torsdag 30 januari 2014

Vietti vs. Vajra


"The 2010 vintage in Barolo is shaping up to be a modern-day classic... It is a year that will appeal to classicists, as the wines are translucent and terribly expressive... Simply put, 2010 is the greatest young Barolo vintage I have tasted in 18 years of visiting the region and a lifetime of buying, cellaring and drinking these wines."

Han skräder inte direkt orden, Antonio Galloni, när det handlar om Piemontes tior. Visst blir man sugen på att smaka själv? Jag kan bara minnas att jag hittills provat en enda nebbiolo från 2010. Men vilket smakprov det var. Giuseppe Rinaldis 2010 Langhe dök upp blint i stora kupor vid Finare Vinares köksbord strax efter sommaren förra året och charmade brallorna av mig vid första sniffen. Sagolikt ren nebba i en vidöppen, alldeles bedårande stil; ja den där flaskan var helt enkelt en av de allra bästa förra året.

Viettis 2010 Perbacco är inte på samma nivå, och behöver dessutom lite mer tid i karaff för att komma loss. Doften bjuder på massvis av grusiga mineraler i en till synes heltraditionell stil. Frukten har en aningen kartig karaktär av purunga italienska körsbär och slånbär, och så lite lakrits och örtgrönt. Mer parfym med luft, med blommor och mint.

Smaken är senig och mager med en massa kärniga surkörsbär. Vinet är både påtagligt ungdomligt och en smula vresigt. Syrorna sitter förstås där de skall, och tanninerna har en finkornig taktil känsla, men det går inte att komma ifrån att jag hade hoppats på lite mer djup och längd. Kanske kommer det med lite lagring, vinet är självklart lite för ungt fortfarande. Men årgången kommer som sagt med en del förväntningar. Rätt gott, men knappast omistligt.

I det andra glaset dricker vi Vajras 2008 Barolo Albe. Och det är väl bara att konstatera att det här är en annan nivå. Större och mer expressiv doft, med tydligare komponenter och fler ursprungsmarkörer. Mer lättläst helt enkelt, utöver mer komplexitet. Smaken har också ett annat djup än Viettis purunga Perbacco. Mer frukt och klart bättre längd med skönt nafsande tanniner i eftersmaken.

Vi har druckit några flaskor Albe sedan första smakprovet i somras. Som jag skrev i augusti är det här en god och hederlig barolo normale man gärna dricker igen. Senaste flaskorna har bara blivit bättre och bättre. Här måste det bli påfyllning innan det är årgångsbyte.

3 kommentarer:

Puteljen! sa...

Ingen årgång är lika bra som den senaste bra årgången. Så känns det ofta när inkorgen bombas med pushermail från nätets samlade vinhandlare. Blir nästan tröttsamt... attans att man går på det! ;)

Gôut sa...

När den allra första primärfruktsförälskelsen lagt sig tycker jag det är knepigt att bedöma ung Nebba. Det sagt, Viettis tia levererar inte lika bra som deras nollåtta, tror jag...

Frankofilen sa...

Det har ju varit en del diskussioner om 2010 Perbacco på WB. Hur en hel del lotter som brukar ingå i Perbacco istället flyttades upp i Baroloklass. Alltså blev det en mer urvattnad Perbacco trots en lysande årgång. Fan trot, har inte smakat nollåttan.