Tycker man att vinbloggosfären är för konformistisk (och handen på hjärtat, det ÄR den ju en smula) så får man sannolikt fullständigt raptus när man ser den senaste tidens våg av Carlo Merolli-viner. Det verkar vara många som omfamnat Merollis Kalmarunion version 2.0 där 1 DKK = 1 SEK = 1 NOK. Givetvis har det landat en DHL-fraktad låda här hemma också.
Cantine Gemma tycks i första hand förse snabbköpsmarknaden med billigare viner på négociantbasis, men här handlar det om egna odlingar i Serralunga. 6000 st flaskor tappade 2005.
2000 Riserva Tre Nasi känns ganska stängd till en början och behöver en ordentlig vända i karaff för att börja sjunga, och smakar följaktligen bättre efter maten. Då får man å andra sidan en stilig, helt transparent brunröd uppenbarelse i kuporna och en tilltalande väldoft i näsan. Skulle man ge bort en flaska barolo till någon som aldrig smakat en sådan är det svårt att tänka sig ett bättre val för under 300 kronor. Här får man en läcker upplevelse som känns rätt drickfärdig med viss utveckling; dessutom ursprungstypisk så det förslår med smått volatila inslag av trälim, övertoner av rosor, menthol och tjära och en mörk serralungafrukt med plommon och en hel del kraft i munnen trots en slank, syrlig kropp. Munkänslan är ganska mjuk med sandiga, nedslipade tanniner. Precis som hos de andra nollnollor jag smakat senaste åren finns lite torkade drag i frukten och en ganska snabbmognande stil med farinsocker, nypon och läder, och så mer mörker med lakrits, choklad och en knivsudd vanilj som får mig att undra om det inte finns lite nyare ek med i spelet ändå. De grusiga mineraltonerna skyller jag på jordmånen. Skall man anmärka på något har kanske vinet har inte riktigt samma lyft och renhet som en del nollettor och nollfyror, men allt som allt en riktigt givande och god Barolo. 290 DKK = 290 SEK. (91-92)
5 kommentarer:
Visst jagar ni i flock bitvis, men vinerna blir ju inte sämre för det och jag är glad att jag upptäckt Kalmarunionen tack vare vinbloggosfären. Jag har en låda på väg någonstans genom Sverige från Carlo, innehållandes bl a Tre Nasi. Jag blir riktigt sugen när jag läser din text, måste nog prova den i helgen!
Den här har sluppit undan hittills men låter onekligen intressant. Bör åtgärdas även om andra hyllat febrilare?
Angående den konforma vinbloggosfären måste jag inflika att jag nog tyckte det var värre för ett par år sedan när alla verkade hänga utanför Passagen vid månadsskiftena? Nu känns det trots allt som att inköpsmöjligheterna har expanderat rejält även om vi är några som fastnat i de norra Köpenhamnska provinserna...
/Patrik
Per - återkom gärna med en rad och berätta vad du tyckte.
Patrik - prova gärna, det här borde du gilla. Svårslaget med relativt drickfärdig Barolo av den här kalibern för under trehundralappen. Riktigt gott, men kanske inte sinnesygt bra. Åtminstone inte den här flaskan, som du påpekar verkar det kanske ha smakat ännu godare i kvällssolen i Falsterbo...
Jag tycker nog att min flaska i höstmörkret på Kungsholmen hade lite mer att komma med.
Direkt vid korkplopp luktar det ganska slutet, ungefär som en ostbutik som just smäller igen dörren framför näsan på dig och släpper ut en liten whiff av vällagrad ost.
Men, efter en timme i karaff är butiken öppen och sortimentet utbytt. Orientaliska kryddor, menthol, tjära, lite rönnbärsaktig frukt, något knäckaktigt och mognadstoner som får mig att tänka på barrskog.
I munnen är vinet fylligt, utan att bli fläskigt. Underbart polkagrisig frukt, underbart mogna tanniner som är fint pulvriga och så lite lakritsala tjärtoner som stannar länge i munnen. Flaskan tar däremot slut alldeles för fort.
Svårartat gott - tyckte jag för ett par veckor sedan.
Snabbmognande stil - ja. Däremot hittade jag ingen torkad frukt/russin vilket jag inte brukar vara så svag för. Men vem är sensorikrobot?
Jag kan mycket väl ha fallit i farstun för det faktum att det är en mogen och god barolo för knappt 300 pix.
Deet händer alldeles för sällan.
Leveransen från Danmark hann lagom komma till helgen, så fredag kväll blev det Biff Rydberg och Tre Nasi, en mycket trevlig kombination.
Vi dekanterar inte vinet, men slår upp det i glas innan vi börjar laga mat så det får stå ett tag och lufta. I början är doften inte så stark tycker vi. Hittar lite instängda dofter såsom betong, aska och gammalt virke. Men efter ett tag känner vi blåbär och björnbär. Smakmässigt är det förvånansvärt kraftiga tanniner, nästan lite beska. Men allteftersom kvällen går kommer det fram det vi förknippar med Nebbiolo, nämligen kött, blod och järn; både i smak och doft.
Visst tycker vi det är gott, men vi får inte ståpäls av det. Kanske dekanterade vi vinet för slarvigt, men resterande flaskor får vila något år i källaren innan vi provar det nästa gång.
Skicka en kommentar