söndag 16 mars 2014

2012 Domaine Vincent Paris Cornas Granit 60


Jag är återfallsförbrytare när det gäller att korka upp unga viner, men Vincent Paris 2012 Cornas Granit 60 är nästan väl ungt till och med för mig. Jag börjar väl bli mesig. Ung blåröd färg, och en primär och lite bläckig doft av nyjästa skogbsbär och en del oavstjälkade toner. Vidare lagerblad, garrigue, lakrits, enbär och violer. Inget fel på ursprungskänslan här inte, men det känns som att vinet öppnar och knuter sig lite om vart annat under kvällen. Det är väl möjligt att det kanske helt stänger ned inom kort.

Den riktiga drickglädjen vill inte riktigt infinna sig, men det beror inte på stilen som är högst sympatisk och transparent. De rafsande tanninerna har en finkalibrig taktil känsla, syrorna sitter på plats, den purunga frukten är skinande ren, och det finns en fin, stenig känsla av plats och ursprung. Men det spretar en smula, och det finns en stjälkbitterhet i svansen som behöver tid.

Utan tvekan riktigt hög kvalitet, och en väldigt tilltalande stil. Men nästa flaska får ligga till sig.

1 kommentar:

Gôut sa...

Nä men se där, en gammal favorit i ny årgång. När vi besökte den lågmälde, nästan blyge, Vincent i höstas var det elvor som gällde och de uppvisar nu just den där purunga drickglädjen.
Den första årgången från den här vingården jag provade var 1998, upplockad från en Carrefour-hylla, för någonting i stil med 90 FRF. Jag tycker de åldras med behag, så sista flaskan ligger fortfarande och vilar sig i form.