söndag 13 februari 2011

2009 Melville Syrah Estate Verna's


Som signatur P. konstaterade häromsistens; man behöver dem båda - käftsmällarna och lättviktarna. Det är nog det som gör vinvärlden så underbar. Skira bottilagrade traditionalister ena dagen och maffigare jänkare den andra. Fast på senare tiden tycks det vara käftsmällarna som lockar mig mer. Kanske har det med vintern att göra, eller så är det bara ytterligare en krök på den långa smakresan man förhoppningsvis aldrig blir färdig med. Efter att tidigare fått käftsmällsbehovet uppfyllt av företrädesvis viner från södra Rhônedalen börjar nu den i källaren så eftersatta vinkontinenten Australien locka en aning (allt är relativt), och det känns spännande att fortsätta utforska den amerikanska stillahavskusten.

Vi avslutar helgen med att prova den i BS ganska nyligen upplagda 2009 Melville Syrah Verna's som har en ung, ganska ljus, helt transparent blåröd färg. Doften bjuder på massor av stjälkig, örtig kryddighet samt breda gröna stråk av barr och undervegation, medan frukten drar åt det rödare hållet med körsbär, tranbär och blandade skogsbär. Den här årgången är något helt annat än den mörkare, köttigare och olivstinna nollåttan. Faktiskt påminner doften inte så lite om tidigare smakprov av firmans baspinot även om det efter en stund tittar fram lite druvtypiska drag av lufttorkad skinka och violer. Saftiga inslag av blodapelsin står på tur, och så lite lakrits och en gnutta ungdomlig smörkola även om här inte finns några direkt störande fat (Greg Brewer har som vanligt endast använt 8-12 år gamla franska fat till den här cuvéen). En fin om än väldigt ung sniff.

Smaken känns inte helt balanserad. Det spretar en del, med viss stjälkig bitterhet och en väl tydlig alkohol i förhållande till den ganska rödlätta frukten. Syrorna har apelsinkaraktär, men fräschheten dras ner av den varma eftersmaken. Tyvärr inte alls samma lustfyllda upplevelse som med nollåttan, åtminstone inte i nuläget. Säkert lär det hända bra saker efter en gnutta tid på rygg, men det blir ändå ett litet frågetecken för den här årgången av vinet. (87+?)

Inga kommentarer: