Vad håller Greg Brewer på med egentligen? Mannen som i sin jakt på den perfekt mogna frukten inte sällan landat på sådär femton, sexton procent alkohol i sina viner förefaller plötsligt ha bytt kurs. Ta till exempel Diatomvinerna som fått en total make over i och med årgång 2010. Inte nog med att de alla bytt namn och att Greg av etiketterna att döma verkar vandra i något alldeles eget kanjiuniversum - den 2010 Diatom Hana Shinobu som Anders bjöd på i början av augusti klockade dessutom in på 12,7%. Ja, jag vet att man inte skall stirra för mycket på de där siffrorna, men när man går från sexton procent med visst pinot gris-tycke till något som för mina blinda smaklökar lätt hade kunnat säljas in som en alldeles utmärkt albariño kan man inte tala om annat än ett trendbrott.
Och nu i septembersläppet kom den nya årgången av Melvilles Pinot Noir Estate med en matchvikt någon tiondels procentenhet från en... tja, en nollniobeaujolais från Jean Foillard. Jag har inte sett några indikationer på att 2009 var en så kall och eländig årgång i Santa Rita Hills att det finns anledning att tro att det inte är precis så här Greg Brewer vill ha det nuförtiden. Och nog märks det på vinet. Just Estate-cuvéen har enligt min mening ibland haft lite problem med en alltför tydlig alkoholhetta, vilket man knappast kan beskylla nollnian för. Snarare finns här en frisk lätthet där de höga stillahavssyrorna förstås gör sitt. Vinet har lite mindre kropp och rondör än vanligt, helt enkelt mer deffat utan att för den delen upplevas som direkt glest eller alltför kort i rocken. Därmed inte sagt att det är alldeles väsensskilt från tidigare årgångar. Den där rena frukten med drag av körsbär och hallonsås känner man igen, precis som undervegetationen, tobaken, lakritsen och citrustonerna. Möjligen har de stjälkigt kryddiga dragen av kanel och örter en gnutta mer grönhet i sig den här gången.
Det här är gott, men alldeles för ungt och oförlöst. Vinet både tål och behöver en rejäl luftning innan aromerna i doften riktigt kommer loss, och oavsett Brewers whole cluster-ideologi finns det en ungdomligt kartig känsla i smaken som kan tänkas rätta till sig med bara lite lagring. Det skall bli mycket intressant att se vilken väg hans viner kommer att ta i framtiden. (90+)
4 kommentarer:
Det här med avstjälkning eller inte verkar vara hetaste debattämnet när det gäller pinot noir. Du har säkert läst Richard Jennings krigsförklaring mot stjälkarna:
http://www.rjonwine.com/burgundy/criminal-stem-inclusion-bouchard-2009/
Fast i Tyskland är det "a non-issue". Finns ingen där som vill göra sina spätburgunder grönare...
de erfarenheter jag har av Melvilles pino från tidigare årgångar är att vid ca fem års lagring så kraschar vinet totalt. Har fått hälla ut två 05 samt någon 04.
Tycker att Ojai bas pino är betydligt bättre än Melvilles.
Fast nu när båda finns och Melville verkar mindre fläskig så kanske man måste testa båda samtidigt...
/J
FV - det går väl i viss mån att applicera på grenache också, se tex Bosquet des Papes. Rent generellt är jag emot extra grönhet i viner som den fruktslampa jag är, och man kan fråga sig om tex Chante le Merle VV verkligen behöver extra grönhet och krydda. Samtidigt är det inget jag brukar störa mig på. Förespråkarna brukar väl tala om ökad komplexitet. Greg Brewer använder ca 30% whole clusters i den här cuvéen om jag minns rätt.
J - jag har aldrig sparat ett Melvillevin längre än några år. Ojai mot Melville kunde vara kul att testa. Om det verkligen handlar om ett stilskifte hos Melville återstår väl att se, men åtminstone Adam Tolmach har varit väldigt öppen med att han ändrat till en mer återhållen stil.
Skicka en kommentar