Comfort food i all ära, men vilket är ert comfort wine? Ni vet det där vinet ni återkommer till gång efter gång, som aldrig brukar göra er besvikna, och som varje gång lyckas locka fram ett tillfredsställt leende på era läppar? Kort sagt - vad öppnar ni när ni vill ha ett gott glas vin rakt upp och ner utan krångel?
Mitt comfort wine är Bordeaux. Tryggt och välbekant utan alltför stora överraskningar men aldrig tråkigt och alltid med nyanser att hitta från årgång, kommun eller slott. I medgång som motgång - Bordeaux brukar landa rätt oavsett sinnesstämning. Vinet tycks utlösa en rent primitiv njutningsreflex hos mig; jag älskar att känna balansen av syror, frukt och tanniner i min mun även om vinet är ungt. Och till skillnad från vad många andra verkar tycka har jag inga problem med att dricka min Bordeaux som den är, även utan mat. I ensamhet med en god bok eller i djupa klunkar till livliga diskussioner i goda vänners lag - Bordeaux är för mig själva definitionen av hur vin skall smaka. Mitt alpha och mitt omega, min trygga famn att återkomma till när sidoutflykterna i vinvärlden blivit väl intensiva. Ikväll som så ofta är jag sugen på Bordeaux...
...och inte blir man besviken av kvällens flaska inte. Precis som förra sommaren får vi en riktig charmör i glasen, med en doft som ger rena lyckorysningarna längs ryggraden. Skön, jordig ursprungskänsla med en smått stallig, ursnygg fatbehandling. Vinet tycks ha skaffat sig lite mer pondus och närvaro i mitten, och verkar dessutom ha sträckt ut sig på längden en smula. Och se, där kom det där lyckliga leendet igen. En riktigt god och charmig Pessac-Léognan, precis vad doktorn ordinerade. (90-91)
2 kommentarer:
Instämmer till fullo, du sätter ord på mina tankar. Bra Bordeaux ger alltid kickar i mitt lustcentra och visst är det hur gott som helst på egen hand! Imorgon blir det att prova 1999 Cantemerle. Tyvärr har jag bara ströexemplar av lite äldre flaskor det mesta är från 04, 05 och 06.
Snyggt anslag, fin inledning. Gott vin också, tycks det.
Skicka en kommentar