Août fait le moût - augusti gör musten - är ett gammalt djungelordspråk från Bordeaux, men när det gäller årgång 2008 kom räddningen senare än så. Faktum är att det fram till mitten av september såg ganska dystert ut, och det fanns en hel del olyckskorpar som talade om en riktigt skruttig årgång. När indiansommaren väl anlände kom den med besked, och de producenter som hade is i magen kunde under senare delen av oktober skörda mogna druvor som fått ovanligt lång tid på rankan. Däremot blev skörden mindre än vanligt till följd av det kalla och blöta vädret under blomsättningen.
Det trillar in nya nollåttor från Bordeaux varje månad i släppen, och det slår mig att jag nog inte smakat en enda ännu. Så kan vi ju inte ha det, plopp på sig 2008 Château Poujeaux. I glasen får vi ett redan från början förvånansvärt öppet och tillgängligt vin, med en för purung Bordeaux ganska klassisk nos. Svarta vinbär, plommon, tobak, kafferost och salmiak - det är bara att bocka av de där slitna beskrivningarna och sedan fortsätta med lite grillat kött, jord och en knippe blommor med violer i spetsen. Visst finns här en hel del fat - det är ju liksom grejen med Bordeaux - men när de sitter ihop med cabernet/merlot på det här sättet har jag sällan några problem med det. Med luft kommer ännu mer tobak tillsammans med en knippe örter. Skön sniff med fin parfym!
Smaken är förstås riktigt ung med både höga syror och lite snörpiga tanniner. Jag gissar att de flesta människor tycker att det här är för strävt och kantigt i nuläget, men det finns en generositet i frukten och jag som är ganska tanninskadad fullkomligen älskar den taktila känslan av att ha vinet i munnen. Mmm, ung Bordeaux... Och den här fina frukten lär inte försvinna ännu på ett tag medan tanninerna kammar sig en smula. Avslutningen är lång, riktigt salmiakstinn och skönt osöt med lite extra gnistor från mineralkaraktären.
För någon månad sedan fick jag (inte för första gången) en fråga om tips på köpvärd Bordeaux på monopolet. Här har vi ett fint exempel. Nej, det är inte det största och bästa vinet från regionen (och det går säkert att jaga euros genom att beställa från utländska webshoppar) men det är riktigt gott, väldigt typiskt och kostar inte en förmögenhet - faktum är att priset legat mer eller mindre på samma nivå under hela 2000-talet. Jag lägger undan minst ett sexpack med sikte på att börja dricka på allvar om sådär 4-5 år. (90-91+)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar