Monopolets septembersläpp tycks ha mötts med stor entusiasm, åtminstone att döma av den rent sovjetiskt långa kön på Regeringsgatan i torsdags. För många var det kanske whisky och öl som lockade mest, men här och där syntes också handhållna utprintade rekommendationer från Håkan Larsson och andra vinjournalister. För egen del kände jag mig ovanligt kräsen när jag gick igenom nyheterna och bland alla trotjänare i nya årgångar inskränkte sig inköpen till några flaskor 2008 Château Montrose och ett smakprov av Guigals 2007 Gigondas. Med tanke på nollsjuornas dragningskraft (om man som jag gillar sydfranskt tjut) borde det här vinet kunna landa rätt bra. Och med 4000 flaskor i pipeline - antalet flaskor i butik på släppdagen är som vanligt ytterst outgrundligt när det gäller monopolet - finns här en god möjlighet att faktiskt smaka själv innan man beslutar om större inköp.
2007 Guigal Gigondas har en ganska stilig rubinröd färg. Doften är öppen och fin med massor av garrigue och vitpeppar utöver en rätt mörk frukt med drag av kirschiga likörkörsbär, plommon och hallon. Blod och kött har en klart positiv effekt på mungiporna, precis som blommiga drag av lavendel och violer. Lite småmurriga fattoner av eneträ, lakrits och tobak skvallrar om en proffsig uppfostran med trä i bilden. I munnen får man ett vin med en rätt klassisk munkänsla med bra syror och en hel del aningen torrsnörpiga tanniner i svansen. Kryddor och kirsch markerar ursprunget, och vinet är klart gott men saknar kanske lite djup och längd för att man skall greppa tag om de absoluta superlativen. Allt som allt ett snyggt hantverk som smakar alldeles utmärkt, precis som man väntar sig av Guigal. Jag köper nog några flaskor till, men man kan inte låta bli att undra vilken cuvée américaine Parker fick smaka från fat? (89-90)
PS. Det är alltid bra med jämförelser. I andra glaset har vi en flaska 2009 Janasse Terre d'Argile från famors och farfars stash. Den här flaskan var av den öppnare sorten, med avgjort mer av allt i alla parametrar - doft, örter, djup, längd men också tjong. Sköna grejer hur som helst... (90-91)
PPS Fler som varit på hugget i släppet.
8 kommentarer:
Eller så har Parker en förkärlek till Guigal. Under 90-talet tilldelade han fler 100-poängare till den familjen än till hela Bordeaux.
Man ska nog inte bortse från vad pengar i fickan kan göra med ett betyg i den klassen. Ej heller bra vänskap. Vad som är sant lär man nog aldrig får veta. Men det räcker väl att korka upp men då har Parker redan sålt en flaska iofs..
P.
Jag tror nog Parker har "called it as he saw it" som vanligt. Men med ganska stora volymer négociantvin säger det väl sig självt att hela batchen kanske inte håller exakt samma kvalitet, no? Och vore jag producenten skulle jag se till att kritikerna självklart fick smaka de bra grejerna ;-)
Eller så handlar det helt enkelt om tycke och smak. Vinet är ju avgjort gott, men 92-94 pinnar känns väldigt högt jämfört med vad vi hade i glasen igår...
Ch Montrose, provat? Nyfiken.
Nej, återkommer på andra sidan 2020... ;-)
Hej Franko, tror inte du behöver vänta till 2020 m 2008 Montrose. De 2008or jag provade 1/9 var visserligen fortfarande lite bråkiga och inte i balans än. 2006orna däremot började redan kännas hyfsat drickbara - och även om Montrose är en långliggare, så skulle jag tro att omkring 2014-2015 går det att dricka 2008 Montrose med behållning. Var du på Munskänkarna i måndags? Vad tyckte du isådana fall om 2008orna där? MVH - Vintresserad
Hej,
missade tyvärr provningen i måndags. Har faktiskt inte provat någon nollåtta ännu vad jag kan minnas. Måste nog åtgärdas, men Montrose får ligga. Länge.
Tycker detta var en besvikelse. Fin struktur och syra men frukten låg platt, på gränsen till kokt utan att vinet i övrigt var uppenbart oxiderat. Druvorna borde ju ge bra drag så möjligen var det en sämre flaska ändå. Nyfiken på att testa en till... / Henrik
Skicka en kommentar