Ny påtitt av Manchuela's finest, som bjuder på en tät blåröd färg. Direkt ur flaskan får man en riktigt knuten, rent av anonym doft som dock vaknar till liv med besked efter några timmar i en explosion av nymosade björnbär, hallon och blåbär tillsammans med lakrits, jord och så mycket godartade gröna toner att man inte kan låta bli att le: tobak, garrigue, pinje, aloe vera och kådastinna tallkottar. Eken från förra gången har tagit på sig finaste maskeradkostymen. I munnen är vinet saftigt, rent av yppigt, men samtidigt strukturerat med en sval touch. All packad frukt känns hållen i ganska strama tyglar av både syror och tanniner, och även om helheten blir lite varmare i den långa avslutningen är det framförallt mineralkaraktären man minns. Så här mycket spanska bergarter kan jag inte minnas att jag hittat utanför Priorat. Något helt annat än den jolmiga och slappa nolltrean.
2 kommentarer:
Vad skönt att Victor lämnat den kvalmiga och syltiga stilen för lite mer strama tyglar. Ser fram emot att dricka denna.
Angående din fundering på Niklas J blog så får du nog fundera vidare, tids nog får du svar på dina funderingar, tills vidare fortsätter jag i min dunkelhet, döljd av dimridåer.
Ja det här är klart mer i min smak. Sitt du kvar i dimman - det var mest en högljudd fundering från min sida...
Skicka en kommentar