lördag 20 september 2014

2005 Bosquet des Papes A la Gloire de mon Grand-Père


Det är internationella grenachedagen mina vänner, så det är väl lika bra att rota fram en châteauneuf? I glasen hamnar ett vin vi fullkomligt älskade vid första mötet i Paris 2008. Vid närmare påtitt på hemmaplan  ett halvår senare var känslan lite mer ljummen, medan en obloggad flaska i oktober 2009 sken som solen själv. Dags att se vad som hänt med några år på rygg.

2005 A la Gloire de mon Grand Père har en alldeles strålande doft. Det här är gammelgrenache i sitt esse med lätt anstrykna röda frukter, fikon, choklad och kirsch. Viss utveckling men trots allt inte så vanvettigt mycket mognadsstoner. Däremot en hel del terroir i form av örter, solvarma stenar och en väl tilltagen mineralitet. Extremt tydligt ursprung här.

Schablonbilden av nollfemmorna är ju att de har en rätt påtaglig struktur, och visst finns lite nafsande tanniner kvar, men det överskuggande problemet är bristen på syror. Det här faller helt enkelt lite platt. Alkoholen har sjunkit in en del och det är trots allt väldigt gott, men utvecklingen pekar i en riktning mot mer av kirsch och fikon samtidigt som de där syrorna väl aldrig lär bli högre. Det är svårt att undvika att sortera in vinet bland de övriga châteauneufer som inte riktigt kunnat leva upp till alla ungdomens löften. Jag tror bestämt jag föredrar min grenache riktigt ung...

1 kommentar:

Anonym sa...

då gjorde jag rätt som drack min 12a igår då.. :-D
Anders