fredag 23 januari 2009

2004 Haut-Carles


Som förgrundsgestalt inom garagiste-rörelsen brukar alltid Jean-Luc Thunevins namn dyka upp när det diskuteras modern Bordeaux. Jag vet inte i vilken omfattning han fortfarande uppfattas som den bad boy han gärna verkar utmåla sig själv som, men för åtminstone dryga tio år sedan var han allt annat än rumsren. Numera finns hans namn på viner inte bara från Bordeaux utan även från Roussillon, antingen under egen etikett eller som konsult. Framgångsreceptet verkar lyda minutiös noggranhet i vingården, låga skördeuttag och så mogen frukt som möjligt. Den här nollfyran har samlat damm på hyllorna sedan tidigt i höstas och det är först nu vi kommer oss för att prova trots en hel del positiva omdömen.

2004 Haut-Carles är tät och rödsvart i glasen. En hel del sediment, säkert ingen filtrering här inte. Doften som möter en är fruktdrivet modern, och vilken doft! Tät och mörk som en blåviolett heltäckningsmatta av plommon och svarta vinbär. Mörk mullig mylla, lakrits, kaffe och kakao fyller ut konturerna, tillsammans med ett stopp tobak. Toner av violer och mint vill också vara med på ett hörn, och så slänger vi på en kula vaniljglass som långsamt får smälta ner över hela alltet. Det känns som att frukten har fått riktigt lång hang-time och jag kan inte låta bli att få lite transatlantiska associationer. I smaken märker man dock ungdomen; all den mogna frukten har en riktigt hårt åtdragen slips på sig och skulle verkligen behöva släppa loss lite. Man får ett tätt packat fruktpaket i munnen, inlindat i fina men ganska rejält stramande tanniner i den långa, något ungdomligt bittra eftersmaken. När vinet når svensk rumstemperatur tillkommer även en liten ocharmig anstrykning av hetta, men med rätt serveringstemperatur är balansen riktigt fin. Under kvällen släppte vinet lite på slipsknuten, men kom igen om bara något eller några år så sitter säkert slipsen i pannan och det är fullt party. Så här kan man också göra Bordeaux! Satt förstås som en smäck till entrecôte. Broadbent skulle nog få slaganfall, men det här vill jag absolut dricka igen.

PS. Sedvanligt välskriven provning av fler Thuneviner här, liksom fler intryck här och här.

11 kommentarer:

Café Rotsunda sa...

Franko,

Såklart sitter ett vin som detta perfekt till en skön Entrecôte. Tyvärr är det sådant som gamla stofiler som Broadbent (och hans svenska likar, typ Röttorp och Kronblom) inte tar med i beräkningen när de skriver om vin.
Jag diggar både Fronsac och 2004, och kombinationen blir ju inte sämre.
Beträffande Jean-Luc anses han nog fortfarande som en enfant terrible, trots att halva Bordeaux har gått i hans fotspår, och trots att han inte tar genvängar. Allt han gör är naturligt!
Jag ställer mig mer undrande till den allmänna inställningen till den skrämmande stora utbredningen av maskiner för mustkoncentration (omvänd osmos, kryoextraktion) i Bordeaux. Inget annat vindistrikt i världen använder dem så frekvent som Bordeaux. Vem är det då som är vildhjärna?

Finare Vinare sa...

Skön rapport om ett vin vi föll stenhårt för på en provning i höstas. Fronsac ska man hålla ögonen på , vare sig det är så här pass modernt eller lite mer klassiskt, som La Dauphine. Det kan dock vara bra att veta att vi snackar 14,5 procent, så söker man en medelfyllig, läskande bordeaux är det inte läge att korka upp den här. Nu ska vi bara testa en flaska på hemmaplan, sen blir det med största säkerhet källaren nästa...

Anonym sa...

Det här vinet är - på ren franska - jävligt bra.

Måste m.a.o se till att bunkra innan andra hinner före...

;)

(nåväl, Bolagets saldon ger lungande besked. Det här vinet av årgång -04 gör mig än mer frågande till den hysteri som BDX -05 ledde till i höstas.)

Frankofilen sa...

F&V - visst är det något annat än slanka, syrliga gammeldagsbordeauxer, fast på flaskan angavs "bara" 14%. Blir spännande att höra vad ni tycker på hemmaplan så här några månader efteråt. Ställ bara in er på Napa så blir det rätt ;-)

Michel - jo jag har också hört hur många maskiner för bl a omvänd osmos det säljs i Bordeaux. Och har noterat hur tyst det är kring användandet av dessa. Fast det man inte vet lider man väl inte av? ;-)

Anonym sa...

(A): Vilket sammanträffande, hade samma vin i glaset igår. Som vanligt klockren beskrivning. Klar utveckling under kvällen. Som vanligt var sista glaset bäst (efter ca 3 timmar i karaffen). Fler flaskor till källaren... och ser jag av diskussionen hos FV att Antinori är anbefallen.... Får testas mot de sista flaskorna från 2000 och 2001.

Vintresserad sa...

Franko,
Vi provade H-C i oktober och dina noteringar känns klockrena. Vi tyckte H-C var som bäst efter 6-7 tim i karaff/glas (se: http://vintresserad.blogspot.com/2008/10/hstmiddag-med-viner-frn-bordeaux.html)

Korkdragaren var tidigt ute med goda noteringar:
http://korkdragaren.blogspot.com/2008/09/haut-carles-2004.html

Frankofilen sa...

Jag är visst bland de sista i landet att prova det här vinet. ;-)
Jag glad att det blev av innan det hann försvinna från hyllorna.

Anonym sa...

Jag drack det för någon dag sedan och din beskrivning känner jag igen och vinet finns fortfarande att köpa bara det.

Niklas J sa...

Frankofilen; jag som är ett riktigt garagiste-fan känne mig närmast dum som ännu inte provat! En snabb titt på bolaget gjorde ig dock lugn; den fanns på min lokala butik så jag ska se till inhandla en snarast!

Morten Pedersen sa...

Hei, flott vinblogg du har. Jeg har også en oversikt over svenske og norske viner på min side. Ta gjerne turen innom og fortell meg hva du mener omsidene.

Vinosapien sa...

Hallå Franko

Väntat in ett bra tillfälle för vår sista Dalem...Mer traditionell (knappast överaskande) än er erfarenhet...

http://fredrik.mellbin.org:8913/MyTastings?Actor=vs2400&Wine=360&Year=1998

Det är lätthetheten och fräschören som imponerar. Vi snackar om ett litet skitslott som levererar efter dryga 10 år...Skoj!

Leta leta leta...Och det gör vi...