Säg Muscadet och jag gissar att de flesta av oss ser ett purungt vin på våra inre biografer. Säkert inte det dyraste eller mest komplexa vinet vi någonsin druckit, men med en frisk fräschhet och bra syror; i bästa fall rent av lite mineraler eller åtminstone lite sur lie-autolys. När kameran zoomar ut dyker det ofta upp ett fat nyöppnade ostron, och medan fiskmåsarnas skrin ringer i ljudanläggningen kanske även en bretagnsk fiskehamn tar plats på den inre filmduken. Begrepp som lagring eller nya ekfat finns inte på kartan, och skulle snarast få filmen att hacka.
Men som det fungerar! Doften ger gula frukter med äpplen och meloner i spetsen, en fin vitblommig parfym och en försiktig fatkyss med inslag av smör och rostning. När vinet är alldeles nyupphällt har jag väldigt svårt att tänka bortom Bourgogne, men med mer luft och ännu högre temperatur - det smakar utmärkt hela vägen upp till svensk rumstemperatur i slutet av augusti - blottar vinet hela sin skaldjursunkna mineralitet och närheten till Atlanten känns logisk samtidigt som lite ylliga, arrak-iga, nästintill chenin blanc-lika drag definitivt flyttar ursprunget västerut. Att gissa Muscadet tror jag däremot de flesta skulle gå bet på. Munkänslan är klassiskt fransk - slank och fräsch trots en hel del frukt i kroppen, med strålande syror och en ypperlig balans där fräscha citrustoner väger upp fatens rondör. Underbar frisk drickbarhet. Är det ursprungstypiskt? Jag har aldrig druckit en Muscadet som Marc Olliviers 2005 Clos Cormerais, men det här är smått fantastiska saker som flyttar gränserna för hur Melon de Bourgogne kan te sig. Tänk vad lite ek kan göra... (90)
PS. Inhandlat från Vinik. 150 spänn.
7 kommentarer:
Du beskriver stilen och fångar smaken och nyanserna perfekt! Vi drack samma vin förra helgen och är rejält förtjusta. Vinet verkar lite som en kameleont till mat, den verkar kunna anpassa sig till det flesta rätter, men briljerar så klart till det som skördas ur havet. Kul läsning med vinet i färskt minne!
Detta Vinik rövslickeri! Ni är bra modiga att sitta bakom er anonyma karaktär och såga/hylla, men helst importörer som förseer med fina buteljer på posten. Grattis!
Du verkar haft en skön snedtändning där på småtimmarna...
Jag har aldrig tagit emot ett enda varuprov, inte från Vinik eller från någon annan importör. Vinerna jag skriver om har jag köpt själv. Däremot saknas inte erbjudanden om varuprover, så jag kan bara ana hur många av de flaskor man läser om i vinspalter och vintidningar som varit gratis. Hur man ställer sig till detta är en annan sak, och har diskuterats sida upp och sida ner i bloggosfären. Det kanske inte är ett stort problem. Det är väl ingen som tror att musikjournalister eller litteraturkritiker betalat för de skivor eller böcker de skriver upp, men det fick gärna vara tydligare. Nu är jag ju ingen vinjournalist utan bara en vinälskare som har den här bloggen som hobby, men skulle jag ändra mig angående varuprover kommer det garanterat att framgå om flaskan varit gratis.
PS. Viniks flaskor kommer inte på posten, utan man får hämta dem i butiken i Söderhallarna. Men monopolet kanske ändrar på det vad det lider, det verkar vara många som förespråkar hemleverans.
Ähum Franko, här skrev du ju om varuprover:
http://frankofilen.blogspot.com/2009/06/nya-argangar-fran-tablas-creek.html
Inget ont i det, får man möjlighet att göra en större exposé över något som ligger inom ens intressesfär så ska man väl ta den, om man har tid att göra något vettigt av det. Integritet är att skriva vad man tycker och inget annat.
"Anonym" har som vanligt fått det mesta om bakfoten, inte minst att pseudonym och anonym är två skilda saker. Alla läsare "känner" Frankofilen vid det här laget och vet vad han gillar och inte gillar, men ingen känner eller respekterar en anonym hatare.
ouch, de där flaskorna hade jag glömt.
Men som jag skrev ovan - det är kanske inget stort problem med vaurprover. Vad som är intressant för mig som läsare är dock transparensen. En flaska vin för 600 kronor är sällan äcklig - men skulle recensenten vara bredd att själv lägga pengarna på en flaska?
Hmm... en post är alltså inte komplett utan information om man köper/köper igen. Det ligger något i det. Snacka går ju, men plånboken ljuger inte.
Men bara för att vinerna är dyra och man blir bjuden behöver ju inte intrycket bli bra för det:
http://madwine.blogspot.com/2011/09/tasting-with-mixed-emotions.html
Han skriver bra, den där Thomas. Sågar ekplanka och ger avhyvlingar så det osar bränt.
En post kan säkert vara komplett utan sådan uppgifter, det var mer ett exempel. Och omvänt - tänk om man är mer positiv om man betalat dyrt för en flaska? Det kanske är enklare att dissa ett gratisprov? Som sagt, det här har ju stötts och blötts flera gånger i bloggosfären, därmed inte sagt att diskussionen är över. Och ämnet tangerar väl i viss mån diskussionen om blind vs öppen provning. Det finns väl ingen vinjournalist som erkänner att de påverkas det minsta av etikett eller pris, men ändå kan ett och samma vin få olika omdömen när prisuppgifterna skiftar...
Skicka en kommentar