torsdag 17 maj 2007

2004 Fontanafredda Eremo

Vi spenderar några lediga dagar hos mina föräldrar, barnen älskar det och vi får lite välbehövlig avlastning. Efter en jobbig bilresa med trötta, griniga barn serveras vi denna trotjänare från ordinarie sortimentet när vi kommer fram. Det är några årgångar sedan vi provade senast. 60% Barbera och 40% Nebbiolo enl Systembolagets hemsida, där årgången å andra sidan anges som 2003 fortfarande. Att det skall vara så svårt, skärpning!

Vi njöt vinet som det säkert är tänkt att njutas, under prat och med mat och jag ägnade inte så stor uppmärksamhet åt det. Doften är stor och rund med inslag av körsbär, lite björnbär och lakrits. Det finns också inslag av violer som skvallrar om Piemonte samt lite välbalanserad fatprägel med inslag av vanilj och toffee. I munnen är vinet fräscht med fina syror, medelfylligt med fin koncentration och lite längd.

Vilket gott vin! Inte riktigt i samma klass som den kanske lite uttjatade 2003 Pio Cesare Langhe Nebbiolo men oj så bra! Det här måste vi köpa och ha någon flaska på lager för jämnan. Borde finnas som husets vin för ca 200 kr på alla italienska restauranger i hela stan - tänk så många nöjda kunder man skulle få- men restaurangpåslag på vin kanske vi kan återkomma till någon annan gång.

6 kommentarer:

finare & vinare sa...

Ja visst är det gott ! Sedan superfina lanseringsårgången 1999 är nog den nya bäst.

Östergök och La Casa tar snarare runt 400.
Men Portofino vinner lätt med sin rent bisarra vinlista, i vissa fall med markups runt 500 % ...

hälsningar,
Finare & Vinare

rs sa...

Skriv gärna om restaurangpåslag på vin. Det är märkligt att det är så tyst kring detta ämne. Det känns inte så kul att betala sexhundra kronor för ett vin som kostar mellan 150-200 kronor att köpa på sb. Värre är det med viner i de lägre prisklasserna, vin som kostar 70-100 på bolaget kostar ofta mellan 250-400 kronor på krogen. Drömmen hade varit att få ta med sig eget vin till krogen mot en liten korkavgift men det lär väl aldrig kunna bli verklighet i detta land.

Frankofilen sa...

200 kr skall tolkas som vad jag tycker vore högst rimligt på restaurang -då har ändå restaurangen tjänat 130% på att bara korka upp det (jag har slutat räkna med självklarheter som rätt temperatur, bra glas etc som är så förtvivlat svårt för många). Jag håller med dig RS, blir oftast lite småsur när det är dags att beställa vin på restaurang. Att det är så tyst beror kanske på att folk har vant sig vid priserna - jag har bekanta som aldrig skulle betala 300 kr för en flaska på SB men som inte blinkar när notan kommer på krogen. Lite av samma sak är alla de ganska mediokra restauranger här i stan som gärna tar ut 250 kr+ för en vanlig huvudrätt utan att skämmas, trots att maten knappast håller någon högre klass. Vill man flörta med finkrogarna är det dags att börja prestera först tycker jag. Kanske dags att skaka liv i sura gubben igen...

Gabriel sa...

Frågan är hur mycket man ska uttala sig om en så arbetsintensiv bransch som restaurangbranschen om man själv aldrig varit i närheten av att driva krog.

Folk klagar över att "dagens lunch" kostar 75 kronor. Fundera över det priset lite. Låt säga att du har 100 gäster som äter; 7500 spänn in. Moms bort, skatt, två kockar och två servis som jobbar, hyra, betala elkillen som kommer och lagar spisen en gång i veckan, sophämtning, telefon, linne, nytt porslin, glas som går sönder i diskmaskinen mm mm mm. Och till råga på allt så är det melodifestival på kvällen, eller fotbollsmatch eller OS-invigning eller Hockey-VM, så folk kommer inte. Och det större sällskapet på 12 pers som hade förbeställt maten (anklevern och tryffeln är "en place") dyker helt sonika inte upp (gemene man i Stockholm har nämligen ingen hyfs, förstår ni. Han tror att någon annan kommer säkert och fyller upp mitt bord) och inte kan man ta no-show avgift heller, för det är det ingen annan krog som gör. Så börjar man med det är man rökt.

Och man ska ha diskare och städare och redovisningsbyrå och smörgåsnisse och folk klagar på att varmträtterna är för dyra. Och ni klagar på att vinerna är för dyra.

Det finns en lösning på det här: Träningsläget på kassaapparaten. Och det används må ni tro. Men tro för allt i världen inte att det finns en enda SERIÖS kvarterskrögare i Stockholm som tjänar några stora pengar.

Någonstans måste pengarna in. 130% påslag räcker ingenvart.

Det är billigt att gå på krogen.

Frankofilen sa...

Tack för dina funderingar Gabriel som motvikt till våra tidigare inlägg. Jag erkänner gärna att jag själv inte har någon erfarenhet av att driva restaurang. Vad jag däremot har erfarenhet av är att vara betalande gäst - och som sådan uttalar jag mig gärna.

Pengarna måste in någonstans skriver du och det är ju mina och andra gästers surt förvärvade slantar det handlar om.
Att vinlistan för många krögare är en stor kassako där man kan dra in 500% i påslag utan att anstränga sig är väl ingen som motsätter sig. För min del efterlyser jag då
åtminstone ett intressant urval av 80 kronorsviner som säljs för 400, och inte bara de vanliga storsäljarna - vidare tycker jag man kan begära att personalen åtminstone har rudimentär kunskap om vinerna de serverar och att man erbjuder ordentliga glas, dekanterar vid behov, samt serverar vinerna vid rätt temperatur.

Om det, som du skriver, generellt är billigt att gå på krogen eller inte tycker jag handlar om vad man upplever att man får för pengarna snarare än priserna i sig. Bland det mest prisvärda jag har ätit i Stockholm är Lux avsmakningsmeny med vinpaket, 3000 kr för två personer är inget annat än ett fynd.
En vanlig trerätters för två personer inklusive ett glas champagne som apéritif och en flaska vin till maten för 2000 kr när maten är högst ordinär, serveringen oengagerad och frånvarande, vinet för varmt och glasen dåliga är knappast prisvärt enligt mig, oavsett hur "synd" det är om restaurangägaren som jobbar och står i, och oavsett vilka omkostnader han har i övrigt.

Då väljer jag hellre att påverka på det enda sätt jag kan som gäst -nämligen att undvika att gå dit
igen och istället spendera pengarna på annat håll. Mitt eget fria val.

finare & vinare sa...

I Danmark ligger påslagen betydligt lägre än här, snarare en fördubbling av priset. Det är inte ovanligt med fasta påslag - det uppmuntrar till att beställa finare vinare.
Vi kan bara instämma, 3000 för total rund-smörjning hos Jürgen Grossman (Gässlingen/GQ) är rena kapet. 1700 för en trerätters med viner hos Fredrik Eriksson (Långbro Värdshus) är ju faktiskt dyrare.
5000 för totalupplevelsen inklusive övernattning på överjordiska Henne Kirkeby Kro är likaså ett klart prisvärt minne. Vinpriserna gick i härligt dansk stil...

mvh,
Finare & Vinare