fredag 31 juli 2009

2002 Newton The Puzzle


Första klunken är inget vidare. K har domen klar.
-Det känns väl rätt platt det här. Skall det inte vara mer än frukt, fat och massor av alkohol?
-Jomen det finns väl lite mineralitet i slutet?
-Det är svindyrt förstås?
-Schh, priset pratar vi inte om. Men Parker tycker det är en av de bästa producenterna i hela Kalifornien.
-Hmm, det är inte Bordeaux direkt.

Nej, det är ju inte det.

Jag blev lite förvånad över att hitta Newton Vineyards i Parkers "The World's Greatest Wine Estates". Inte för att jag har någon egentlig uppfattning om den allmänna kvaliteten på vinerna, utan för att det finns så många andra producenter i Kalifornien som får mer uppmärksamhet. Men tittar man lite närmare på Newton inser man att de flesta förutsättningar för att göra stora viner finns på plats.

Till att börja med har man ett fantastiskt läge uppe på Spring Mountain, och när det gäller Napa är det som bekant oftast i bergen det händer. Klimatet är svalare än nere i dalen, och de 112 separata parcellerna erbjuder mångfald och inte sällan rejäl lutning upp mot 30 grader. I vingården använder man sig av organiska metoder, och i vineriet utsätts den handskördade frukten för naturliga jäststammar och gamla världen-inspirerad uppfostran utan filtrering eller klarning. Duktiga vinmakare är ett måste, och på Newton har välbekanta namn som Ric Forman, Luc Morlet och John Kongsgaard passerat förbi. Och så har man förstås Michel Rolland...

Kvällens vin är den röda prestigecuvéen, en bordeauxblandning där druvsammansättningen varierar från årgång till årgång. 2002 pusslade man ihop 35% Cabernet Franc, 33% Cabernet Sauvignon, 23% Merlot och 9% Petit Verdot.

2002 Newton The Puzzle skimrar av mörk rubin i glasen. Doften är potent med parfymerad mörkfrukt av allehanda slag som plommon, blåbär och crème de cassis, tillsammans med lite stickiga inslag av lim. Sannolikt svindyra nya franska fat fyller ut med rostad ek, vanilj, och fatkryddor. Rätt mycket kryddighet förresten, med drag från bakhyllan och sedan vidare hela vägen till lagerblad och tobak. Och så tittar lite bananskal fram, säkert ganska många brix vid plockningen här.

Första klunken är som sagt inget vidare. Trots noggrann serveringstemperatur är munkänslan tjock och eldig där alkoholen har klart övertag. Det känns baktungt, spretig och rörigt med fat, frukt och alkohol i en salig blandning. Och vansinnigt monolitiskt. Jag delar ut underkända betyg i både drickbarhet och intresseväckande och börjar slipa knivarna för en rejäl sågning. Skall det inte vara mer än så här? Jo, det skall det faktiskt. För när vi återkommer till flaskan några timmar senare har det hänt massor av bra saker. Vinet har på något sätt stapplat till, hittat fotfästet och återfått balansen. Fortfarande rätt tjockt och aningen baktungt, men alkoholen har klivit tillbaka, doften har blivit elegantare och mineraliteten i eftersmaken är både tydligare och mer uppfriskande. Nej, det är fortfarande ingen Bordeaux trots Parkers snack om "European elegance", men tur är väl det. Napa skall smaka Napa. Och jag är rätt svag för den den här maffiga stilen så länge det inte tippar över helt. I det här fallet är det hårfint, men det finns tillräckligt mycket fräschhet och tillräckligt många saker jag gillar för att jag skall vara sugen på en klunk till. Visst finns här kvalitet, det handlar mycket om tolerans för en viss stil. Samtidigt hade jag förväntat mig mer. Nästa flaska får en rejäl vända i karaff. (89-90? Your mileage may vary.)

PS. Fler som har smakat.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!, jag vet inte vart i världen du är men skulle det på något sätt gå att fixa så att jag kan få tag på mina ray ban glasögon ??

Vinmannen :)

Café Rotsunda sa...

Franko,

Kul läsning. Helt klart är Newton en alldeles fantastisk egendom - en av de vackraste i Napa Valley. Deras viner är också utmärkta, jag håller dock de vildjästa chardonnayvinerna lite högre än de röda. Jag förstår fullt ut din beskrivning av vinet, och även din tveksamhet.
Det var väldigt bra att du lät vinet blomma ut i karaffen - det är något som nästan alltid krävs med potenta, välpackade kaliforniska röda. Det "fel" som nästan alla gör, är att dricka vinerna för unga. För de flesta viner av typen The Puzzle, brukar provningsnoteringarna inte bli så mycket mer entusiastiska än dina.
Har du en flaska till, eller får möjlighet att återkomma till vinet längre fram, skulle jag ge vinet minst 5-7 år till. I regel når den här typen av "Napa-cabbar" sin formtopp vid omkring 10 års ålder.

Frankofilen sa...

Vinmannen - de ligger och väntar på dig. du har mail.

Michel - vi har flera flaskor kvar, så det blir återseende i framtiden. Egentligen får jag skylla mig själv, i vanliga fall brukar jag öppna vinet i god tid för att se om det behöver luftas eller inte. Här tänkte jag att en Napacab från 2002 borde vara spelbar redan från början så den fick bara vända i karaffen och ner i glasen. Fel. Sista glaset var bäst.

Café Rotsunda sa...

Okej, Napa CS 2002 är i grunden ett mycket bra val, och de är i och för sig väldigt goda redan nu - efter ordentlig luftning. Generellt sett föredrar jag att dricka 1994-1999 just nu, även om det är gott med yngre också.

JW sa...

Tack för rapporten. Jag har inte provat vinet ännu men när det blir dags skall jag se till att lufta ordentligt.