Lördagens två finfina smakprov från domänerna Maillard och de Montille fick mig att dra den vanliga slutsatsen: man dricker för lite Bourgogne. Men frågan är om man inte dricker för lite kiwipinot också? Visserligen en annan grej, men när man väl stöter på dem brukar jag tycka att de är rätt fina i en generös men ändå balanserad stil. Så lämpligt då att Divine lanserar en duo från Craggy Range nu i mellansläppet.
2007 Craggy Range PN Te Muna Road är en rätt mörkfruktig tolkning av pinot med körsbär, granatäpplen, cola och lite parfymerade ångor överst. Fatens vanilj och rostade toner finns där, men känns ändå sansade. Citrusinslag framkallar som vanligt glädjeryckningar i mungiporna, och så en näve kryddor tillsammans med en fin barrig örtknorr som tilltar i styrka med luft för att mot slutet börja peka mot den där undervegationen man så gärna vill ha. En fullmatad och påtagligt ung doft, som bara blir bättre och bättre efter hand.
I munnen får man en rejäl skopa ung frukt, men med fin renhet och apelsinlika syror som motvikt. Munkänslan är saftig och lite kartigt ung, men samtidigt så pass generös och mjuk att jag inte har några större problem med att dricka vinet på egen hand redan nu även om det säkert blir bättre med något år på rygg. I eftersmaken minglar mineraler, citrustoner och jordig bitterhet tillsammans med en gnutta värme. En charmig och skön pinot jag ser fram mot att återse. (90-91)
9 kommentarer:
Den brukar vara OK, en favvo jag sällan missar (även om det det bara blev Zebra i bolis-korgen den här gången). Annars kan jag rekommendera deras andra röda, speciellt Sophia som är en utsökt östra-stranden kopia med attityd (den gör dessutom Steve Smith själv).
Ville bara tacka för hjälpen fick undersökt Caves Augés, vart nästintill för mycket av det goda, men en fantastisk samling, lämnade stället med bla en -99 Monopole (Clos des Corvées) Pinot från Nuits St.Georges; Domaine Prieuré Roch. Va inte säker men han lät mig inte gå utan den, fått en 3,5 kg and som matchningen för en juldagsmiddag så får se hur det går, om någon har erfarenheter skulle jag gärna höra vad ni tyckte!
Maten blev en liten kompromiss, blev Josephine "Chez Dumonet" fick ett bord brevid en rätt så gladlynt Gerard Depardieu, hans imitation av Mr Creosote bleknade däremot vid sidan av maten. En av mina bästa måltider, traditionell fransk bistromat, hela fyrverkeriet av kulinariska upplevelser kulminerade i en boeuf bourguignon som helt allvarligt nästan fick mig att gråta; halvt av extas och halvt av tragik, för hur kan alla boeuf bourguignon har varit så fel? köttet, skyn allt var fantastiskt! All personalen hade glimten i ögat, stället osade gammal fransk 40-tals bistro, betalade för ett glas vin och fick fem (röd haut medoc 2004 och en okänd vit, loire chenin blanc tror jag) Följdes av fantastisk armagnac och praliner. Får du chansen gå dit, helt otrolig upplevlse!
Punkarn - gissade att du också hade handlat i släppet. Vad säger du om Zebra vs Te Muna. Fläskigare?
Chris - låter som en härlig helg. Chez Dumonet Josephine hamnar på listan över framtida besök. Prieuré Roch har jag inge koll alls på...
Har bara provat Zebra flyktigt en gång tidigare, Otagofrukten finns där och ganska rejäla tanniner upplevde jag. Har dock inte jämfört dem så om den är fläskigare direkt vet jag inte, men visst är det skillnad.
Jag tror jag kommer över de två sista flaskorna av både Te Muna och Zebra på passagen så det känns kul att de smakar bra :)
Angående stilskillnader dem emellan så har jag ingen erfarenhet men noterade att den ena har skruvkork och den andra vanlig kork. Tyvärr minns jag inte nu vilken som var vilken men det kan kanske ge en hint om hur Cragge Range själva ser på skillnaderna mellan vinerna?
Steve Smith sade att prestige-vinerna skulle fortsätta att buteljeras med kork tills vidare (Sophia, Le Sol, Les Beaux Cailloux & The Quarry) med att de andra skulle får skruvkork allihop. Jag var förvånad att Zebra hade vanlig kork nu.
Det var skruvkork på Te Muna. Blir intressant att höra vad ni tycker, Vinös. Jag är inte helt säker på att det är alldeles er stil.
Skumt!
Mina Te Muna har naturkork.
Även Zebrorna jag klämde på men inte köpte några av hade kork medan Block 14 Syrah som jag också fingrade på hade skruvkapsyl.
Här hemma blev den en Sally Pinch PN (95314) ikväll. Man får ju inte så mycket Pinot för en dryg hundring men den här var helt ok. Inget stort vin på något sätt men en trevlig lite elegant Pinot med mycket druvkaraktär i lättare stil. Jag ska helt klart köpa hem ett gäng till. Och den har definitivt skruvkapsyl vilket jag gillar mer och mer. Naturkork är ingen kul roulette.
/Janne
Naturkorken i Craggy Ranges fall är väl den s.k. DIAM-korken, vilket möjligen kan ses som en förmildrande omständighet. Enligt tillverkaren (vad det nu är värt) ska den vara TCA-fri. Sedan kan det ju hända annat än korkdefekt också med korkar med tiden.
Skicka en kommentar