89).

2007 Langhe Nebbiolo "Uno" har en blyg doft som inte riktigt tycks vilja komma loss i det lilla provningsglaset. Sakta kryper lite körsbär fram, tillsammans med salmiak/Lakrisal och en försiktig blomma. Smaken däremot känns rätt fruktdriven åt det moderna hållet och avslutar ganska brett med en påtaglig känsla av fruktsötma som hade behövt högre syror för att riktigt hålla balansen. Nja, inte dåligt men inte heller mitt i prick för mig. 1134 kr för sex flaskor (86-87)

2007 Barbaresco Classico är bättre. Här får man mörk nebbafrukt tillsammans med en rejäl dos lakrits och så tobak och pinje. Dessutom lite fatkaraktär med kokos och Renzo berättar att det nog beror på att man använt nya botti. Smaken är precis som hos de andra vinerna ordentligt fruktig, men syrorna är bättre än i föregående vin liksom strukturen. Avslutningen bjuder på lakrits och en gnutta bitterhet, och så en släng av fruktsötma även om vinet sannolikt är helt torrt. Gott. Lanseras i augustisläppet, 285 kr. (89-90)

2007 Barbaresco Rabaja är inte förvånande flightens vin. Doften har en annan bredd och djup än hos de andra vinerna, även om man känner igen profilen med mörkfrukt och lakrits. Men här får man dessutom några violer på köpet, och på toppen dansar lite rödfruktiga drag av jordgubbar med en gnutta nagellack. Smaken har bra tryck med fin koncentration av munfyllande likörfrukt och stadiga tanniner som hänger kvar när den långa eftersmaken klingat ut. Det här vinet borde väl egentligen få några år på rygg, men det smakar riktigt gott till osten och charkuterierna redan nu. Lanseras i augustisläppet, 375 kr. (91-92)

Sammantaget tycker jag vinerna karakteriseras av en smått modern, tillgänglig fruktprofil utan att man tullat på ursprungskänsla. Syrorna är inte de högsta man stött på i Piemonte, men balansen finns där med kanske något undantag. Det blir spännande att se vad som månde bliva när team Alutto-Scaglione fått upp ångan ordentligt med kommande årgångar.



Tryffelsvinen har också bökat fram en del nyss anlända eller kommande nyheter. Ur augustisläppet väljer jag helst:

2008 Domaine Pinson Chablis Grand Cru "Les Clos" som i nuläget är galet ung med en diskret, stenig chardonnayton med gröna äpplen, men samtidigt med en bergfast, oförlöst struktur med massor av mineraler och citrusfriskhet. Blir sannolikt lysande med några år på rygg. 359 kr (91-92+)

2004 Ciacci Piccolomini Brunello di Montalcino "Pianrosso" som har en klassisk nos av kryddiga, chokladiga fat tilllsammans med pinjebarr och smått likörtonad körbärs- och plommonfrukt. I munnen får man ett ungt, fullmatat vin med moreller, choklad och mintiga fat uppbackade av en rejäl tanninstruktur. Fortfarande ungt, men sannolikt en riktigt skön Brunello i vardande. 399 kr (92+)

2007 Ciacci Piccolomini Rosso di Montalcino känns däremot mer lämpad för konsumtion nu i okomplicerad, körsbärtonad, blommig, omisskännlig italiensk stil. 169 kr. (88)

Pass blir det däremot på hyllade 2007 Paitin Barbera d'Alba Campolive (övererekad, eneträ/rökighet och fattanniner i en Barbera!?) liksom 2005 Piccolomini Brunello di Montalcino (allt för märkt av årgången, gles).

Tack för en trevlig provning!

PS En mer välskriven sammanfattning här.

1 kommentar:

vinotinto sa...

Trevligt att råkas!

Finare vinare var nog först, följt av herrn och därefter mig själv vad gäller noter om provningen även om du hann med allt - lägger upp det hela lite pö om pö - men det verkar som att vi kom fram till liknande slutsatser av vinerna.

Mvh

Magnus Reuterdahl