fredag 30 januari 2009

2001 Domaine de la Mordorée Lirac Cuvée de la Reine des Bois


Nu är det faktiskt hög tid för det här vinet att bekänna färg. Domaine de la Mordorée brukar generellt beströs med en massa poäng från proffsen, och ser man till parkerpoäng-per-krona blir det nog inte mycket bättre än så här i källaren; det är rätt ont om nittiotrepoängare för 130 spänn. Tyvärr dricker man ju inte poäng utan vin, och tidigare upplevelser av den här cuvéen har varit ganska rejäla besvikelser med undantag för en purung nollfyra inköpt och uppdrucken på samma dag på plats för några år sedan. Mordorées stil är inte riktigt vad som får min rhôneklocka att ticka snabbare, och tidigare smakprov har varit eldiga, bittra och mörkast tänkbara. Förväntningarna är alltså ganska låga, men vinet sägs åtminstone befinna sig i drickfönstret med marginal.

2001 Domaine de la Mordorée Lirac Cuvée CdB är tätt och brunrött i glasen. Doften ger mörka associationer av smält asfalt, läder, fikon, torkad frukt, svarta vinbär och grillat kött. Lite vaniljkex skvallrar om att man säkert använt barriques till någon druvkomponent, och efter hand framträder en fin ton av örter och brödkryddor inklusive fänkål. Den fylliga smaken gör ett rejält avstamp i munnen med bra tryck ända ut i eftersmaken. Syrorna är ganska låga men inte obefintliga. De mörka associationerna fortsätter med massor av lakrits och en del russin i den ganska långa, aningens bittra och lätt eldiga eftersmaken. Det finns fortfarande lite uttorkande strävhet, och generellt mycket liv kvar.

Det här är rejält extraherat, klart barriquepräglat och fortfarande lite kantigt - men ändå den överlägset bästa flaskan av det här vinet hittills. Mörkt och mullrigt kommer det såklart alltid att vara, men balansen är avgjort säkrare på foten än hos tidigare flaskor. Det träffar inte riktigt mitt i prick, men klart gott och välgjort i den här stilen. Det är nog för tidigt att avfärda Mordorée helt och hållet.

8 kommentarer:

MMM sa...

Intressant! Det är också en klar indikation på att marknaden faktiskt inte följer Parker slaviskt, som brukar vara fallet med högpoängarna. Jag står fortfarande med erbjudandet att köpa ett sexpack av 2003:an för 95 spänn flaskan. 95 poäng - men ingen vill köpa i hela danska kungariket.

Frankofilen sa...

95 kr flaskan är faktiskt sjukt billigt - även om jag "bara" hittar 93 parkerpoäng för den årgången. ;-)

De dryga 130 kr jag gav för det här vinet motsvarar vad det kostar på plats, ofta brukar priset ligga runt €20 hos olika cavister nere i Frankrike och Belgien. Har sett andra årgångar i RS för 199, men det är säkert plus moms. Skall du inte chansa på nolltrean? Det skulle nog jag göra för det priset ändå, går ju att ge bort annars...

MMM sa...

Kanske skall förtydliga att det är 95DKK... Och jag hade fel på poängen också! Lite tungt att betala nästan 600 DKK för ett vin man misstänker vara helt utanför den stil man gillar. Man har ju bara en lever.

Vård & Vin sa...

MMM - vi kan dela och köpa 3 var
vardovind[snabelA]gmail.com

Finare Vinare sa...

Hemma hos oss tycker vi att Lirac ofta blir lite syltigare och mjukare, jämfört med châteauneuf. Och så minns vi nog också den här även om det var länge sen sist. Det verkar inte alls särskilt kladdigt i dina noteringar?
Skulle vara russinen då... ;-)

Då blev det pass på La Reine des Bois Ch9?

Mina Vinare sa...

Hej Frankofilen!

Uttorkad strävhet är nog den bästa beskrivning jag läst om Mordorée. Tycker det är ett signum för firmans viner. Har endast provat 2000-talets årgångar och tror det eller ej men endast 2003an har imponerat. Gäller både Lirac och Cndp. Tycker det blir lite för mycket Bordeaux och fat (läs träigt). Sitter just ikväll med en Mordorée i ena glaset – 2006an (CndP) och just torrheten med tanninerna är slående.

Kanske blir det hur bra som helst men tillgängligt är det inte. Det känns som om firmans viner är så moderna att ursprunget går förlorat. Många producenter får stryk för att vara syltiga och fruktbomber och icke trogna sitt ursprung. Mordorée däremot kommer på något sätt alltid undan. Rödfruktig Grenache påminner det sannerligen inte om.

Ha det så bra!

/ MV

Frankofilen sa...

Ledsen för sent svar, jag kan meddela att kräksjuka fortfarande är bland det vidrigaste man kan drabbats av, om någon glömt bort det ;-)

F&V - nej ingen kladdighet, och heller inte särskilt mjukt. Jag har passat på både 2005 och 2006 av deras Ch9 då jag haft mina issues med deras husstil, och tänkt invänta äldre årgångar för att se om jag tycker bättre om vinerna med lite ålder. Å andra sidan lät ju nollsexan rätt så trevlig så man kanske får ompröva i framtiden.

MV - kan hålla med om att det finns mer ursprungstypiska rhôneviner än Mordorée. Å andra sidan var den här flaskan den mest typiska hittills, så det blir säkert bättre med åren. Visst är de lite syltiga, men för egen del har jag mest störts av extraktionen, bitterheten, mörkret och eldigheten. Inte riktigt vad jag letar efter, men jag kan förstå dem som gillar det.

Mina Vinare sa...

Hej igen!

Jag menar inte att Mordorée är syltiga – tvärtom. Tycker just det är det syltiga som saknas. Det blir för torrt, bittert, mörkt och eldigt precis som du skriver. Det saknas den för mig så typiska rödfruktigheten med jordgubbsylt och kirsch.

Faktiskt är att det är en karaktär man bör hitta i bra CndP. Sedan kan det gärna tillkomma det så typiskt kryddiga och animaliska som vissa producenter lyfter fram mer än andra. Mordorée har för mig en lite egen stil som inte helt stämmer med mina förväntningar av ett vin från distriktet. Kalla det modernt eller ej men för mig är det ingen typisk representant för Grenache och CndP. Att det sedan är ett bra vin i sig är en annan sak men det lite märkliga är att det finns ganska många andra producenter som brukar hamna på de åtalades bänk medan Mordorée tycks klara sig. Ytterligare en som kommer allt för lindrigt undan i debatten är la Nerthe som för mig är ett ganska atypiskt vin från distriktet. Till och med under ett besök på Beaucastel himlade man med ögonen när jag berättade att la Nerthe var näst på tur. Ja, det är ju något helt annat än vår stil sade man och la till ordet ny ek med glimten i ögat.

God jakt imorgon!

/ MV